”Tekniken bör vara redo om vi skulle behöva den”

Växthuseffekten gör att solenergi fastnar mellan jordens yta och växthusgaserna i atmosfären. Det skapar överskottsenergi på jorden och höjer medeltemperaturen. Rymdparasoll skulle kunna kompensera för detta genom att stoppa en liten del av solstrålningen från att nå jorden.

– Man kan kompensera för en temperaturhöjning på 1–2 grader genom att skugga av ungefär 1 procent av solljuset, säger Christer Fuglesang, astronaut och professor i partikelfysik på KTH.

För att hålla bort 1 procent av solstrålningen behöver man skicka upp rymdparasoll på en total yta av 2–3 miljoner kvadratkilometer. Det motsvarar 5–7 gånger Sveriges yta. Det ska fördelas på ett väldigt stort antal rymdfarkoster som ska bära var sitt tunt membran.

– Det blir väldigt många rymdfarkoster – hundratusentals, eller till och med ett par miljoner! – som var och en bär ett mindre membran, kanske en gånger en kilometer stort.

Dessa farkoster skickas till en punkt cirka två miljoner kilometer från jorden. Strax utanför något som kallas för första Lagrangepunkten, ofta benämnd L1, där rymdparasollet kan befinna sig utan att störas av gravitationen från varken jorden eller solen.

– Det är fem gånger avståndet till månen ungefär. Där balanserar jordens och solens dragningskraft, säger Christer Fuglesang.

Förutom att blockera solljus att nå jorden kan de kilometerstora membranen användas som solsegel för att förflytta farkosterna. Fotonerna från solstrålarna som träffar membranet skapar kraft som kan få farkosterna att segla. Det kan användas för att variera hur mycket som skuggas på olika delar av jorden.

– Man skulle helst vilja skugga mer av Arktis när det är sommar på norra halvklotet och sedan skugga mer av Antarktis när det är sommar på södra halvklotet, säger Christer Fuglesang.

Måste finnas en global organisation

Han betonar att tekniken, om den utvecklas, måste styras på internationell nivå.

– Jag tycker inte att något enskilt land ska kunna bestämma hur det här används. Det måste finnas en global organisation som sätter ramarna, kanske kopplat till FN eller klimatkonferenserna, säger han.

Han menar att klimatet redan i dag är en maktfråga – länder med stora utsläpp påverkar hela planeten. Ett rymdparasoll skulle ge mer direkt kontroll över temperaturen, och det kräver därför ett tydligt regelverk.

Solsegling

Christer Fuglesang framhåller att tekniken inte bara handlar om klimatet. Att utveckla ultralätta membran och solsegling kan få andra följder.

– Bara att utveckla en sådan här teknik kommer att ge mycket ny kunskap. Solsegling är till exempel en teknik som kan användas för att transportera saker i solsystemet. Vi kan få helt nya möjligheter att röra oss i rymden, säger han.

Han ser rymdparasoll som en investering som skulle kunna skapa infrastruktur som används långt bortom klimatåtgärder.

– Även om vi aldrig behöver det för klimatet så har vi byggt något som kan ge oss stor nytta framöver. Det är inte bortkastat arbete, säger Christer Fuglesang.

"Jag hoppas inte vi behöver det här"

Christer Fuglesang är inte övertygad om att världen kommer att lyckas minska utsläppen tillräckligt snabbt för att hålla uppvärmningen under två grader. Även om den globala omställningen till fossilfritt accelererar finns det för många osäkra faktorer för att våga satsa allt på en enda strategi. Därför menar han att det vore oansvarigt att inte förbereda alternativa lösningar.

– Det skulle fungera som en försäkringsåtgärd. Men om allt går bra med snabb neddragning av utsläppen och om klimatet inte visar sig vara alltför känsligt för koldioxid kanske ingen skuggning behövs alls, säger han.

– Jag hoppas inte vi behöver det här, men om vi skulle behöva det, och det skulle jag säga att vi vet om cirka 15 år, då bör teknologin klar och redo att användas.