Pensionssystemet mår bra – tills befolkningen krymper

Mitt liv var en dålig affär, skulle gjort en bättre karriär, inte vart så familjekär, kommer bli en fattigpensionär”, sjunger det återförenade klassiska punkbandet Mögel från Farsta i låten Mitt orange kuvert. I musikvideon löser de återförenade bandmedlemmarna sina problem genom att råna en bank iklädda masker föreställande Donald Trump, Vladimir Putin och Xi Jinping.

Även om pensionen kan bli skral för frilansande kulturarbetare är den inte det för gemene svensk pensionär, om man ser på saken med makroekonomiska glasögon. De som har haft låga inkomster får det generellt sett bättre ställt när de går i pension. Den rikare halvan av befolkningen behåller i genomsnitt omkring 90 procent av sina tidigare inkomster, berättar Lisa Laun, professor i nationalekonomi och forskare vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU).

– De disponibla inkomsterna för pensionärer har ökat med 70 procent på 20 år. Det är mer än för den förvärvsarbetande befolkningen. Utvecklingen har varit mycket god, säger Lisa Laun och fortsätter:

– Det finns fattigpensionärer, men andelen fattiga är lägre än bland den arbetande delen av befolkningen.

Tack vare hög sysselsättning, en kraftig reallöneutveckling under de senaste 20 åren och en god avkastning i pensionsfonderna har pensionssystemet svällt. Överskottet uppgår enligt den senaste beräkningen till totalt cirka 1 900 miljarder kronor, ungefär 17 procent mer än vad systemet har åtagit sig att betala ut i framtiden.

För att inte dränera pensionstillgångarna under ekonomiskt dåliga tider finns en så kallad broms som delar ut lägre pensioner under lågkonjunktur. Överskottet har väckt en diskussion om man även ska införa en gas i pensionssystemet. Tanken är att pensionerna ska kunna höjas under särskilt goda år. I en artikel i Ekonomisk Debatt argumenterar nationalekonomen Jacob Lundberg för att en sådan gas kan kompensera dagens och framtidens pensionärer för att de varit med och finansierat tidigare generationers betydligt generösare pensioner, innan systemet förändrades.

Politiskt är det få som motsätter sig höjda pensioner, men förslaget om en gas som lades fram i somras har mött omfattande kritik. Finanspolitiska rådet, Stockholms universitet och framstående ekonomer som Mårten Palme, John Hassler och Ossian Ekdahl har varnat för riskerna. Även Lisa Laun och IFAU har kritiserat förslaget.

– Det är förstås trevligt att kunna höja pensionerna, men det finns en del risker. En är att unga generationer drabbas om systemet töms på sitt överskott under goda år och ger lägre pensioner när ekonomin försämras, säger Lisa Laun.

Hon beskriver överskottet som ”fiktivt” eftersom beräkningen bygger på dagens inbetalningar projicerade 30 år framåt, utan hänsyn till den demografiska utvecklingen. Om arbetskraften krymper kraftigt kan överskottet visa sig aldrig ha funnits.

– Jag är orolig att man börjar dela ut ett överskott som i praktiken inte är verkligt, och därmed gör systemet mindre robust på sikt, säger hon.

Kris i befolkningsfrågan

Forskare världen över varnar för fallande födelsetal. Om trenden fortsätter kan jordens befolkning krympa för första gången sedan digerdöden härjade på 1300-talet. Tillsammans med en stadigt ökande medellivslängd riskerar utvecklingen att sätta hård press på välfärdsstaterna – och inte minst på pensionssystemen.

Enligt en ny rapport från OECD väntas befolkningen i medlemsländerna åldras snabbt under de kommande 25 åren. Till 2050 beräknas det finnas drygt en pensionär per två arbetande, mot en på tre i dag.

En studie från Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), från i höstas, varnar för att det demografiska skiftet hotar levnadsstandarden för Europas pensionärer. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, Eiopa, går ännu längre. Myndigheten bedömer att var femte europé riskerar att pensioneras in i fattigdom inom 40 år, enligt tidningen Politico.

I Sverige såg födelsetalen länge stabila ut, strax över reproduktionsnivån på två barn per kvinna. Under senare år har pendeln slagit om även här. På bara några år har det sjunkit till 1,43 barn per kvinna, den lägsta fruktsamheten sedan 1751.

Effekterna märks redan. Trycket på förlossningsavdelningarna har minskat och små barnkullar har lett till att omkring 500 förskolor har stängts. Åsa Hansson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet, leder regeringens utredning om orsaker till och konsekvenser av det minskande barnafödandet. Under utredningen ska hennes grupp bland annat analysera effekterna för pensionssystemet.

– Först påverkas förskolan, sedan skolan, därefter universiteten och till sist arbetsmarknaden, säger hon.

På kort sikt sjunker försörjningskvoten, hur många varje förvärvsarbetare måste försörja, eftersom färre barn behöver välfärdstjänster. Men sedan på sikt, när de större årskullarna slutar jobba och blir gamla och sjuka och färre kommer in i arbetsför ålder, vänder det och blir en ökad försörjningskvot för den arbetande befolkningen. I en delrapport har Åsa Hansson presenterat flera scenarier. I det mest extrema, där invandringen hålls låg och födelsetalen fortsätter sjunka till OECD:s lägsta nivå, minskar Sveriges befolkning med fyra miljoner personer till 2100.

– Om vi fortsätter på en summerad fruktsamhet på 1,43 barn per kvinna, som i dag, så blir varje generation 30 procent mindre än föräldragenerationen. Effekterna är stora och utvecklingen går snabbt, säger Åsa Hansson och fortsätter:

– I ett värsta scenario, med en summerad fertilitet på 0,72, behöver varje förvärvsarbetande försörja 1,6 personer utöver sig själv, jämfört med dagens 0,77 personer.

När befolkningen minskar krymper också ekonomin. I det mest pessimistiska scenariot väntas bnp bli mindre än hälften så stor, jämfört med en stabil demografi till slutet av århundradet.

– Hela ekonomin kommer krympa, så företag kommer också försvinna, säger Åsa Hansson.

Finansiellt odödligt

Jämfört med många andra länder i Europa är Sveriges pensionssystem mer robust och konstruerat för att klara demografiska förändringar. Systemet kombinerar inkomstbaserade och fonderade pensioner, och är uppdelat mellan allmän pension, tjänstepension och privat sparande. Avgörande för systemets överlevnad är att det anpassar sig automatiskt till förväntad livslängd, berättar Johanna Wallenius, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.

– Systemet innehåller en automatisk livslängdsjustering. Man vet vad man betalar in, men vad man får ut beror på den demografiska situationen, säger hon och fortsätter:

– Pensionssystemet kan liknas vid en paj. Var och en vet ungefär hur stor andel som tillhör individen, men pajens storlek beror på ekonomiska förhållanden, fertilitet och livslängd.

När fertiliteten faller, eller livslängden ökar, försämras försörjningskvoten. Då träder den inbyggda bromsen in. Finansiellt är systemet hållbart. Socialt kan konsekvenserna bli mer problematiska, varnar hon:

– Det finns en risk att pensionerna blir så låga, till följd av livslängdsjusteringen, att äldre hamnar i fattigdom.

När dagens system infördes var det rationellt att låta yrkesverksamma generationer finansiera pensionerna för dem som slutat arbeta. Befolkningen växte, produktiviteten ökade och varje ny generation var både större och rikare. Kombinationen av låg fertilitet, längre livslängd och svagare produktivitetstillväxt låg utanför kalkylen.

– Om alla från början hade sparat fullt ut till sin egen pension hade inte demografin skapat samma problem. Nu har vi det här systemet och det är väldigt svårt att byta, säger Johanna Wallenius.

Om de inkomstbaserade pensionerna blir för låga för att leva på måste kommande generationer hitta andra sätt att finansiera ålderdomen. Ett ökat privat sparande framstår som en möjlighet, men även det rymmer betydande risker, berättar nativitetsutredaren Åsa Hansson.

– När många sparar samtidigt stiger priserna på aktier och fonder. 30 eller 40 år senare, när spararna vill sälja för att leva på pengarna, är befolkningen mindre. Då finns färre köpare och priserna faller. Risken är att människor köper dyrt och tvingas sälja billigt, säger Åsa Hansson.

Generationskonflikter

Men det finns ett demokratiskt problem också, påpekar Åsa Hansson. Om fler upplever att de själva måste ta huvudansvaret för sin pension minskar viljan att bidra till gemensam finansiering av välfärden och äldre generationers pensioner.

– Den svenska modellen bygger på att alla betalar och får nytta. När inte det längre är fallet finns risken att legitimiteten minskar, säger Åsa Hansson.

Ett sätt att minska försörjningsbördan är att höja pensionsåldern. I många länder kräver det politiska beslut, något som visat sig vara svårt, som i Frankrike där förslaget om en höjd pensionsålder från 62 till 64 år har mött massivt motstånd från medborgarna. I Sverige finns ingen fast pensionsålder. Den som tar ut pension tidigt får lägre utbetalningar än den som väntar.

Trots det behöver fler arbeta längre, menar Lisa Laun, som i fjol avslutade en statlig utredning i frågan. Även om medellivslängden stigit kraftigt har den genomsnittliga åldern för när människor börjar ta ut sin pension under lång tid bara ökat marginellt. För att uppmana till senare pensionsuttag infördes en riktålder – en rekommendation som justeras allt eftersom medellivslängden ökar.

– Livslängdsökningen har ju varit otrolig, kvinnor lever fyra år längre och män drygt sex år längre än på 1990-talet. Det ställer krav på att människor jobbar längre, säger Lisa Laun.

Skulle hålla till nästa istid

När pensionssystemet sjösattes på 1990-talet var tanken att systemet inte skulle vara beroende av prognoser om framtiden, säger Lisa Laun och fortsätter:

– Prognoser är osäkra. Tanken var att systemet skulle bli mindre robust om det vilade på antaganden om framtida utveckling.

Bo Könberg, en av arkitekterna bakom systemet, sade då att det ”skulle hålla till nästa istid”. Det var under en tid då barnafödandet ökade. Med sin automatiska livslängdsjustering skulle nuvarande system kunna överleva även en demografisk chock.

Den öppna frågan är bara om framtidens äldre kommer att kunna leva på morgondagens pensioner – eller om istiden redan anas vid horisonten.