Strategen: Räkna med månader av fortsatt Iran-krig

Han kallar den nuvarande situationen för en kinetisk jämvikt.

”En jämvikt etablerades genom att båda sidor har satt sina 'röda linjer'. Enligt min bedömning fastställdes dessa den 17 och 18 mars, när Israel angrep Irans naturgasfält South Pars och Teheran i sin tur förstörde delar av Qatars produktion av flytande naturgas. Då signalerade Iran till USA och dess allierade att landet, bortsett från att angripa fartyg, i princip kan slå ut världens olje- och naturgasförsörjning permanent. Fartyg kommer och går, men produktionsanläggningar är betydligt svårare att reparera”, säger Marko Papic.

”Därför bedömer jag att den nuvarande situationen kommer att fortsätta åtminstone under de närmaste 3–6 månaderna. Det kommer att förekomma kinetisk aktivitet – robotar och drönare som flyger omkring – samtidigt som fartyg som transporterar råolja och andra råvaror tar sig ut genom Hormuzsundet”, säger strategen.

”Om detta låter omöjligt för dig, tänk först på två saker. För det första går fartyg genom Hormuzsundet just nu. Föreställningen att 'en drönare som träffar ett stort oljetankfartyg (VLCC)' skulle få sjöfarten att upphöra helt är helt enkelt felaktig. Det är journalistisk lättja som härrör från rapporteringen i mars och april”, säger Marko Papic.

”För det andra är detta precis den värld vi befann oss i på 1980-talet, när Iran och Irak angrep fartyg under större delen av det årtiondet, samtidigt som oljan ändå fortsatte att transporteras ut. Där nederländska och tyska rederier inte vill gå, dit går grekiska, kinesiska och även norska rederier”, tillägger han.

Spår permanent lägre flöden genom Hormuz

Kommer olje- och gasflödena att återgå till det normala?

”Om vi med normalt menar status quo före kriget, så nej. Men världen kommer att anpassa sig. Högre priser kommer att göra det lönsamt att starta dyrare produktion på andra håll i världen. Och regionala producenter kommer alla att skynda sig att investera i pipelines för att hitta alternativa transportvägar. Att bygga en pipeline över en platt öken är inte särskilt komplicerat”, säger Marko Papic som tvivlar på att man någonsin igen kommer att se 15–18 miljoner fat per dag transporteras genom Hormuzsundet.

”Men kom ihåg att omkring 8 miljoner fat per dag fortfarande passerar genom sundet trots den höga våldsnivån, medan ytterligare cirka 8 miljoner fat per dag transporteras via saudisk infrastruktur till Röda havet. Det innebär att det totala utbudsbortfallet bara uppgår till omkring 4–5 miljoner fat per dag. Och sannolikt blir det mindre än så i takt med att alternativa transportvägar byggs ut”, förutspår han.

Sätter Kina press på Iran i återhållsam riktning?

”Jag utgår från att svaret är ja. Det är en missuppfattning att Peking är nöjt med det som händer. För det första är det västerländsk propaganda att Kina skulle vara en stark allierad till Iran. Kina försöker balansera sina relationer i regionen. Landet spelade aktivt en roll i förhandlingarna som ledde till avspänningen mellan Iran och Saudiarabien. Kina importerar mer råolja från Saudiarabien. Och just nu bygger Kina ytterligare en pipeline för Förenade arabemiraten, så att landet ska kunna exportera mer råolja till Indiska oceanen. Så hur kan Kina helt enkelt beskrivas som 'en allierad till Iran'?”, frågar han sig.

Marknaden håller tillbaka Trump

Pakistans roll i förhandlingarna mellan USA och Iran luktar också kinesisk inblandning, med tanke på Kinas historiska relationer med Pakistan, bedömer han.

”Därför tror jag, även om jag inte har några direkta bevis, att Peking sätter press på Iran. När allt kommer omkring minskar Kinas egna lager, och landet kan inte klara sig utan olja som passerar genom Hormuzsundet för evigt.”

Vilka begränsningar innebär finansmarknaderna och demokratin för den amerikanska administrationen?

”Det här kriget är, enligt opinionsundersökningar, det minst populära kriget vid dess inledning i USA:s historia efter andra världskriget. Obligationsmarknaden är inte heller särskilt förtjust i konflikten, även om jag skulle hävda att de stigande obligationsräntorna i USA också beror på vissa positiva faktorer såsom högre ekonomisk tillväxt”, säger han.

”Överlag är detta en fascinerande konflikt. Det är en av de första i modern amerikansk historia där den pressade presidenten inte försöker trappa upp konflikten ytterligare, gång på gång. Farhågan att konflikten skulle utvecklas till något som liknar Vietnamkriget är missriktad. Demokratin (kongressvalen) och finansmarknaderna hindrar president Trump från att helt enkelt lägga alla USA:s resurser på konflikten. Han har knappt beordrat några ytterligare trupper eller fartyg till regionen. Jämfört med hur USA historiskt har agerat när landet ställts inför en utmanande fiende som Iran agerar han med betydande återhållsamhet”, argumenterar Marko Papic.

”Blockaden kan vara effektiv”

Han tror samtidigt att den amerikanska blockaden av Irans hamnar kan vara effektiv och tvinga Iran att göra eftergifter.

”Ja, blockaden kan vara effektiv. De militära attackerna hjälper dock inte. På sätt och vis motiverar de landet att göra motstånd och sluta leden. På så sätt undergräver USA sina sanktioner och sitt ekonomiska tryck genom militär aktivitet.”

Har Iran några alternativa vägar för sin export av fossila bränslen?

”Inte några som är särskilt effektiva. Iran skulle behöva investera i sådana genom att bygga ut infrastrukturen, vilket är svårt att göra mitt under en konflikt.”

På fredagen handlades oljepriset vid 106 dollar per fat, vilket kan jämföras med drygt 70 dollar per fat innan krigsutbrottet. Periodvis har oljepriset varit lägre, men den senaste tidens uppblossade våldsanvändning mellan parterna har återigen tryckt upp priserna på olja och naturgas.