Trodde du att exploateringen av Norrlands råvaror och Sveriges beroende av världskonjunkturen började med järnvägar och industrier? Glöm det. Det här är första delen i en sommarserie om Sveriges forntida ekonomi där arkeologen Jonathan Lindström beskriver hur den globala ekonomin inleddes redan under stenåldern.
Ekonomhistoriker brukar strunta i de första 93 procenten av Sveriges historia, vår förhistoria, som sträcker sig fram till vikingatidens slut. Först med de medeltida städerna, skriftliga avtal, räkenskaper och lagar tycks det bli spännande. Ett skäl till ointresset är den seglivade föreställningen att det saknas källmaterial från äldre tider. En annan föreställning är att förhistoriska samhällen var ekonomiskt statiska: att den materiella produktionen i princip var begränsad till vad mänsklig arbetskraft kunde åstadkomma, och därmed ökade endast i takt med befolkningens storlek. Varken det ena eller det andra stämmer.
Det finns numera ett rikt arkeologiskt källmaterial som ger oss detaljerade inblickar i den förhistoriska ekonomin. Vi kan se hur både den teknologiska och politiska utvecklingen avslöjar ständiga förändringar i BNP redan för tusentals år sedan, och hur handeln hela tiden har haft extremt stor betydelse för samhällsutvecklingen.
I den här serien sommarartiklar ska jag ge olika exempel på detta, hur stenåldersbönderna drev flintgruvor och byggde varumärken, hur bronsåldershövdingar organiserade storskalig slav och metallhandel och hur romarriket likt ett järnålderns EU kastade ner smårikena utanför norra gränsen i ett kaos av klientrelationer och migrerande arbetskraft. Revanschen kom under vikingatiden, då svearnas handelsimperium fick enorma proportioner.
Historien före historien
Det kan vara bra att börja med en så långsiktig överblick över svensk handel som möjligt. Det får vi genom att se närmare på något så försynt som gamla gropar i Norrlands och Dalarnas skogsbackar. De började grävas för nära 7 000 år sedan och fortsatt långt in i historisk tid.
Fångstgroparna är ett nordsvenskt fenomen. De består helt enkelt av stora gropar som framför allt älgar förväntades ramla ner i. Genom att öppningarna doldes, gropbottnen gjordes strutformig eller försågs med spetsiga störar säkrade man bytet. Groparna kunde grävas i långa rader och kompletteras med stängsel. De ligger just längs de leder som älgarna vandrar än i denna dag. Strikt talat användes fångstgroparna främst för älgar, sällan för pälsdjur, men det antas att fångstgropsantalet även ger en uppfattning om hur intensivt skinnjakten bedrevs överlag.
Grävandet och underhållet av fångstgropsanläggningarna var ett digert men givande arbete. Till det kom släpandet av stora byten hem till hyddorna, skrapning och garvning av skinn, syarbete, horn och benhantverk och matlagning.
Det intensiva arbetet med fångstgropar och jakt gav ett överskott av pälsar och skinn, som kom att fraktas söderut under sommarhalvåret och till slut kunde landa vid Medelhavets soliga kust.
De första källorna om pälshandeln
Skriftliga källor om skinn och pälshandeln dyker upp sent. I sin bok om germanerna från år 98 beskriver den romerske historieskrivaren Tacitus export av skinn till germanerna på kontinenten som måste ha kommit från skandinaviska halvöns kuster, ”fläckiga skinn av ett slags djur, som lever i den avlägsna oceanen och det okända havet”. Uppenbarligen handlar det om sälskinn.
Goternas historieskrivare, den östromerske byråkraten Jordanes, berättar om nordborna år 551. Efter en skildring av de exotiska, skidåkande skridfinnarna i norr – alltså samerna – övergår han till att berätta om att det är svearna ”som med sina indirekta handelsförbindelser med många andra folkstammar, skickar svarta pälsar till romarnas nytta och tjänst”.
Uppgifterna från Tacitus och Jordanes är viktiga, men ger bara en sen glimt av en pälshandel som troligen pågått i årtusenden. Den kan ha varit komplex och sträckt sig många hundra mil. Arkeologin hjälper här till att ge en fylligare bild. Tack vare att hundratals fångstgropar har grävts ut och daterats har arkeologer kunnat göra statistik på deras anläggningsfrekvens under olika perioder. Det mest intressanta i diagrammet (se nästa sida) är hur frekvensen av fångstgropar skiljer sig mellan regionerna.
Konjunkturer i mossmark
I södra delen ser vi en jämn kurva som tycks stämma väl med utvecklingen i södra Sverige, med en befolkningsökning från slutet av stenåldern, uppkomsten av småkungadömen och ett första större Sveavälde under bronsåldern. En nedgång kom med koppar och tennhandelns sammanbrott vid bronsålderns slut. Sedan följer en jämn uppgång under järnåldern fram till forntidens slut. Kurvan är så jämn, och överensstämmer så väl med utvecklingen i södra Sverige – särskilt befolkningsutvecklingen – att det finns skäl att anta ett samband. Mycket talar för att huvuddelen av skinnexporten från Dalarna och södra Norrland gick söderut, till grannregionerna.
Helt annorlunda ser det ut med fångtsgropsfrekvenserna i norra Norrland, med en mängd snabba – eller rättare sagt, 500-åriga – konjunkturcykler. Exploateringen av norra Norrland tycks inte ha varit lika jämn och kontinuerlig som i de södra delarna, där trycket från sydsvenska hövdingar och kungar var starkare. I stället kan vi misstänka att de nordliga topparna i flera fall kan återspegla perioder av ökande efterfrågan från kontinenten. Spännande att se är hur det till synes perifera nordligaste Norrland mycket tidigt är indraget i den globala ekonomins och långdistanshandelns konjunkturer. Landsdelens kalla vintrar gav pälsar som hade den bästa kvaliteten i hela Europa. Behovet hos överklassen vid Medelhavet av dessa högkvalitativa pälsar återspeglar direkt hur mycket tid fångstfolken i övre Norrland lade på att gräva och gillra fångstgropar.
Sveriges första exportvara
Fångstgropsdiagrammet ger alltså en god överblick över Sveriges ekonomi från slutet av jägarstenåldern fram till medeltidens början (cirka 4000 f.Kr. till 1000 e.Kr.), baserat på skinn och pälshandeln, som är den vara som går att följa under längst tid. Vi kan se hur sammanflätade Skandinaviens och kontinentens ekonomier tidigt var, men också hur stor roll långväga rörlighet och inflyttningar har spelat för att boosta utvecklingen av produktion och handel.
A 4000 f.Kr. Befolkningsökning samtidigt som bönder flyttar in i södra Sverige.
B 2800 f.Kr. Indoeuropeisktalande folk sprider sig över Europa från den ukrainska stäppen och befolkar även Norrlandskusten.
C 2300 f.Kr. Hundratals skånska bondekolonister bosätter sig längs Västerbottens kust. Livlig pälshandel söderut längs ostkusten.
D 2200 f.Kr. Köldknäpp utplånar kolonin i Västerbotten och decimerar älgstammen.
E 1700–1300 f.Kr. Bronsåldersbönder längs Norrlandskusten köper pälsar och skinn från inlandsjägarna och byter dem mot koppar och tenn från kontinenten.
F 1300–1100 f.Kr. Oroligheter i östra Medelhavsområdet och Centraleuropa stryper metallimporten till Norden. Storskaliga slag med tusentals stridande i norra Europa. Pälshandeln krymper.
G 1100–500 f.Kr. Politisk stabilitet och det första Sveaväldet – Hågaväldet – ökar utbytet av metall och päls. När långdistanshandeln med koppar och tenn kollapsar mot bronsålderns slut minskar pälsexporten igen.
H 200 f.Kr.–200 e.Kr. Romarrikets expansion skapar högkonjunktur, även i Germanien norr om imperiets gräns. Tacitus skriver under denna tid om export av sälskinn från Skandinavien till kontinenten.
I 530–860 Andra Sveaväldet – Uppsalaväldet – expanderar längs ostkusten från Ångermanland till Blekinge och vidare till Baltikum och in i Ryssland. Jordanes berättar år 551 om svearnas skinnexport till Medelhavet. Birka grundas 750. Sveakungen kontrollerar handelsplatser först i Lettland, sedan i Ryssland – från Ladoga till Jaroslavl oblast, 130 mil österut. Det ger inflytande över handeln med Bagdad. Nordborna kan nu förse både kalifatet i öster och Frankerriket i väster med exotiska varor.
J 860–970 Inbördeskrig i kalifatet: sultaner mördar varandra och lyxhandeln kollapsar. Pälsleverantörer i öster gör uppror. Sveakungen förlorar kontrollen och privata entreprenörer som Rurik och hans släkt tar över – med pälsleverenser via Karelen. Kievriket uppstår.
K 970–1350 Med stärkt kristen kungamakt, befolkningstillväxt, stadsgrundande och kolonisationsprojekt i Norrland, Finland och Estland växer pälsexporten från norra Norrland mer än någonsin. Tills digerdöden sätter stopp.
Framöver ska vi dyka ner i olika faser av denna utveckling och se hur hövdingar och handelsmän under ständigt skiftande villkor och med olika varor jagade framgång, alltmedan riken och imperier växte och störtade samman.
