Politiken måste laga maten

Sjukvården är tillbaka i topp som svenskarnas viktigaste fråga. Jobben ligger på nionde plats. Maten syns aldrig till på listan.

Rätt märkligt, egentligen. Om något fungerar i Sverige så är det vården. Särskilt om man jämför med världens rikaste och mest ohälsosamma land.

USA spenderar dubbelt så mycket på sjukvård per capita som Sverige, men har en sjunkande medellivslängd i nivå med Sri Lanka. Bakgrunden är välkänd:

Skruvade incitament inom läkemedels- och vårdindustrin. Dyr överbyggnad av försäkringsbolag i en juridisk atmosfär där alla stämmer alla. Eländig folkhälsa kopplad till skjutvapen, droger och – framför allt – matvanor från helvetet.

Inför presidentvalet körde jag tvärs över USA från Seattle till New York. Först i Minnesota dök det upp en påse morötter på bensinmacken. Dit var det några hundra mil på burgare och Doritos.

Mellan svällande tumme och pekfinger noterade jag att besökarna på Donald Trumps valmöte i Montana vägde dubbelt så mycket som på Kamala Harris konvent i Chicago. Allra smalast är de på Harvard, presidentens hatobjekt nummer ett.

Hälsa och jämlikhet är bättre i Sverige, men när det gäller maten lever vi i samma system. Dåligt för hjärtat, dåligt för miljön. I europeisk jämförelse får svenskar en hög andel av sin dagliga energi från ultraprocessade varor.

Som psykologen Kristina Elfhag noterar i nya boken Hunger fyller både nutidens överätande och självsvält ett tomrum. Antingen är vi hjälplösa inför pizzan och chokladen eller också blir det en fanatisk livsstil att undvika den, likt techmogulerna och Gwyneth Paltrow (fast hon lär ha börjat med lite ost igen).

Bästa sättet att fylla tomrummet är nog att äta ihop med andra, snarare än fixera sig vid vad vi äter på väg mot Instagramidealet. Men mat är samtidigt politik. Hittills har den globala livsmedelsindustrin varit lika framgångsrik i sin lobbying om valfrihet som i sin produktutveckling.

Man kan ta vilken finmalen slakteriprodukt som helst – om tillräckligt med socker, salt, fett och smakförhöjare adderas blir det oemotståndligt. Finfina färgämnen på det och en snygg förpackning så är våra fingrar där.

Här finns en parallell till skärmmissbruket, särskilt förstås när det gäller barn. Det är inte höjden av frihet att få sin hjärna kapad.

Många länder har famlat efter lösningar, typ sockerskatt. Om något stort ska hända måste det, som så ofta, börja i USA. Nu är det på gång från oväntat håll.

Hälsominister Robert F. Kennedy Jr ger forskare rysningar med sina ovetenskapliga idéer om vacciner. Men han säger också att ”socker är gift”. Den förste amerikanska toppolitikern att utmana en livsmedelsindustri som håller folk sjuka. I höst kommer nya federala riktlinjer om kost, till grund för regleringar och skolmat. Till läsk- och chipstillverkares fasa har republikaner påhejade av Robert F. Kennedy Jr styrt bort matkuponger från junk food. Förra året omfattade stödet 100 miljarder dollar till 42 miljoner amerikaner med låg inkomst.

Här finns något för Sverigedemokraterna att fundera på. I stället för att kräva ”svensk mat som barn gillar” i skolbespisningen – som de gjort i exempelvis ärtfärsens Oskarshamn – kan de haka på Robert F. Kennedy Jr.

Om barn själva får välja svensk husmanskost är det kebab och nuggets som gäller. Läge för en äkta matrevolt, Jimmie Åkesson.