Svensk sommar är en global tillgång
När Sydeuropa kokar och vingårdar flyttar norrut har Sveriges klimat blivit en exportvara. Med gårdsförsäljning, svalka och lyxhotell i världsklass har vi seglat upp som oväntad vinnare i en varmare värld – och för första gången är svensken inte bara turist, utan värd.
Visste du att Grand Hôtel går bättre än någonsin?” frågade en bekant till mig där vi satt på en uteservering nära Stureplan och njöt av den skira försommarsolen.
”Det är för att så många åker hit på coolcation. Du vet ju själv hur det kan vara i Grekland eller södra Spanien om somrarna, det är 39 grader och helt omänskligt. Den svenska sommaren är det perfekta klimatet. Det här kommer att bli en stor trend framöver.”
Det var inte första gången jag hörde talas om fenomenet. Redan i fjol skrev amerikanska Vogue om coolcation, och kopplade den plötsliga populariteten hos nordliga resmål till de alltmer outhärdliga värmeböljor som plågar södra Europa under sommarhalvåren. På senare år har det varnats för farligt höga temperaturer i länder som Portugal och Italien. Sommaren 2024 ökade resmål som Kanada, Finland och Island med 44 procent – att jämföra med bara en halv procents ökning för varmare resmål under samma period.
Vingårdar tvingas flytta norrut
Samtidigt har medierna under försommaren rapporterat flitigt om den nya lag som gör gårdsförsäljning lagligt i Sverige. Uppdateringen av alkohollagen ligger rätt i tiden – det är inte bara turister som vill undvika extremhettan, även kontinentens vinodlingar far illa i det varmare klimatet.
I en intervju med Magasinet Skåne förklarar vin- och matjournalisten Mikael Mölstad: ”Många vingårdar tvingas flytta norrut på grund av klimatet och där gynnas hela norra Europa.” Han fortsätter: ”Jag vet till exempel att det finns de på Bjäre som övergett morötterna till förmån för druvor, vilket betyder att de kan omsätta dubbelt så mycket per hektar.”
Det kan låta cyniskt att spekulera i framtida semestermönster som svar på hettan, särskilt när flygtrafiken är en del av problemet. Vintern 2018 utbröt en intensiv debatt när SvD:s Perfect Guide publicerade resereportaget ”Den förlorade paradisön”. Artikeln berättade om platser som Venedig, Maldiverna och Seychellerna som sjunker i havet, om smältande glaciärer, skövlade regnskogar och ett brinnande Kalifornien. Uppmaningen löd: ”Passa på att besöka dessa hänförande men klimathotade platser innan de försvinner för gott.” Det blev startskottet för hård kritik under flygskammens höjdpunkt.
Nu får vi bjuda tillbaka
Coolcationartiklarna har hittills inte mött samma mothugg. Kanske har det att göra med att den konjunkturkänsliga miljömedvetenheten inte längre är lika trendig. Eller så betraktar svenskar fenomenet annorlunda nu när klimathotet gjort vår perifera del av världen eftertraktad – även för den sortens världsvana resenär som tidigare föredrog Saint-Tropez och Santa Margherita Ligure.
Skillnaden är att det den här gången inte främst handlar om andras förlust, utan om vår vinst. Svensken har länge rest ut i världen som gäst, men sällan haft anledning att agera värd. Vi har gärna druckit franskt vin, men sällan fått bjuda tillbaka med skånskt. Förrän nu.
Följ taggar
