Trump kan överraska positivt i Mellanöstern
Stilleståndet i Libanon är den första goda världsnyheten på länge. Om vapenvilan håller öppnar sig vägar till fred. Donald Trump kan överraska positivt i regionen.
USA har varit märkligt passivt i Mellanöstern, när terror drabbat israeler, Gaza bombats till grus och dödsdansen Iran-Israel härjat Libanon.
Donald Trump vill göra affärer. Ett udda ingångsvärde i detta historiskt hopplösa sammanhang. Men eftersom krig är dåligt för börsen och sjunkande oljepris är bra lär den amerikanska approachen bli en annan.
Återuppbyggnad gynnar också affärerna. Gaza och Libanon kommer att kräva gigantiska investeringar. Även om Trump mest ser lukrativa kontrakt framför sig kan det bidra till politisk nystart och lindrad nöd.
Viktigast blir normaliserade relationer mellan Israel och gulfstaterna. Utan Saudi och emiraten är det svårt att ana någon ljusning för Gaza och Libanon. Men strategiskt engagemang från detta penningstinna håll förutsätter i sin tur att Israel lättar trycket på palestinierna.
Larmklockor i Washington som inte ens Trump kan ignorera
Netanyahus framfart har fått rika arabländer att dra öronen åt sig. Tövädret mellan Saudi och Israel har ersatts av arabiskt närmande till ärkefienden Iran. Det startar larmklockor i Washington som inte ens Trump kan ignorera.
Om USA varit irrelevant i Mellanöstern på senare år så gäller det i ännu högre grad FN. Kriget är en dödsstöt för konceptet med fredsbevarande FN-trupper.
På 80-talet gjorde jag några omgångar FN-tjänst i Libanon. Det som utspelats 2024 har kusliga likheter med 2006 och 1982. När jag tjänstgjorde på det svenska FN-sjukhuset kontrollerades området också av Israel. Hezbollahs självmordsattacker kom från ena hållet och israeliska stridsvagnar från det andra.
Respekten för FN var noll på bägge sidor, som idag. Tyvärr har UNIFIL misslyckats på samtliga punkter i FN-mandatet från 1978: upprätthålla fred och säkerhet, bekräfta tillbakadragande av israelsk militär, återställa libanesiska regeringens kontroll över landets södra del.
Ett fältsjukhus, som det Sverige bemannade, kan bistå lokalbefolkningen. Tio tusen blå baskrar kan observera och rapportera till FN i New York. Men när det gäller uppdragets hårda kärna talar ett dystert facit för sig själv.
Särskilt nedslående är resultatet av FN-resolution 1701 som avslutade det förra kriget 2006. I strid med avtalet kunde Irans jihadister ladda arsenalen norr om israeliska gränsen, framför ögonen på FN. När utbrottet kom i Gaza började missilerna också regna över Galileen.
Bra för affärerna, bra för freden
FN:s fiasko har sina rötter i säkerhetsrådet, lamslaget av dagens globala vilda-västern-situation. Andra världskrigets segrarmakter har ju vetorätt. En av dem är Ryssland, som brutit varenda folkrättsregel med invasionen i Ukraina och Putins kärnvapenhot. En annan är USA, som beväpnat Netanyahus extrema regering utan restriktioner.
I en sådan atmosfär fungerar inte FN-styrkor. Lösningen i Gaza (liksom i Ukraina) måste bygga på internationell militär närvaro med helt andra muskler och mandat.
I bästa fall har vi passerat lågvattenmärket för den lagstyrda världsordningen. Om vapenvilan i Libanon mynnar ut i ett nytt fredsavtal kan det bli en vändpunkt.
Donald Trumps agerande är svårt att förutsäga, eftersom han har så motsägelsefulla impulser. Å ena sidan oreserverat stöd till Israel. Å andra sidan oviljan att riskera amerikansk trupp i avlägsna konflikter.
Mycket talar för att USA under Trumps ledning undviker fullt krig med Iran. Det innebär i så fall att även Netanyahu måste tyglas. Bra för affärerna, bra för freden.