Nya rekord – men börsrallyt är sällsynt glädjelöst

Ofta går allt hand i hand. En konjunkturuppgång inleds när alla är som mest deppiga och den sista optimisten har kastat in handduken. Där och då vänder det uppåt. För när alla deppar kommer minsta solstråle att välkomnas på bästa sätt. Då lyfter börsen och företagsledare blir mer expansiva och fantasifulla, öppna för nya idéer om investeringar och anställningar. Och så återvänder kunderna med fina order.

Alla blir glada och de anställda känner framtidstro. Nya semesterresor bokas och nog har vi råd med den där köksrenoveringen som vi har pratat så mycket om? Byggbolaget vädrar äntligen morgonluft och lyfter sina priser lite försiktigt. Börsen fortsätter att stiga och vissa företag börjar planera för en evig högkonjunktur genom att fylla på sina lagerhyllor, allt för att kunna möta den ökande efterfrågan.

Till slut kommer en dag då det mest expansiva företaget beslutar sig för ett nytt flådigt huvudkontor på bästa adressen, kanske även med guldkranar på toaletten. Det markerar toppen i den cykeln. Därefter följer lite dystrare tider då allt reverseras – för då ska det sparas och gnetas. Ja, ni vet hur det är.

Företagare och hushåll är pessimistiska

Och nu då? Den samlade globala börsen har nått nya toppar och nästan trotsat tyngdlagen. Donald Trumps handelskrig anses vara över för att han alltid fegar ut i slutändan. Först skräms han och misshandlar oss för att därefter överraska med lägre tullar än befarat. Och all annan galenskap orkar vi inte längre ta till oss. Så lyfter börserna ytterligare.

Det mest anmärkningsvärda i detta börsrally är att alla deppar. Varje månad mäts företagarnas syn på läget i bland annat så kallade inköpschefsindex. Där berättar de hur de ser på dagens situation och framtiden. Motsvarande mätningar görs för hushållen. I dag uttrycker både företagarna och hushållen rejäl pessimism, och jag förstår dem.

Företagen är osäkra om spelreglerna i handelskriget, vilket gör dem och deras kunder försiktiga. Samtidigt är privatpersoner lika försiktiga, oroliga för sina jobb och påverkade av mörka rubriker om kaos och elände. Visserligen kan man se fram emot lite lägre boräntor – och nog är det kul att sparandet på börsen går bra – men det är något som skaver, en diffus och gnagande känsla av att allt inte står rätt till i världen. Det glädjelösa börsrallyt är här.

Hoppet lever alltid

Man kan raljera över att börsen har gått snett och lyft till vanvett. Men det kan också vara så att aktiemarknaden helt rationellt ser bortom Donald Trumps pajaserier, krig och elände, och i stället tänker på möjligheterna för fred i Ukraina och en rejäl försvarssatsning som vitaliserar hela den europeiska ekonomin. Och de där räntesänkningarna kan göra susen för konsumtion och huspriser. Och så plötsligt väljer vi att både renovera köket och byta ut den den gamla soffan. På sistone har vi faktiskt fått se små, små tecken på ökat konsumentförtroende, eller snarare mindre katastrofalt. Hoppet lever alltid.

Ett problem för oss som alltid hoppas på nya börsuppgångar är att vi redan är på all-time-high i världen och inte så långt ifrån den i Sverige. Varifrån ska vi finna nytt raketbränsle? Jag har lite svårt att tro på kvartal 2-rapporterna som katalysator för nya kliv mot börshimlen. Företagsledarna lär fortsätta att tala om den begränsade visibiliteten och tveksamma konsumenter. Fast med lite tur så lyfter vi börsblicken till år 2026, och kanske är det där den ljusnande framtiden på allvar materialiseras. Sade jag att det alltid finns hopp?