Så skapades Industry – "pusslet passar ihop"

För någon som aldrig hört talas om TV-serien Industry kan den beskrivas som om advokaterna i “Suits” var investmentbankers som skulle ta mer droger, ha mer sex och vara skriven med samma mörka humor som “Succession”. Och ha samma puls som “Snabba Cash”. 

Serien som har Londons finansvärld som scen, följer investmentbanken Pierpoint där ett ungt och ambitiöst gäng – som skaparna beskriver som "beautiful fuck-ups" – slåss om att få permanent anställning. Precis som en aktie pendlar karaktärerna och företagen i den glamoriserade "skit/koks-under-naglarna/näsan"-businesskulturen mellan toppar med hög fallhöjd och bottenlösa dalar. 

En av dem som har mycket att säga till om i de kreativa uttrycken i serien är den svenska regissören Isabella Eklöf. Hon har regisserat fyra avsnitt i säsong två och blev sedan tillfrågad om att bli konceptuell regissör för hela säsong tre, där hon också regisserade fyra avsnitt till. Mitt i ett intensivt klipparbete får vi en stund under fredag eftermiddag att pratas vid.

– Jag har filmat intensivt hela sommaren, så jag kan avslöja att jag bara har haft tid att se det första avsnittet i säsong tre, säger hon och fnissar, nästan lite nervöst.

– Men jag vet ju vad som händer fram till de sista två avsnitten, de sista två har inte jag regisserat. 

Hur blev du påtänkt att regissera serien?

– Min film Holiday (2018) blev väldigt stor bland filmfolk i England och USA, så efter det fick jag massa förfrågningar. Industry var den första serien som jag tyckte var bra och intelligent nog att göra.

Vad var det som tilltalade dig?

– Dialogen. Den är så himla välskriven.

Finanstermer och referenser till Shakespeare

De litteratur- och filosofiutbildade “Oxford-boysen” Mickey Down och Konrad Kay, som är skaparna bakom serien, har i manuset skrivit in obskyra litterära referenser till Shakespeare och T.S. Elliot – och är inte rädda för att använda svåra finanstermer. För trots att termer ibland flyger tittarna över huvudet, så är det fascinerande att “se intelligenta människor göra intelligenta saker, i högt tempo”, som Mickey Down sa i en intervju med DN för en dryg månad sen.

– Jag tror att publiken uppskattar att det inte är nerdummat och lättbegripligt. Det finns något spännande i att det swishar förbi och att man får hänga med så gott man kan, instämmer Isabella. 

Isabella Eklöf är nog något på spåren när hon säger att autenticitet är det som får en att fastna framför Industry, även om manuset ibland kanske anspelar på tittarens fördomar om branschen snarare än verkligheten. Oavsett köper man som tittare den uppskruvade dramatiken – som kanske ligger närmare en investmentbankirs vardag än norska Exit vars urspårade handling också är inspirerad av verkliga händelser. 

Skaparna Mickey Down och Konrad Kay blev vänner från tonåren och har tagit inspiration från den tid då de själva befann sig i finansvärlden. Isabella berättar hur de båda manusförfattarna är otroligt nördiga när det kommer till att få detaljer rätt och till och med har tillsatt en finanshaj till gudfar för serien som ser över trovärdigheten.

Hur nära verkligheten tycker du att serien är?

– Nej, jag har ingen jävla aning, ingen susning, skrattar hon.

– Men det märks när pusslet passar ihop. Jag tycker att man som konstnär och underhållare har en plikt att förhålla sig till verkligheten. Om man inte speglar verkligheten så blir det ointressant. 

“Unga och oförstörda”

Precis som huvudkaraktärerna var manusförfattarna unga när serien skapades vilket Isabella Eklöf tycker bidrar till seriens charm.

– De var väldigt unga och oförstörda när de började skriva serien. Dessutom har de lite jävlar anamma. Det finns en skaparglädje och de leker med materialet, vilket är jätteviktigt när man gör en sån här serie. Sen har jag försökt få deras vision till liv.

Det tog överraskande lång tid innan serien hittade sin form, enligt Isabella, som genomförde flera förändringar när hon klev in som regissör. Första säsongen filmades med vidvinkelkamera och hade ett socialrealistiskt uttryck som var hippt när Industry hade premiär 2020. Men ju längre tid som fortskred och ju mer publiken gillade serien, desto friare tyglar fick skaparna från HBO och då började skaparna också ta ut svängarna mer.

– Från min sida var det väldigt tydligt att handlingen ska berättas med jättemycket energi. Den andra regissören fick några avsnitt som var väldigt emotionella och försökte ta fasta på det som var mer långsamt och intensivt. Men det fungerade inte, det är inte det serien handlar om. Vi ska inte grotta in oss i vad folk känner utan det ska vara smart och kul. Karaktärerna är ju unga och ambitiösa – det är action i dem – och det måste speglas. Samma jävlar anamma som skaparna har ska bildintrycket ge, förklarar Isabella Eklöf. 

Svaret blev att använda en handhållen kamera – 100 procent av tiden, oavbrutet. Det är ingenting som rekommenderas av Isabella Eklöf som berättar om fotografen Federico "Fede" Cesca vars rygg höll på att gå sönder. Men resultatet blev riktigt bra, där uttrycket blev mer organiskt och närvarande. 

– Det blir mer dynamiskt och lättare att improvisera när man filmar så. Sen var det kanske mer frustrerande för ljud- och ljusfolket.

Apropå det – hur var teamet att jobba med?

– Fantastiska. Speciellt fotograf-Fede och scenografen Noam Piper som gjorde produktionsdesignen var enastående. Vi hade inte en superhög budget i engelska mått mätt, men han lyckades ändå skapa de här enorma och rika överklassmiljöerna, som jag tycker ser helt fantastiska ut.

Ännu har hon inte blivit tillfrågad om att fortsätta vara konceptuell regissör för säsong fyra, men om hon skulle få frågan går hon i tankarna att tacka nej. 

Varför?

– Nu har jag varit med där två säsonger. När alla säger “kan du göra ett till verk på exakt samma sätt” så vill man som konstnär göra något annat, skrattar hon.

– Man vill ju utvecklas och utforska andra grejer.