Sluta vänta, Sverige – passivitet ett dyrt val

Ulf Lundell har skrivit många minnesvärda rader. Men hans mest bevingade ord är nog från den stökiga sommarturnén 1991:

”En inställd spelning är också en spelning.”

Ju mer man tänker på det, desto djupare blir det. I dessa tider, när hela världen liknar ett laboratorium, kan Lundell-doktrinen förklara mycket.

Inställda experiment är också ett slags experiment.

Sverige borde ha lärt sig den läxan. Att byta kronan mot euron verkade chansartat 2003. Landet valde vänta-och-se-linjen, vilket har stått oss och vår skvalpvaluta dyrt.

Den som föreslog svenskt Nato-medlemskap för trettio år sedan blev idiotförklarad som krigshetsare (jag är inte bitter, bara lite). Med Trump i Vita huset kan man förstås undra vad alliansen är värd, men vi hade ändå varit säkrare om Sverige gått med 1999 i stället för 2024.

Världens minst riskbenägna nation heter antagligen Tyskland. Det har sina historiska förklaringar. När landet går till val om en vecka är dock försiktigheten ett problem i sig.

Under 2024 krympte tysk ekonomi för andra året i rad. En beprövad modell – kinesisk handel, rysk energi, amerikansk säkerhet – har spruckit som en rostig folkabubbla. Livrem och flytväst i form av budgetdisciplin visade sig mer riskabel än offentliga investeringar.

Slagordet ”Keine Experimente” myntades av Konrad Adenauer, förbundskansler 1949. Efter nazismens och kommunismens vanvett drömde tyskarna bara om stabilitet. Kristdemokraterna blev Europas politiska klippa, med 50,2 procent i västtyska valet 1957.

Adenauers lärjunge Helmut Kohl återförenade Tyskland 1990. Det liknade förvisso ett experiment, när tyskarna tvingades skuldsätta sig och byta D-mark mot euro. Men alternativet, att inte ta den historiska chansen, hade varit ännu äventyrligare.

Kohls skyddsling hette i sin tur Angela Merkel, som regerade i 16 år. Hon tycktes följa traditionen – inga experiment – men facit blev motsatsen. Kärnkraft var för farligt, säkrare med rysk gas. Att stänga gränserna för flyktingar var omöjligt med tanke på Tysklands historia. I Merkels globaliserade universum behövde tyskarna inte heller välja mellan Kina och USA.

Nu kan CDU under Friedrich Merz vara på väg tillbaka till makten. Liksom i Sverige har flyktingrelaterad brottslighet sugit upp syret i politiken, kopplat till en infekterad regeringsfråga med Alternative für Deutschland runt tjugo procent.

Gudarna ska veta att Tyskland behöver alternativ och risktagning framöver. Ekonomin måste återstartas. EU måste få tillbaka sin motor, särskilt för ukrainarnas skull.

Det vore förmätet att tala om hur valresultatet ska tolkas i Berlin. Men om säkerhetstjänsten varnar för AfD medan en heilande Elon Musk säger att BARA högerextremisterna kan rädda Tyskland – ja, då får nog Herr Merz hitta smakligare lösningar. Inte minst för att landet behöver arbetskraftsinvandring.

Donald Trump experimenterar just nu på hela världens bekostnad, utan annan ledstjärna än sitt ego. Hur tokiga saker presidenten än gör så är det farligaste kanske vad han inte gör.

Trump tycks tro att det säkraste, billigaste och bekvämaste är att kapitulera för Moskva, genom att kasta Ukraina under bussen och vända Europa ryggen. Det är nästan värre än när västmakterna retade Hitlers aptit med Tjeckoslovakien 1938, eftersom Putin har kärnvapen och redan visat sina rätta färger.

Ett inställt krig kan också vara ett krig, fast i större skala. 

KÖP: Europa. Efter valet i Tyskland vänder det.

SÄLJ: USA. Börsbubblan, statsskulden, presidenten.

LÄS MER: Vi kan inte ha det så här i svensk ekonomi
LÄS MER: Tintin visar vägen för Europa
LÄS MER: Pojkrummet är mörkrets nya hjärta