Så flödar pengarna till Harris och Trump

Kamala Harris och Donald Trumps kampanjkistor beräknas ha fyllts med dryga 12 respektive 9 miljarder kronor.
Donald Trump har fortsatt störst uppbackning från majoriteten av de privatpersoner som bidrar med de allra största summorna. Sedan Joe Bidens omvalskampanj avslutades och Kamala Harris tog hans plats har pengarna dock strömmat in till Demokraterna. Kampanjorganisationerna med störst budget är nu demokratiska och merparten av små kampanjbidrag från väljare skickas i demokratisk riktning.
Enligt Bloomberg har Harris också lyckats stoppa den ekonomiska blödningen i Silicon Valley, där allt fler techmiljardärer och företagsledare backar Trump. Facebook-medgrundaren Dustin Moskovitz, Netflix-ordföranden Reed Hastings och investeraren Ben Horowitz har övertygats om att sammanlagt bidra med 30 miljoner dollar till Harris-kampanjen inför slutspurten.

Ett stort utropstecken i den amerikanska techsfärens politiska spel tar dock inte partipolitisk ställning utan backar både republikaner och demokrater: Kryptobranschen. Aktörer inom kryptohandel har 2024 seglat upp som klart mest aktiv bland amerikanska företag under valrörelsen med miljonsatsningar på att få kandidater valda till kongressen, så länge de är positiva till lagstiftning som främjar kryptoförespråkarna, något EFN beskrev mer djupgående under torsdagen. Kryptolobbyns strategi i årets val är ett typexempel på hur särintressen bygger upp stöd för sina viktigaste frågor i Washington DC.

Obegränsade bidrag

Merparten av pengarna som spenderas på reklam, event, opinionsbildning och andra aktiviteter för (eller emot) Harris och Trump kommer från externa organisationer. 2010 föll beslutet som kommit att skriva om spelreglerna för amerikanska valkampanjer.
I målet Citizens United vs Federal Election Commission rev USA:s högsta domstol upp begränsningar, som funnits på plats i över 100 år, för hur stora summor som får skänkas till politiska kampanjorganisationer.
Citizens United var en ideell organisation som stämde den amerikanska valmyndigheten för att ha stoppat en film som riktade kritik mot Hillary Clinton från att marknadsföras och sändas nära inpå de amerikanska primärvalen.
Beslutet öppnade för att företag och organisationer utan direkt koppling till politiska kandidater kan satsa obegränsade belopp på valkampanjer.

Odemokratiskt och upplagt för att en större plånbok blir likställd med större inflytande över politiska beslut med risk för underrepresentation av en mindre bemedlad majoritet, enligt kritikerna.
Inom ramarna för den amerikanska yttrandefriheten och utan konkret risk för att valprocessen korrumperas, enligt beslutet.
– Om en person har rätt till obegränsat yttrande, varför skulle inte två andra kunna gå ihop med sina pengar? har den konservativa aktivisten David Keating, som var för beslutet, sagt till Washington Post.

Från 7 till 18 miljarder

Beslutet födde en ny företeelse: ”Super PAC”, sprungen ur att donationerna till amerikanska politiska kommittéer (PAC) efter Citizens United-beslutet gick från en maxgräns på 5 000 dollar till att sakna begränsning.
Och oavsett ståndpunkt i frågan om rätt och fel har pengarna strömmat in i politiken sedan dess.
Totalkostnaden för det sista president- och kongressvalet innan beslutet, mellan Barack Obama och John McCain 2008, landade på 7,6 miljarder dollar.
När Joe Biden besegrade Donald Trump 2020 spenderades totalt 18,8 miljarder dollar.

På juridisk pränt får samröre eller koordinering mellan en Super PAC-grupp och en kandidat inte förekomma – men kravet på oberoende är i praktisk mening en papperstiger enligt Brennan Center for Justice vid New York University.
Juridikprofessorn Laurence Tribe vid Harvard University har kallat domstolsbeslutet "bisarrt forcerat och naivt".
En ytterligare – och allt mer utbredd dimension – är att kampanjpengarna till Super PAC-grupper slussas från bidragsgivare via ideella organisationer utan redovisningsplikt med effekten att politiska bidrag kan förbli anonyma.

"Mörka pengar" blir vanligare

Efter att Republikanerna under valen 2018, 2020 och 2022 finansierat kampanjer med "mörka pengar" i klart störst utsträckning är Demokraterna nu ikapp med råge. Under den här valrörelsen väntas över två miljarder kronor utan känd avsändare spenderas på kampanjer.

Över hela det politiska spektrat finns ett utbrett missnöje med de senaste 14 årens utveckling.
När Donald Trump tog klivet in på den politiska arenan 2015 slog även han fast att han var ointresserad av PAC-pengar och skulle komma att bekosta hela sina kampanj ur egen ficka. Ett löfte som bröts med några månader kvar till valet 2016, men som bidrog till uppslutningen bland väljare bakom hans löften om att ta itu med "träsket" i Washington DC.

Enigt motstånd bland väljarna

Den progressiva demokraten Bernie Sanders nådde stora framgångar genom att driva frågan om ett förbud mot Super PAC-grupper och besegrade Hillary Clinton i 24 av 50 delstater under primärvalet 2016, finansierad med små bidrag från privatpersoner. En Super PAC-grupp startades dock för att stötta hans kampanj – trots att Sanders själv sa att han var motståndare till den.
2018 ville 92 procent av demokratiska väljare och 84 procent av republikanska väljare se ett minskat inflytande för givare av stora kampanjbidrag. 66 procent av republikaner och 85 procent av demokrater var rakt av för att lagstifta bort Citizens United-beslutet, enligt en undersökning vid University of Maryland.
Någon förändring är knappast att vänta under de kommande åren. 2018 skrev juridikprofessorn Tabatha Abu El-Haj vid Drexel University att det heller inte är pengarna i sig som är problemet:
"Det är inte närvaron av pengar eller ens summorna som bidragit till vår dysfunktionella politik. Det är hur lätt det blivit för extremt rika individer och företag att växla ekonomiskt kapital mot politiskt inflytande."