Efter USA:s och Israels attack mot Iran vänds nu världens blickar mot en av världsekonomins flaskhalsar, Hormuzsundet. Marknadens mardröm är att kriget får en långvarig påverkan på flödet genom farleden där var femte fat olja i världen passerar dagligen.
– Det är det stora spöket för börsen, säger SEB:s seniorekonom Robert Bergqvist.
Tre kilometer. Så bred är fartygsleden åt vardera håll genom det strategiskt viktiga Hormuzsundet, den smala passage mellan Iran och Oman som förbinder Persiska viken med Arabiska havet.
Enligt Lloyd’s List, ofta kallad ”sjöfartsindustrins bibel”, passerar i genomsnitt 107 fartyg, med en total lastkapacitet på 10,3 miljoner ton, sundet dagligen.
Det handlar om en lång rad varor som transporteras genom farleden, men det som nu får världens blickar att riktas mot sundet är att mer än en femtedel av världens olje- och naturgasflöden passerar där, vilket gjort att den har kallats världsekonomins flaskhals.
"Omöjligt för världen att täcka upp"
I skrivande stund har trafiken i praktiken upphört efter Israels och USA:s attack på Iran.
När den här artikeln gick i tryck hade Irans mäktiga revolutionsgarde meddelat att Hormuzsundet är stängt och att alla fartyg som försöker passera kommer att beskjutas, enligt nyhetsbyrån Reuters. Redan innan dess hade flera oljetankrar attackerats utanför sundet och på måndagen träffades ett tankfartyg tillhörande det svenska rederiet Stena Bulk av drönare.
Efter den amerikanske presidenten Donald Trumps uttalande att konflikten kan pågå länge växer därmed oron för att stoppet genom sundet ska bli långvarigt.
Sundet ger kontroll över oljan
Sundet är beläget mellan Musandamhalvön (tillhörande Oman och Förenade arabemiraten) på Arabiska halvöns nordkust och Iran. Detta var redan under antiken en viktig handelsled. Farleden förbinder Persiska viken med Omanbukten och Arabiska havet och har en enorm strategisk betydelse. Den som kontrollerar sundet har även kontroll över större delen av oljeflödet från Mellanöstern.
Klart är att oljepriset är mycket känsligt för vad som nu sker vid Hormuzsundet. Priset rusade efter att kriget blossade upp förra helgen, men bedömare som Wall Street-banken Citigroup anser att ett kort stopp på några dagar skulle få det att snabbt falla tillbaka igen, som det gjorde efter det tolv dagar korta kriget sommaren 2025.
Men med ett utdraget stopp av flödet genom sundet skulle oljepriset snabbt stiga över 100 dollar per fat, enligt vad Handelsbankens råvaruanalytiker Christian Kopfer uppger för EFN.
– Om Hormuzsundet korkar igen och det blir ett helstopp för råoljan, som håller i sig, då är det helt omöjligt för världen att täcka upp. Du kan leda om 3–5 miljoner fat olja genom pipeliner, men det är ungefär 20 miljoner fat råolja och oljeprodukter som transporteras genom Hormuzsundet, säger han och fortsätter:
– I det läget skulle priserna skena. Det är i princip alla överens om.
Detsamma gäller naturgasen. Om sjöfarten genom Hormuzsundet stoppas i en månad kan de europeiska naturgaspriserna mer än fördubblas, enligt en analys från Goldman Sachs.
Det skulle i förlängningen få märkbara effekter även i Sverige, på samma sätt som skedde efter den ryska invasionen av Ukraina 2022, enligt Swedbanks prognoschef Andreas Wallström.
– Vi använder inte mycket naturgas i sig. Men däremot är naturgasen viktig för elmarknaden i Europa. Och givet den kalla vintern som varit i Europa så är lagernivåerna förhållandevis låga, säger han till EFN och fortsätter:
– Om priset stannar kvar vid nuvarande nivåer så är inte risken för svensk inflation och elpriser särskilt stor. Men fortsätter både olje- och naturgaspriserna att stiga så kommer vi att få en direkt effekt på svenska energipriser och även inflationen.
Slår dubbelt mot ekonomin
SEB:s seniorekonom Robert Bergqvist påpekar att det är tidsfaktorn som är avgörande för vilka effekter kriget i slutändan får på energipriserna och därmed världsekonomin.
– Att det står stilla här och nu får ganska små effekter, men om det fortsätter kan det ganska snart få stora konsekvenser, säger han.
Skenande olje- och gaspriser slår nämligen dubbelt mot ekonomin, enligt Robert Bergqvist. Dels slår det mot tillväxten eftersom högre energikostnader äter upp företagens vinster och hushållens konsumtionsutrymme, dels riskerar det att ge en ytterligare inflationsimpuls in i systemet om företagen kompenserar högre energikostnader med att höja priserna.
– Vi är inte där än, men det som nu sker tar oss ett litet steg närmare ett stagflationsscenario och det är det stora spöket för börsen, det vill säga ett scenario där tillväxten stagnerar samtidigt som centralbankerna blir pressade att hålla fast vid ränteläget eller till och med börja fundera på att höja räntan, säger han.
En geopolitisk flaskhals
Det är långt ifrån första gången som Hormuzsundet står i centrum för nyhetsflödet. Iran har ofta hotat med att stänga farleden, till exempel i samband med konflikten med Irak under 1980-talet och även under det korta kriget med USA och Israel sommaren 2025.
En eskalerande konflikt
USS Gerald R. Ford Carrier Strike Group. Den 13 februari 2026 uppgav källor att USS Gerald R. Ford var på väg till Medelhavet för att förstärka den amerikanska flotta som fanns på plats. Rapporter gjorde gällande att detta utgjorde en av de största amerikanska styrkekoncentrationerna i regionen sedan invasionen av Irak 2003. Den 27 februari låg stridsgruppen utanför Israels kust redo inför anfallet följande dag. Amerikanska tankningsflyg, baserade vid Ben Gurion-flygplatsen i Israel, säkerställde att planen på hangarfartyget hade räckvidd nog för att nå Iran.
USS Abraham Lincoln Carrier Strike Group. I mitten av januari 2026 beordrades USS Abraham Lincoln till operationsområdet och anlände den 26 januari med sin anfallsgrupp, vilket inkluderar kryssare, andra stödfartyg och flygplan såsom F/A-18E Super Hornet, EA-18G Growler, E-2 Hawkeye, MH-60-helikoptrar och F-35C Lightning II.
Attackerna mot Teheran. Sedan i lördags har USA och Israel genomfört omfattande attacker mot Irans huvudstad Teheran och andra platser. Högste ledaren Ali Khamenei är bland de många ledare som har dödats i anfallen. Ett stort antal myndighetsbyggnader och militära anläggningar har slagits ut.
Förödelse i Tel Aviv. Efter det amerikansk-israeliska anfallet har Iran slagit tillbaka mot Israel och och siktat in sig på mål i Tel Aviv och en rad andra platser i landet. De flesta av de iranska drönarna och missilerna har skjutits ner, men några har nått mål i Israel, där de förstört och skadat byggnader och dödat människor.
Britter på Cypern attackerade. Cypern – som ligger på ett rejält avstånd från Iran – har drabbats av iranska vedergällningsattacker. En bas i Akrotiri, som tillhör det brittiska flygvapnet, anfölls under måndagen. Tidigt på morgonen träffade en iransktillverkad drönare landningsbanan. Några timmar sköts två obemannade drönare som var på väg mot samma bas ner.
Libanon. Den israeliska militären uppger att man genomfört attacker mot Hizbollahmål i södra Libanon, sedan den med Iran allierade gruppen natten mot måndagen gett sig in i kriget. Israels försvarsmakt IDF meddelade på tisdagen att man sätter in ytterligare markstyrkor på libanesiskt territorium.
USA-allierade i regionen har angripits. Iran har svarat på det amerikansk-israeliska anfallet med att attackera USA:s allierade i regionen. Man har bland annat angripit Kuwait, Jordanien, Irak, Qatar, Oman, Förenade arabemiraten och Bahrain.
Tidigare har dock regimen aldrig valt att gå så långt att faktiskt stoppa trafiken genom farleden.
En förklaring är att Iran självt är det land som drabbas hårdast eftersom merparten av landets oljeexport går via sundet. Det retar också upp grannländer som Saudiarabien, Förenade arabemiraten, Kuwait och Irak vars oljeexport är lika beroende av att farleden är öppen.
Ytterligare en faktor som har pekats ut som ett hinder för Iran att stoppa trafiken är att en av landets få stora allierade på den världspolitiska arenan, Kina, är mycket beroende av flödet av olja genom Hormuzsundet. Kina tar emot omkring 40 procent av oljan som passerar sundet, enligt den amerikanska energimyndigheten.
Annorlunda nu
Mellanösternexperten Aron Lund, säkerhetspolitisk analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut, påpekar dock att situationen på flera sätt är annorlunda den här gången jämfört med vid tidigare konflikter. Det gäller inte minst kraften med vilken USA och Israel anföll Iran där landets högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, dödades under de inledande attackerna.
– Ska Iran någonsin spela ut Hormuzkortet så är det väl nu. Tidigare har man nog varit rädd att det skulle utmana USA för mycket och tvinga landet att gå in militärt. Men nu har USA redan gått in militärt och det inte bara lite, säger han och fortsätter:
– Nu är det existentiellt på något sätt. Jag tror regimen känner sig extremt hotad och vill kunna slå tillbaka med alla medel man har genom att skapa kostnader för USA och USA:s allierade.
Aron Lund påpekar dock att sundet kan blockeras på flera sätt med mer eller mindre långvariga effekter. Hittills verkar Iran till exempel inte ha försökt minera farleden.
– Jag tror att båda sidor ser förhandlingar som ett realistiskt utfall av konflikten och då finns det en vilja från den iranska sidan att behålla flexibilitet. Nu har man uppnått effekten att stänga sundet genom att skicka ut hotfulla meddelanden och attackera några fartyg, det är idealiskt för regimen, säger han.
Det värsta scenariot
Även en långvarig minskning av flödet snarare en blockering skulle få stor betydelse på världens olje- och gasbalans över tid, enligt bedömare. Men det är inte heller bara genom att blockera sundet som den iranska regimen kan påverka olje- och gasflödet genom farleden. Till skillnad från kriget sommaren 2025 har konflikten den här gången snabbt eskalerat och spridit sig till fler länder i regionen. Enligt nyhetsbyrån Reuters stängdes det saudiska oljeraffinaderiet Ras Tanura på måndagen efter en iransk drönarattack. Även Qatar Energy stoppade all sin produktion av naturgas efter attacker, enligt CNN.
– Konsekvenserna för världsekonomin beror på flödet av olja och gas genom Hormuzsundet, men det värsta scenariot är inte att det stängs utan att det sker allvarliga skador på regionens centrala olje- och gasinfrastruktur, säger Norbert Rücker, chefsekonom på den schweiziska förmögenhetsförvaltaren Julius Baer till Financial Times.
Enligt analyshuset Pareto skulle attacker på kritisk energiinfrastruktur i regionen kunna påverka världens olje- och gasbalans i upp till flera år.
”Ingen vill ha det här kriget”
Den absoluta merparten olja som transporteras via Hormuzsundet går till Asien. Länder som Kina, Indien, Sydkorea och Japan skulle tvingas hitta stora mängder olja någon annanstans om sundet blockerades under en längre period. Men det är inte bara oljehandeln som riskerar att påverkas om det nu uppblossade kriget blir långvarigt, enligt Robert Bergqvist. Den snabba spridningen i regionen gör att riskerna ökar för världshandeln generellt.
– Det verkar som att Iran mycket medvetet försöker angripa världsekonomins akilleshälar. Både olja och naturgas har en pulsåder i Hormuzsundet, men hela den här regionen är viktig för att försörja inte minst Europa med varor, säger Robert Bergqvist.
Han pekar på att omkring 10 procent av all sjöburen transport av varor sker genom Suezkanalen men också på att regionen är viktig för flygtransporter.
– Det är klart att Iran är medvetna om det här, säger han.
När den här artikeln går i tryck har konflikten fortsatt att eskalera. De största obesvarade frågorna, enligt Robert Bergqvist, är den inrikespolitiska utvecklingen i Iran efter ayatollans död samt var den amerikanske presidenten Donald Trumps politiska smärtgräns går, det vill säga hur orolig han är för hur konflikten och dess ekonomiska följdverkningar kommer att påverka det amerikanska mellanårsvalet.
– Ingen vill ju egentligen ha det här kriget och det man kan hoppas är att intresset för att sätta sig vid förhandlingsbordet snabbt kan öka, säger han.
Följ taggar
