Ryck upp dig nu, Sverige – dags att mobilisera

Det enklaste sättet att se människan är via evolutionen. Ekonomin och politiken är komplexa, biologin är simpel.

Ryggradsdjur lever på impulser som finslipats av miljoner generationer: undvik fara, hitta mat, föröka dig.

Fear and greed, som årets viktigaste marknadsindex heter. Apan har råd att missa ett moget fikon eller ett parningstillfälle – det kommer fler – men om den missar en leopard är det kört.

Vi är programmerade för negativt tänkande.

Ett hotfullt ansikte gör starkare intryck än hundra leenden. Tusen kronor i förlust svider mer än vad tiotusen i vinst gläder. Antennen från en kackerlacka kan sabba ett helt smörgåsbord.

Allt detta vet vi, i teorin. Men kanske är det intressantare på samhällsnivå än i självhjälpsböckerna. Många av dagens svenska problem, från lågkonjunktur till utmattning, beror på en masspsykos av pessimism.

Medierna har efterträtt kyrkan som lutheranska straffpredikare. Flödet fokuserar på avvikelser, till exempel brott och människor av annan härkomst, helst i kombination.

Journalister jobbar i undergångsbranschen, till skillnad från investerare som jobbar i framtidsbranschen. Två evolutionära sidor av samma mänsklighet.

Bankiren Rothschild lär ha sagt: ”När det flyter blod på gatorna, köp tillgångar, även om blodet är ditt eget.” Det är inte så cyniskt som det låter. I hopplösa lägen måste någon trotsa intuitionen och satsa på en bättre morgondag. Det blir sällan krönikören som skriver ”vad var det jag sade”, snarare riskkapitalisten.

Rothschilds gjorde sig en förmögenhet på att köpa i paniken efter slaget vid Waterloo 1815. Ett mera närliggande exempel är svensken Christer Gardell under pandemin 2020: ”En influensa halverar börsvärdet, det är vansinne. En tsunami av säljorder och ingen gick emot. Då, när marknaden inte fungerar, finns alltid jättefina köplägen.”

Glappet är väldokumenterat mellan hur svenskar upplever sin egen situation och den stora bilden. ”Ja, för mig går det rätt bra, men landet är rökt.”

Den kärleksfulla vardagen och det stilla framåtskridandet får sällan plats i nyheterna. På samma sätt finns ett tomrum i historieböckerna. Vi ser katastroferna som inträffade – finanskriser och världskrig, säg – men inte eländet som tillväxt och diplomati lyckades avvärja.

Det finns ingen anledning att förringa klimathotet eller vad som står på spel i Europa. Att kunna sin historia är nödvändigt, men inte bara den dystra delen.

För femtio år sedan trodde vi att ozonhålet skulle steka oss, överbefolkningen leda till svält och kalla kriget sluta i kärnvapenapokalyps. Sveriges industrikris pekade mot massarbetslöshet och välfärdskollaps.

Inget av det hände.

Nu måste vi mobilisera mot annat: putinism, trumpism, koldioxid. Men när den stora pendeln svänger igen kan det lika gärna bli ett 1989 som ett 1914. Artificiell intelligens är jokern i leken.

I det långa perspektivet har optimister mera rätt än pessimister, och roligare under tiden. Berättelsen om ragnarök är visserligen människans mest seglivade, fast på något vis rullas domedagen alltid framåt.

En av tidens många varningssignaler har varit att investerargurun Warren Buffett i USA suttit på rekordkassa. Varför är 94-åringen plötsligt negativ till börsen?

Kanske har han bara börjat tänka som en journalist.