Pappaledighet: Jämlikt på papper, ojämnt i plånboken

År 1974 blev Sverige det första landet i världen med lagstadgad pappaledighet – eller allmän föräldraförsäkring, som det egentligen heter. Innan dess var det bara mammorna som fick stanna hemma med de nyfödda barnen. Reformen handlade i grunden om att göra det möjligt för kvinnor att ta sig ut på arbetsmarknaden. Men i början gick det trögt.

– Det var ingen succé på något sätt, utan mer en ideologisk vinst. Till en början tog männen bara ut en halv procent av föräldraledigheten, säger Helen Eriksson, forskare i sociologi vid Stockholms universitet.

Sakta men säkert började det ändå få genomslag.

– Det har ökat från en halv procent till dagens 30 procent. Det har ökat stadigt, linjärt varje år sedan 1974. Och det finns inget som tyder på att det har stannat av, säger hon.

En av fem delar lika

Enligt Försäkringskassan delar bara var femte par lika på föräldraförsäkringen. Att mammor fortfarande tar den största delen av ledigheten får tydliga konsekvenser för deras löner, förklarar Helen Eriksson.

– Män och kvinnor är i princip jämställda innan de får barn. Sedan kommer det första barnet och det är då skillnaderna uppstår.

Om frånvaron från arbetet är kort påverkas inte lönen särskilt mycket. Men med längre föräldraledigheter – och fler barn – halkar kvinnan efter ekonomiskt.

– Tio år senare tjänar kvinnan betydligt mindre, och hon hinner aldrig hämta igen det.

De flesta som fördelar föräldraledigheten ojämnt förklarar det med att mannens lön är högre och att hushållet behöver hans inkomst. Men här finns en paradox som många inte känner till, enligt Helen Eriksson.

– Det är män med de högsta utbildningarna, de högsta lönerna och de bästa karriärerna som tar ut mest föräldraledighet. De som inte tar ledighet är de med de sämsta karriärerna och de lägsta lönerna.

Så påverkar ett barn kvinnans karriär

En ny studie från Lunds universitet utmanar däremot bilden av barn som ett permanent hinder för kvinnors karriär. Forskarna har följt kvinnor och män som genomgått IVF-behandling och jämfört deras inkomster i upp till 25 år efter första försöket.

Resultatet visar att inkomsttappet efter barnets födelse är tydligt de första åren – men att det gradvis minskar, för att helt försvinna efter tio år och till och med vända till en ”barnbonus” efter femton. Studien antyder att effekten av föräldraskap på lång sikt kan vara mer föränderlig än vad tidigare forskning ofta visat – och att könsskillnader i inkomster inte enbart kan förklaras av barnafödande.

Studien heter Is There Really a Child Penalty in the Long Run? New Evidence from IVF Treatments och är skriven av Lundborg, Plug och Würtz Rasmussen (2025).