Håkan Matson: Stellantis var på fallrepen – men nu syns plötsligt livstecken

Det handlar delvis om rapporten för det första kvartalet, men allra mest om det investerarmöte som hålls i Auburn Hills den 21 maj. Då ska den relativt färske vd:n Antonio Filosa presentera en strategisk plan för Stellantis framtid.

I efterhand kan detta mycket väl komma att ses som ett ögonblick av vinna eller försvinna: 2026 blir ett ödesår – eller ”our year of execution”, som Antonio Filosa själv uttrycker det. En kort bakgrund: Stellantis bildades 2021 genom ett samgående mellan italiensk-amerikanska FCA (Fiat Chrysler Automobiles) och franska PSA, som redan hade slagits samman med Opel, tidigare ägt av General Motors under 88 år.

Skapelsen Stellantis består av 14 bilmärken: Abarth, Alfa Romeo, Chrysler, Citroën, Dodge, DS Automobiles, Fiat, Jeep, Lancia, Maserati, Opel, Peugeot, Ram och Vauxhall.

I grunden är det just detta som utgör min största skepsis mot Stellantis. En ymnig flora av varumärken, men ytterst få starka och vinstgivande, däremot flera svaga och förlustbringande – och blottlagda för konkurrens från Kina.

Det har cirkulerat massor med rykten om att varumärken ska läggas ned eller säljas (i så fall till Kina), men än så länge har ledningen för Stellantis hållit emot.

Däremot har det nu läckt ut uppgifter om att Antonio Filosa under nästa veckas möte kommer att presentera en sorts ansning av sitt vildvuxna bilmärkesbuskage.

Stellantis kommer i framtiden att fokusera på fyra märken: Jeep, Ram, Peugeot och Fiat – till vilka huvuddelen av investeringarna också kommer att styras.

Resten av märkena – som Citroën, Opel och Alfa Romeo – kommer att få spela en mer regional roll och dessutom få nöja sig med att tillverka sina modeller med teknik från de fyra huvudmärkena.

En av många konsekvenser av den nya strategin är att det nu försvinner 650 ingenjörsjobb från Opels huvudkontor i Rüsselsheim, runt 40 procent av arbetsstyrkan.

Stellantis tänker också ta hjälp från flera olika kinesiska tillverkare. Just Opel ska förses med en eldriven suv, utvecklad av Leapmotor, som Stellantis äger 20 procent av. Bilen ska tillverkas i fabriken i Zaragoza i Spanien.

Men det förs också samtal om olika samarbeten med Peugeots historiska partner Dongfeng, liksom med Xiaomi och Xpeng.

Alternativet för flera av de små märkena inom Stellantis hade sannolikt varit nedläggning.

Det är bara att studera försäljningssiffrorna för 2025: Abarth sålde 2 000 bilar (mot 10 000 året innan), Lancia nådde 11 754 bilar, DS Automobiles 29 042 bilar i Europa och ett litet antal i Kina, Maserati 7 900 bilar, jämfört med 50 000 bilar 2017.

Alfa Romeo sålde 73 000 bilar, vilket beskrevs som ”stark tillväxt”, men var inte fler än 2016.

Citroën, som sålde 1 miljon bilar i Europa 2009, nådde i fjol 352 521 bilar.

Opel var också ett miljonmärke för 20 år sedan, men nådde inte ens hälften i fjol: 399 782 bilar.

Fiat, som nu pekas ut som ett av fyra framtidsmärken, tappade också försäljning i Europa i fjol, från 304 151 bilar under 2024 till 271 098 bilar under 2025.

Peugeot är det märke i Europa som håller ställningarna bäst och sålde i fjol ungefär som under 2024: 637 834 bilar.

I Nordamerika var Stellantis den snabbast växande biltillverkaren under första kvartalet i år, med ett plus på 6 procent – medan marknaden minskade med 6 procent.

Bakom ökningen ligger till stor del Ram, vars försäljning ökade med hela 20 procent.

Bakom det ligger en motor: den legendariska Hemi-V8:an på 5,7 liter och 395 hk. Den sitter nu i fyra av tio sålda pickuper från Ram Motorn togs bort ur programmet för två år sedan, efter beslut av den dåvarande koncernchefen Carlos Tavares, som ville satsa på elektrifiering. Men sedan han fått sparken och kundernas efterfrågan var stor återkom den väldiga fossilmotorn under sommaren i fjol.

Samtidigt – vilket närmast får en symbolisk innebörd – har en rad olika planer på elektrifiering skrotats, från Jeeps samtliga laddhybrider till att Alfa Romeo och Chrysler skulle bli helt elektriska märken om bara några år.

Bilköparna i USA var uppenbarligen inte beredda att byta sina fossildrivna pickuper och suvar mot tysta elbilar, det stred för mycket mot den ikoniska, amerikanska bilkulturen.

Jeep har drabbats av detta och särskilt elbilen Recon omges av negativa reaktioner.

Jeep lyckades ändå sälja 1 miljon bilar under 2025.

I USA heter sorgebarnen i stället Dodge, som i fjol rasade 28 procent till bleka 101 927 bilar, och Chrysler, som nådde 126 373 sålda bilar.

Eller rättare sagt: minibussar. Chrysler har inte haft en traditionell personbil till salu på tre år och varumärket är mer diffust än någonsin.

Tecken på liv återfinns dock i rapporterna för första kvartalet i år.

Globalt ökade försäljningen med 12 procent, till 1 361 000 bilar. Det var på ungefär samma nivå som 2023.

Finansiellt blev det en vinst på 3,1 miljarder kronor, jämfört med en förlust under samma period i fjol på 4,2 miljarder kronor.

Antonio Filosa tog i fjol, efter alla skrotade planer på elbilar, nedskrivningar på hiskeliga 234 miljarder kronor och årsförlusten sköt i väg till 241 miljarder kronor.

Han beslutade också att stänga Vauxhallfabriken i Luton efter 119 år och stoppa biltillverkningen i Peugeotfabriken i Poissy utanför Paris efter 80 år. Där ska enbart komponenter tillverkas i fortsättningen.

Ett sorgebarn är förstås aktien, som har befunnit sig i fritt fall efter den vinstvarning 2024 som ledde till att Carlos Tavares fick sparken. I mars 2024 låg kursen över 29 dollar, nu är den under 8.

Bakom alla varumärken, siffror, modeller och stängda fabriker vilar som ett mörkt moln en fråga som ingen egentligen vill diskutera, bilbjässens egen elefant i rummet.

Kommer Stellantis ändå till slut att spricka – och återgå till att vara två företag, ett i Europa och ett i USA?