Stora snackisen på modeveckan i Milano
Milano, staden som sida vid sida med Paris slåss om titeln ”modets huvudstad”, kryllar just nu av folk som armbågar sig fram för att få komma in på de stora modeshowerna. Känslan på plats? Ungefär som på Stureplan en fredagkväll – fast 100 gånger värre och med fabulösa kreationer med extra allt.


MILANO. Ängslan började förmodligen flera veckor innan. Vad har man på sig när man ska på modevecka? För en debutant är det ett virrvarv av tankar om vad som är tillräckligt för att smälta in. I packningen ryms klackar och loafers tillsammans med fem sidensjalar i polyester och örhängen med plaststenar från H&M. Kanske kan det räcka för att åtminstone se ut som att man hör hemma utanför en modeshow. “Fake it until you make it” är mantrat.

Årets färg
Årets färg – som presenteras av färgföretaget Pantone varje år – är “mocha mousse”. En brun färg som för den obevandrade bäst kan beskrivas som färgen på chokladmousse. I hopp om att eventuellt vara trendig slängs även en brun t-tröja ner i packningen.
Första mötet med Milano är med tågstationen. För alla i generation Z som sett TV-serien Gossip Girl: tänk er öppningsscenen när Serena kliver in på Grand Central Terminal. Den enorma ankomsthallen pryds med himmelska takmålningar. Kände du dig liten inför att komma hit? Då känner du dig ännu mindre nu.

Folket ser åtminstone ut som gemene italienare: jeans, sneakers och tunna dunjackor trots att det är bättre väder än i Sverige under midsommar. Än så länge är det inte påtagligt att det pågår en modevecka här. Jakten fortsätter.
You smell so nice, what is it?
I hotellobbyn råder andra puckar. Över cappuccinos utbyter två män historier om vilka designers de mött. Det varvas med frågor som “really?” och utbristanden som “oh my god!” En skallig man med tjocka rektangulära bågar gör entré och hälsar med kindpussar.
– You smell so nice, what is it? Frågar en av männen.
– Maison Margiela, svarar mannen med glasögonen och de andra nickar instämmande innan de fortsätter utbyta anekdoter om otrevliga modeller under gårdagens efterfest.

Hysterisk stämning
Klockan 14:00 börjar Pradas modeshow. Kartnålen på Google Maps visar ett hus som verkar vara mitt i ett industriområde. Kan det verkligen stämma? Receptionisten på hotellet bekräftar adressen.
– Via Lorenzini 14, säger jag till taxichauffören som suckar högt.
På frågan om det är mycket att göra i veckan suckar han återigen. Under hela den 13 minuter långa färden suckar han så mycket att man hann börja undra ifall det är på det sättet han andas ut luften ur sina lungor.

Runt omkring bilen omringas vi av svarta minibussar med tonade rutor och texten “Milan Fashion Week” och “Camera Nazionale della Moda Italiana”. De körs av Italiens enda långa män, alla skalliga och med snabba solglasögon.
Tillslut tröttnar taxichauffören på trafiken och säger – på italienska – att det inte går att komma fram och att det nog är lättare att ta sig fram till fots. Området ser ut ungefär som Milanos svar på Klarabergsviadukten. Ett enormt pussel av tågspår och stängsel pryder utsikten.
Vandringen mot Via Lorenzini 14 börjar längs en jordig väg där bilarna står tätare och mer spontant parkerade för varje meter. Enda anledningen till att man förstår att det på något sätt skulle kunna vara en modeshow i närheten av där vi befinner oss är för att ett flertal personer i extravaganta kläder är på väg åt samma håll. För varje fönster i ögonhöjd de passerar slänger de en blick mot sin egen spegelbild för att se att de fortfarande ser ut som de gjorde när de lämnade hotellrummet.
Till slut öppnar sig gatan för ett torg där stämningen bäst kan beskrivas som hysterisk. Överallt trängs fotografer med människor i fashionabla kreationer. Någon har Pradabälten lindade runt halsen och en annan har en hel blombukett fastsydd på kavajslaget.
Inte en enda sidensjal i sikte – ouch.

Versaces eventuella återkomst
En av snackisarna på plats handlar om att Prada – som inte har gjort några förvärv sedan slutet av 90-talet – just nu befinner sig i förhandlingar om att köpa Versace från det amerikanska förvaltningsbolaget Capri Holdings Limited.
Versace, som grundades i Milano år 1978, köptes av Capri Holdings år 2018 för 1,83 miljarder euro inklusive skuld. Ett potentiellt uppköp av Prada skulle innebära att varumärket återvänder till en inhemsk ägare efter att andra modehus har svalts av globala aktörer som Kering SA och LVMH.
Miuccia Prada, designern som förvandlade en liten butik i Milano till ett globalt lyxmärke, säger till Bloomberg att Versace är på allas bord. För Pradas del, som är kända för sin varumärkes minimalism, skulle förvärvet innebära en möjlighet att rikta sig till en helt annan kundgrupp.
– Jag vet inte hur det kommer att sluta, sa hon till Bloomberg bakom scenen på under showen.
Men det kommer inte utan utmaningar. Industrikällor till Reuters menar att Prada kommer behöva brottas med en utmanande vändning av Medusa-logotypen. För det tredje kvartalet med utgång 28 december i Versaces brutna räkenskapsår rapporterade varumärket en minskning i intäkter om 15 procent. Rörelseförlusten ökade från 14 miljoner dollar i jämförelsekvartalet till 21 miljoner dollar. I rapporten förväntar sig Capri Holdings att Versaces intäkter kommer att sjunka till 810 miljoner dollar under räkenskapsåret 2025.

Utanför huset där modevisningen äger rum pågår en helt egen cirkus. Ett övergångsställe används som catwalk där folk turas om att ge uppträdanden. Vissa ställer sig och poserar ordentligt, andra fejkar en lättvindighet genom att bara gå och låtsas titta på något annat.
Ängslan släpper
En tjej går över gatan 17 gånger. Hennes fotograf filmar henne från alla olika vinklar för att fånga den där perfekta nonchalansen – som att hon bara går över gatan i den välplanerade outfiten en helt vanlig torsdag bland alla fotografer. Förhoppningsvis bär hennes insats frukt på sociala medier sen.
Stämningen lugnar ner sig, en kort andningspaus i rabaldret. Fotograferna småpratar med varandra och folket i extravaganta kreationer ger varandra komplimanger. Men så plötsligt blir det livat igen och kameraslutarna börjar smattra ordentligt. Publiken och modellerna från modevisningen har börjat göra sin sorti från showen.
Fotograferna ber snällt om att få ta sina bilder och att modellerna ska titta in i just deras lins. Modellerna poserar innan de tackar och försvinner in i varsina taxibilar.
Ängslan släpper och utbyts av något annat: fullständig eufori.

