Ny milstolpe för negativa utsläpp – Höganäs först ut

På Filbornaverket produceras fjärrvärme och el genom förbränning av hushållssopor och restavfall från industrin. Den koldioxid som släpps ut genom skorstenarna beräknas till 45 procent bestå av så kallad biogen koldioxid. Den härrör från biomassa, det vill säga växter som fångat in och bundit koldioxid från atmosfären. Genom att ta hand om den delen av utsläppen och för evigt ta bort koldioxiden från det naturliga kretsloppet går det att åstadkomma negativa utsläpp. Slutstationen blir underjorden dit förvätskad koldioxid pumpas ner för att sedan stelna. Öresundskraft har nyligen tecknat avtal om ett slutförvar under havsbotten utanför Norge. Hela processen kallas för CCS, carbon capture and storage.

Tekniken är dock dyr. För Öresundskraft – helägt av Helsingborgs stad – innebär CCS-anläggningen en investering på cirka 3 miljarder kronor, varav 830 miljoner kommer som stöd från EU och svenska staten. Kostnaden gör det viktigt att kunna knyta till sig kunder i ett tidigt stadium, helst stora kunder. Det har man också lyckats med.

Fastighetsbolaget Wihlborgs har förbundit sig att köpa negativa utsläpp på 10 000 ton koldioxid per år och även kommunala Helsingborgshem har tecknat avtal för en mindre mängd. Utöver det finns intentionsavtal som totalt omfattar 10 000 ton koldioxid per år.

– Fastighetsbolagen har tydligt klivit in i det här och sagt att de vill kompensera framför allt för sin projektverksamhet, det vill säga när de bygger nytt, säger Sofie Lilja, kommersiellt ansvarig för CCS på Öresundskraft.

Nytt kundsegment

Valutan i handeln med negativa utsläpp är CRC, carbon removal certificates, som regleras av EU.

Höganäs ägs av familjen Wallenbergs onoterade ägarbolag FAM och Lindéngruppen. Genom affären med Höganäs menar Öresundskraft att ett betydande steg har tagits mot etablerandet av en marknad för handeln med CRC.

– Med Höganäs får vi in ett helt nytt kundsegment, en tung industriaktör som väldigt tydligt visar att de menar allvar och att de vill ta ansvar och vara med i omställningen, säger Sofie Lilja, och fortsätter:

– Frågan är inte om negativa utsläpp behövs utan hur vi kan bygga en marknad som gör att man kan hantera det här på ett vettigt sätt. I dag är det ju väldigt mycket bilaterala avtal mellan köpare och säljare, men över tid så kommer vi förmodligen att se någonting helt annat.

För Öresundskraft innebär CCS-projektet en möjlighet att producera el och fjärrvärme på ett hållbart sätt. För kunderna är det en möjlighet att kompensera för de så kallade residuala utsläppen, de som är allra svårast att bli av med. Höganäs har minskat koldioxidutsläppen i den egna verksamheten med 55 procent sedan 2018 och målet är netto noll klimatpåverkan i hela värdekedjan 2037. Men det kommer inte att gå utan köp av negativa utsläpp.

– Vår utgångspunkt är att den absoluta merparten av omställningen ska ske genom att minska våra faktiska utsläpp. Vi arbetar bland annat med att ersätta fossila bränslen och fossilt processkol, öka användningen av förnybar energi, energieffektivisera och minska klimatpåverkan från våra råvaror. Samtidigt kommer det att finnas residualutsläpp som är mycket svåra att eliminera helt. Där ser vi permanenta negativa utsläpp som ett viktigt komplement, säger Emma Lefdal, kommunikationsdirektör på Höganäs.

Kritiserad verksamhet

Hur mycket avtalet mellan Öresundskraft och Höganäs är värt vill ingen av parterna berätta. Och det är över huvud taget svårt att hitta exempel på liknande affärer där priset offentliggjorts. Det finns dock en som kan ge en ledtråd och det var när den största aktören inom CCS i Sverige, Stockholm Exergi, tecknade avtal med det Meta och Alphabetbackade klimatinitiativet Frontier 2024. Då sattes priset till 500 miljoner kronor för 180 000 ton.

Men just osäkerheten kring pris och marknad är också det som gjort att CCS-satsningar fått utstå kritik. Är det motiverat att kommunägda bolag gör mångmiljardsatsningar i projekt där det än så länge är osäkert vad som går att få tillbaka? Många av de CCS-projekt som startats i Sverige på senare år har också pausats, i de flesta fall på grund av osäkerheter kring finansiering och framtida intäkter. Tillskyndarna av CCS menar dock att efterfrågan måste komma att öka, bland annat som följd av den EU-lagstifning som säger att hela unionen ska ha nått nettonollutsläpp av växthusgaser 2050, och som i sin tur beräknas kräva infångning av 450 miljoner ton koldioxid per år.

– Som lagstiftningen ligger nu och med de förväntningarna som kommer på de europeiska företagen så är ju det här en avgörande produkt, säger Sofie Lilja.

CCS-anläggningen på Filborna i Helsingborg beräknas vara i drift 2029 och ska då kunna fånga in 200 000 ton koldioxid per år.