Sedan i våras har Peking börjat förlita sig på en ny typ av ekonomisk krigföring – betydligt mer sofistikerad än importförbuden och konsumentbojkotterna mot bland annat Australien och Litauen. Samtidigt slår två nya rapporter fast att Sverige blir alltmer beroende av Kina för några av våra viktigaste varor.
När Kina i dagarna höll sin första militärparad på sex år för att fira minnet av japanernas kapitulation 1945 slöt ledare från över 20 länder upp. Vladimir Putin var där, liksom Nordkoreas Kim Jong-Un. Men också höga representanter från Natolandet Turkiet, USA:s numera rätt nära allierade Vietnam och Indiens premiärminister Narendra Modi.
Världen står vid ett vägskäl, förkunnade Xi Jinping. På Chang’anavenyn rullade obemannade stridsvagnar och lastbilar med undervattensdrönare och mycket avancerade ballistiska robotar.
”Normalt brukar 2–3 nya vapensystem dyka upp vid en parad, den här gången var det kanske 20 stycken, jag har inte hunnit räkna”, kommenterade försvarsekonomen Per Olsson vid FOI till DN (den 4 september).
”Vänligen framför mina varmaste hälsningar till Vladimir Putin och Kim Jong-Un medan ni konspirerar mot USA”, hälsade Donald Trump i sociala medier.
Den som vill mäta konsekvenserna av den amerikanske presidentens tullpolitik kan börja med att räkna världsledarna som just nu flockas i Peking, sammanfattade tidningen Economist, som tillade att en ny världsordning håller på att ta form.
Sällan har det varit så tydligt som vid Himmelska fridens torg i förra veckan.
Från fabriker till frontlinje
Kina lägger numera motsvarande 2 500–3 000 miljarder kronor per år på att rusta upp – fortfarande mindre än USA, men mer än dubbelt så mycket som trean Ryssland. På senare år har försvarsbudgeten vuxit med i genomsnitt 7 procent per år.
Den kinesiska ekonomin är i reala termer ungefär tio gånger större än för 20 år sedan, omkring 40 procent större än före pandemin och numera fyra gånger större än den tyska.
Den hisnande snabba militära expansionen bottnar i den ekonomiska. Den kinesiska ekonomin är i reala termer ungefär tio gånger större än för 20 år sedan, omkring 40 procent större än före pandemin och numera fyra gånger större än den tyska, världens tredje största. (År 2005 var Tysklands större.) Inget land handlar i större volymer eller med fler länder, inget land producerar mer stål och cement, inget land lägger längre höghastighetsräls och inget land bygger numera fler elbilar, över 50 procent globalt. Två tredjedelar av världens litiumjonbatterier tillverkas av kinesiska företag. Omkring 70 procent av de sällsynta jordartsmetallerna som batterierna samt i princip all modern teknologi bygger på bryts i kinesiska gruvor. I vissa och viktiga specifika fall rör det sig om 95 procent.
– Det ger Kina enorm makt, säger Kristina Sandklef, sinolog och vd på Sandklef Asia Insights.
Inte bara för att modern konventionell krigföring bygger på avancerad teknologi som i sin tur kräver halvledare och mycket kraftfulla processorer och så vidare, utan också för att det ger Kina större möjligheter att föra krig ekonomiskt på samma sätt som USA.
Kinas nya vapen: Exportkontroller
Det blev särskilt tydligt under våren. Historiskt har Kina i regel satt ekonomisk press på politiskt misshagliga länder genom breda importförbud – till exempel vin från Australien 2020 och möbler från Litauen 2021 – eller statligt koordinerade konsumentbojkotter av utländska företag.
Men på senare år har man utvecklat ett mer formellt sanktionssystem, främst exportkontroller på strategiskt mycket viktiga varor. När Donald Trump aviserade sin nya och omfattande tullpolitik i april ”visade kinesiska myndigheter både en förmåga och vilja” att snabbt göra bruk av det nya systemet i praktiken, konstaterar Nationellt kunskapscentrum om Kina (NKK) i rapporten Sveriges sårbarhet för Kinas ekonomiska sanktioner, som publicerades i augusti.
Inte bara USA drabbades utan även Europa, där flera företag tvingades avbryta produktionen, bland annat av medicinsk utrustning och bilar.
”Det gav en föraning om vilka störningar kinesiska åtgärder kan orsaka”, konstaterar rapportförfattarna.
De varnar också att ”Kina lär fortsätta utveckla och förfina sitt system för exportkontroller” och kan bli ”mer benäget att använda verktyget framöver” efter vad man betraktar som framgångsrika handelspolitiska förhandlingar med Washington under sommaren. (Författarna har efter rapportens publicering tillträtt nya tjänster och därför avböjt intervju.)
– Det är en värld där ett litet handelsberoende land som Sverige lever farligt, säger Kristina Sandklef.
Handelsberoendet ökar
En till ganska färsk rapport, av Kommerskollegium i våras, visar varför. Sveriges varuhandel med Kina är fortfarande ganska liten, omkring 4 procent av den totala. Men som rapportförfattaren Ebba Lundqvist konstaterar har Sverige samtidigt och över tid blivit mer beroende av Kina visavi andra länder när det kommer till varor som vi faktiskt importerar därifrån. (På handelsspråk säger man att ”diversifieringen minskar”.) Detta gäller även för strategiskt viktiga insatsvaror, mest metaller och kemiska produkter. Dessutom ser vi att antalet varugrupper som uteslutande importeras från Kina ökar, säger Ebba Lundqvist.
Rapporten från NKK gör ungefär samma analys. Breda kinesiska importförbud skulle inte skada svensk ekonomi nämnvärt, volymerna är för små. Men ”mer avancerade varutyper skulle kunna bli svåra att ersätta vid ett handelsavbrott, till exempel särskilda halvledare och kemiska substanser”.
Sverige i en rävsax
Den kanske mest slående slutsatsen är emellertid hur bristfälligt det svenska kunskapsunderlaget faktiskt är, både i staten och bland företagen. NKK-studien, en av de mer omfattande i sitt slag hittills, skrapar enligt författarna bara på ytan. Branschexperter måste hjälpa till att öka kunskapen ”om specifika värdekedjor och företagsverksamhet i syfte att identifiera de delar av svenskt näringsliv där beroendet av Kina är så djupt” att Sverige i praktiken sitter i en rävsax. Regeringen måste ha en tydligare idé om hur och ifall man ska stötta upp ekonomiskt för den händelse att ”Kinas sanktioner driver svenska bolag i konkurs”. Eller om svenska företag drabbas genom exportkontroller riktade mot tredje land, till exempel Sveriges största handelspartner Tyskland, vars ekonomiska beroende av Kina är mycket stort.
Sverige har utsatts för kinesiska sanktioner vid minst sju tillfällen sedan 2018. Vi kan drabbas igen. Dilemmat är och förblir att Kina belönar djupare ekonomiskt samgående samtidigt som djupare ekonomiskt samgående ökar sårbarheten för ekonomiska repressalier, skriver Edward Fishman i boken Chokepoints (se föregående artikel).
Sverige har utsatts för kinesiska sanktioner vid minst sju tillfällen sedan 2018. Vi kan drabbas igen.
Volvo pekar på kinesiskt övertag
Kanske kapslade Volvo Cars vd Håkan Samuelsson in det ännu bättre i Ekot i förra veckan, blott timmar efter att Xi Jinping aviserat sin nya världsordning borta i Peking.
”Vill vi ha några batterifabriker i Sverige eller Europa får man nog prata med kinesiska licensgivare, för de är väldigt långt framme när det gäller batteriteknologi”, sade han. ”Det finns ingen som helst anledning till varför kinesiska investerare eller företag inte skulle kunna bygga fabriker i Europa.”
Finansiella instrument i artikeln