Trump är hämndlysten och ännu mer radikal
Han är tillbaka. Hämndlysten, med radikalare idéer och starkare mandat än förra gången.
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Donald Trumps andra sejour i Vita huset kommer att handla mer om motkrafterna än om honom. Hur svarar EU på det utlovade handelskriget? Hur rundar den gröna omställningen världens mäktigaste klimatförnekare? Var sätter en räntekänslig marknad gränsen för tullar, deportationer och skattesänkningar som eldar på inflationen? Hur reagerar den djupa staten på förföljelse av politiska motståndare?
Redan före detta unika val hade Donald Trump flyttat målstolparna. Dels gällde det frihandeln – livsviktig för exportländer som Sverige – där Demokraterna smittats av protektionismen. Valet stod mellan dålig handelspolitik och farlig handelspolitik, nu får vi det sistnämnda. Men framför allt gäller det demokratin som sådan, med kuppförsök och retorik som uppmuntrat till våld.
Här måste man sortera i det djävulska brus som omgett presidentvalet. Det är en sak med förolämpningar, som när demokrater kallar Trump för fascist eller Trump säger att Biden blev dement på jobbet medan Harris är född sådan.
Det är en sak med verklighetsfrämmande policy, som Harris löfte om priskontroller eller Trumps tullfinansierade skattesänkningar och 24-timmars-fred i Ukraina. Sådan är demokratin. Det är tillåtet att vara ful i mun och ha snurriga idéer.
Våld, valförnekelse och desinformation är något helt annat. Donald Trump har gjort en win-win av att hundvissla till miliser som Proud Boys och Oath Keepers, ifrågasätta valprocessen. Antingen segrar han som 2024, eller också sprider sig apati, cynism och misstro som 2020. Vid det här laget har alla insett priset för att gå emot Trump, vare sig man är åklagare eller enkel valarbetare.
Detta är en manual från länder som Mexiko, där det länge varit skottpengar på folkvalda och reportrar. I en valkampanj där kostnadskris och illegal invandring – fullt begripligt – toppade agendan satsade amerikanerna på den starka affärsmannen. Retoriken tolkades som tecken på handlingskraft.
USA har gjort sitt val. Men vad betyder det för världen?
I handels- och utrikespolitiken praktiserar Trump föregångaren Richard Nixons madman theory. Oberäknelighet som strategi. Genom en image av galenskap – i fallet Nixon hotet att använda kärnvapen i Vietnam – skräms motståndare till förhandlingsbordet.
Som så ofta kommer idén från Machiavelli, furstarnas maktcoach på 1500-talet. ”Ibland är det klokt att simulera vansinne.” En skillnad mellan Nixon och Trump är förstås att den förstnämnde var kallt kalkylerad, men draget av paranoia och nonchalansen inför demokratiska spelregler har de gemensamt.
Med en optimistisk tolkning kan Madman Trump avskräcka Kina, Nordkorea, Iran och Ryssland från värre krigsäventyr. Hans hot om drastiskt höjda tullar krymper i bästa fall ihop till bilateralt förhandlingsspel.
Om Trump faktiskt inför den handelspolitik han lovat skulle USA:s tullar vara tillbaka på 1934 års nivå. Då förlängdes och fördjupades den stora depressionen. Den globala frihandel som mödosamt byggts upp sedan andra världskriget skulle vara historia.
Eftersom Trump mäter politisk framgång i stigande börskurser är det ett osannolikt scenario. Värre är kanske hotet om hans madman theory på det inhemska planet.
Alla som trotsat Trump har riskerat sin personliga säkerhet, också när han opererat från Mar-a-Lago. I Vita huset – med den verkställande, lagstiftande och dömande makten i sin hand – får USA:s 47:e president helt andra verktyg.
