Han skriver om den moderna finanskrisens moder

Det var när skoputsaren kom med aktietips som jag förstod att det var dags att sälja allt och lämna aktiemarknaden.” Orden lär ha uttalats 1930, året efter den stora börskraschen, av Joseph Kennedy som förklaring till hur han lyckades undkomma världens största finanskrasch. Han hade gjort sig en stor förmögenhet på aktier och var fenomenal på att förutse marknaden.

Under 1920-talets sista skälvande månader hade aktiefebern spridit sig till den milda grad att vanligt folk – skoputsare, taxichaufförer, sjuksköterskor och lärare – spekulerade vilt i aktier och betraktade sig som finansorakel. Alla kunde köpa aktier och alla kunde bli rika på aktier.

1920-talets börsuppgång hade pågått obrutet under så lång tid att ledande ekonomer talade om en ny ekonomisk platå. Mellan juli 1924 och augusti 1929 gick Dow Jones från 102 till 380 – en årlig avkastning på sanslösa 32 procent per år. Mest ökade värdet på den nya tidens teknikbolag – priserna på Radio Corporation of Americas (RCA), General Motors och General Electrics aktier rusade flera hundra procent. Du kunde köpa en aktie för två dollar i maj 1929. I juli var den värd fyra och i augusti sex dollar. 1920-talets amerikanska aktiemarknad var i princip oreglerad och kring aktiehandeln växte en finansmarknad fram där belåning, blankning och marginalhandel var självklara inslag. Att finansiera sina spekulationer med banklån sågs inte som riskabelt utan som framsynt.

1929 är en av fjolårets mest uppmärksammade böcker och toppade New York Times bästsäljarlista. Nu ges den ut i svensk översättning av EFN Bok i samarbete med Volante. Som läsare behöver man inte bläddra många sidor för att inse att dagens daytrader har en del att lära av gårdagens aktiespekulanter.

”Att låna blev en vana, sprungen ur optimismen. Så länge det fanns en tro på morgondagen kunde skulderna ständigt skjutas på framtiden”, skriver Andrew Ross Sorkin i 1929.

Joseph Kennedy såg alltså varningssignalerna blinka illrött och sålde allt. Miljontals amerikaner gjorde det inte och drogs följaktligen med i malströmmen av kollapsade aktievärden, återkallade lån och konkursade banker. Det började med svarta torsdagen den 24 oktober 1929 och fortsatte med nya ras påföljande vecka. Det blev inledningen på en förödande utveckling. Dow Jones tappade nästan 90 procent de kommande tre åren och därmed var hela 1920-talets uppgångar utraderade. Det skulle ta 25 år för New York-börsen att återta 1929 års toppnotering.

Börskraschen fortplantade sig snabbt till lågkonjunktur och ekonomisk depression i USA med 14 miljoner arbetslösa, 1,5 miljon hemlösa och en bnp som rasade med närmare 30 procent. Även Sverige drabbades hårt av nedgången. Såväl Ådalskravallerna 1931 som Kreugerkraschen 1932 var indirekta effekter av det som skedde på Wall Street i oktober 1929.

Världshistorien är kantad av ekonomiska kriser – somliga lokala, andra globala. Men börskraschen 1929 är på många sätt de moderna finanskrisernas moder. Andrew Ross Sorkin, programledare på CNBC och reporter på New York Times, har tidigare skrivit boken Too big to fail (2009), som skildrar Lehman Brothers undergång, och är en av skaparna bakom tv-serien Billions. Knappt 20 år efter Lehmankraschen och nästan 100 år efter svarta torsdagen har han djupdykt i arkiven.

Med utgångspunkt i gamla tidningsklipp, dagböcker, brevkorrespondens och tidigare opublicerade dokument från Federal Reserve tecknar han ett mustigt drama som kapitel för kapitel, scen för scen, rör sig närmare den ofrånkomliga katastrofen. Dramaturgin känns igen från katastroffilmer som Titanic. Vi vet ju vad som kommer hända och hur det slutar. Ändå är vägen dit oerhört spännande och handlingen gastkramande.

Andrew Ross Sorkin har lagt ner stor möda på att teckna porträtten av nyckelpersonerna som befann sig i händelsernas centrum och banade väg för kraschen. Somliga är aningslösa optimister, andra skrupellösa girigbukar medan ytterligare några är cyniska maktspelare.

Här finns Charles Mitchell, vd och styrelseordförande för National City Bank (i dag Citibank) och mannen som sprider aktiespekulationens evangelium till den amerikanska allmänheten; George Harrison, nytillträdd och försiktig chef för Federal Reserve Bank of New York; och den mäktige Thomas Lamont, JP Morgan-bankiren. Utåt försäkrar Thomas Lamont att det inte finns skäl till minsta oro, men bakom lyckta dörrar råder han firmans förmögnaste kunder att realisera allt innan bubblan spricker.

Knappt 100 år senare ser det finansiella systemet radikalt annorlunda ut. Bankernas utlåning omgärdas av ett strikt regelverk. Handeln med aktier är digitaliserad och spårbar. Skoputsaren har blivit daytrader som handlar med bitcoincertifikat och warranter.

Likheterna mellan börskraschen 1929 och följande kriser är uppenbara. Den nya tekniken som ska revolutionera såväl samhället som vardagslivet. Aktievärderingarna som kopplas loss från ekonomiska fundamenta. Och så den enskilde spararen eller spekulanten som alltid framstår som den största förloraren när festen är slut.

– Hur blev du bankrutt?

– På två sätt. Först gradvis, sedan plötsligt, skrev Ernest Hemingway i romanen Och solen har sin gång (1926).

Det är svårt att ta miste på vad Andrew Ross Sorkin vill ha sagt och vilken sensmoral boken har. Ändå undviker han att skriva det på läsarens näsa, vilket är befriande. Slutsatserna och de historiska lärdomarna får läsaren själv stå för.