”Rent” på pappret – men mineralerna kan vara smutsiga

Alex Kopp vid den icke-statliga organisationen Global Witness är författare av den rapport som publicerades 2022 och drog slutsatsen att stora mängder konfliktmineraler smugglats in i spårningssystemet som upprättats av branschorganisationen ITSCI.

Sedan dess har den paramilitära gruppen M23 tagit kontroll över de östligaste delarna av Kongo-Kinshasa vid gränsen till Rwanda, inklusive koltangruvorna kring Rubaya. Det innebär att mineralerna i området inte är tillåtna på den internationella marknaden och att spårningen av dem dragits in, säger Kopp.

– Om vi talar om Rubaya är situationen helt annorlunda sedan dess. Det finns inga möjligheter att följa regler och mekanismer för certifiering efter att den kongolesiska staten förlorat kontrollen. Rwanda hävdar också att man implementerar en certifieringsmekanism för 3T-mineraler, så smugglade mineraler bör därför kunna hittas efter att de kommit in i landet. Om systemet skulle fungera skulle vi höra rapporter om att stora mängder smugglad koltan konfiskerats i Rwanda men det verkar inte ske.

Sedan M23 tog kontroll över Rubaya har Rwandas exportvolymer för koltan fördubblats enligt landets egna siffror.

I EFN:s reportage skildras hur mineraler lämnar gruvan i Rubaya i omärkta säckar. Att som slutkund i exempelvis Europa eller Nordamerika med säkerhet kunna veta att den produkt som köps är fri från konfliktmineraler blir enligt Alex Kopp i praktiken därmed en gissningslek.

– Varken certifikat för koltan som exporteras från Rwanda eller granskning av smältverk kan ge tillräcklig försäkran om att mineralerna faktiskt kommer från Rwanda och inte smugglats från östra Kongo.

Spårningssystem med papper och penna

Mike Loch är grundare av Responsible Trade LLC i Chicago. Efter 29 år som hållbarhetschef för Motorola Solutions leveranskedjor är han sedan 2015 verksam som konsult inom den globala mineralhandeln. I arbetet ingår bland annat att bistå bolag med att slutföra sina rapporter av mineralköp till den amerikanska myndigheten SEC och just nu är han involverad i arbetet med att se till att gruvbolag och smältverk uppfyller kraven på spårning och certifiering som upprättats av ICGLR – en mellanstatlig organisation i Afrika med 12 medlemsländer, inklusive Kongo-Kinshasa och Rwanda.

Han arbetar också på uppdrag av smältverk och raffinaderier för att se till att de uppfyller kraven på ansvarsfull handel som ställs av Responsible Minerals Initiative (RMI). Hans senaste besök vid gruvan i Rubaya ägde rum 2020 då han genomförde en utvärdering på uppdrag av OECD. 2013 var han på plats vid gruvan tre veckor efter att paramilitära M23 gjort reträtt från området för att inleda projektet Solutions for Hope som erbjuder en sluten leveranskedja med möjlighet att validera mineraler som konfliktfria innan de nådde den globala marknaden.

– Bekymmer kring ITSCI:s system, huruvida alla mineraler är legitima, att otillåtna material läcker in och manipulering av deras spårningssystem har funnits där länge. Redan 2013–2014 fanns det anklagelser om att stora mängder material från Rubaya dök upp i Rwanda.

ITSCI är det enda spårningssystemet uppströms i leveranskedjan, där bland annat smältverk ingår, som är analogt och ännu inte digitaliserats helt, säger Mike Loch:

– Användningen av papper och penna gör allt mer grumligt och kan leda till mer bedrägeri och korruption. Ju större insyn en köpare har i realtid, desto större är möjligheterna att upptäcka oegentligheter.

Omöjligt att veta

Hans svar på frågan om det är möjligt för ett bolag nedströms i leveranskedjan att med säkerhet veta att man inte köpt konfliktmineraler från platser som Rubaya:

– Det går inte. Utmaningen för bolag längre ner i leveranskedjan är att det inte är möjligt att ha direkt insyn vid själva gruvan. De data bolag som befinner sig nedströms i leveranskedjan får är aggregerade. Det enda fall där du vet i vilket land smältverket fått mineralerna från är Kongo-Kinshasa.

Om det inte ligger där är den mest detaljerade information köparen får enligt Loch att gruvorna ligger i ett eller flera av följande länder: Burundi, Uganda, Rwanda eller Tanzania.

Global Witness rekommenderar inte någon fullständig bojkott av mineraler från Kongo-Kinshasa då det bedöms kunna förvärra den humanitära situationen ytterligare.

– Den kongolesiska statens stämning (av Apple) kan öka risken för att företag slutar köpa mineraler härifrån. Det finns ingen möjlighet att köpa mineraler från Rubaya på ett ansvarsfullt sätt just nu, men det kan göras från andra områden i regionen med ordentlig vederbörlig omsorg (due diligence), säger Alex Kopp.

Ett steg mot en lösning vore enligt Alex Kopp att ett spårningssystem som ITSCI drivs av oberoende aktörer – och att tekniska lösningar tas i bruk.

– Det uppstår en enorm intressekonflikt när ITSCI drivs av två organisationer som representerar de stora köparna av de här mineralerna och samtidigt ska exkludera problematiska mineraler från den internationella marknaden.

Kopp: Den dyra lösningen

Ännu bättre vore enligt Kopp om tekniken AFP (Analytical Fingerprint) började användas.

– Med AFP har vi ett potent verktyg som med hög säkerhet kan avgöra huruvida mineralerna kommer från de gruvor som uppges, men tyvärr har det knappt använts alls.

Systemet har utvecklats av Tysklands statliga institut för geovetenskap och naturresurser och gör att ett mineralprov kan matchas mot en omfattande databas som indikerar var det kommer ifrån.

Ur Responsible Trades perspektiv står höga kostnader i vägen för implementeringen.

– Systemet fungerar men ICGLR-medlemsländerna har ännu inte omfamnat och implementerat det. Det är för dyrt och tidskrävande för användning i dagliga kommersiella transaktioner – det behöver gå fortare att få tillbaka resultaten, säger Mike Loch.

Han ser det också som tveksamt att analyser ska kunna genomföras när enskilda uppköpare under en och samma dag besöker flera små gruvor i avlägsna områden, där arbetet sker för hand och mineraler från dem blandas och tvättas innan de når en punkt i leveranskedjan där analys kan genomföras.

– Problem med hur exakta resultaten är börjar så fort mineraler från olika gruvor blandas samman och förädlingen påbörjas.

Bill Gates-backat bolag bland investerarna

Den 25 april i år befann sig Kongo-Kinshasas och Rwandas utrikesministrar i Washington DC med USA:s motsvarighet.

– En hållbar fred kommer att öppna dörren för större amerikanska och västerländska investeringar, som skapar ekonomiska möjligheter, sa Marco Rubio när en överenskommelse om att arbeta för fred undertecknades.

Enligt AP har den amerikanska tennproducenten Nathan Trotter ingått en avsiktsförklaring med Rwanda-baserade Trinity Metals med ambitionen att inleda produktion i området. Kobold Metals, med ekonomisk backning från miljardären och Microsoft-grundaren Bill Gates, har nått ett avtal med AVZ Minerals från Australien som äger 75 procent av en litiumgruva i södra Kongo-Kinshasa.

Alex Kopp vid Global Witness ser arbetet för fred som positivt, men fyllt av utmaningar.

– Tanken är som jag förstår det att östra Kongo-Kinshasa ska kunna exportera mineraler till Rwanda för förädling. Det skulle kunna ha en belönande effekt på smugglingen. Att genomföra det här på rätt sätt kommer att kräva tid, pengar och omfattande konfliktförmedling. Om inte är jag rädd att en fred inte blir långvarig och att gruvarbetarnas situation inte förändras nämnvärt.

Inte heller Mike Loch hyser några större förhoppningar om en permanent fred och professionaliserad gruvdrift i Rubaya med fullgod insyn och förbättrade arbets- och levnadsvillkor.

– Förhoppningsvis finns det fortfarande tillräckligt med inflytande (för USA) gentemot både Kongo-Kinshasa och Rwanda för att främja en mer hållbar fred och adressera smugglingen över gränsen … jag ska inte säga att det är ouppnåeligt, men näst intill givet områdets historia där problemen inte bara handlar om mineraler.

För Mike Loch har gruvbolaget Alphamins verksamhet norr om Rubaya varit ett exempel på att positiv förändring är möjlig.

– Det var en hemsk miljö plågad av säkerhetsproblem. Nu producerar en stor industriell gruva 9 procent av världens tenn, bolaget betalar sina skatter och förhållandena har förbättras – att kunna skapa sådana öar av framgång ger en stabilitet som går att bygga vidare på, men det är en väldigt omfattande insats med väldigt höga risker.

Alphamin tvingades tidigare i år stänga ner efter att M23-rebeller tagit en närliggande stad i besittning men har nu återupptagit verksamheten, enligt uppgifter till Reuters efter direkta påtryckningar från USA som fått M23 att dra sig tillbaka.