Alfred Nobels arv mellan pengar och principer

Lars Heikensten hade varit chef för Sveriges riksbank och därefter topprevisor i EU. Pensionen närmade sig och han var inställd på att ägna sig åt lite enklare uppgifter. Så blev det inte.

Nobelstiftelsen hörde av sig och frågade om han ville bli vd. Han tackade ja. De följande tio åren skulle visa sig bli några av de stormigaste i prisets historia: Macchiariniskandalen, konflikten kring Nobelcenter och krisen i Svenska Akademien. Nu har han skrivit en bok om sina tio år som vd, Till mänsklighetens största nytta (Albert Bonniers Förlag).

– Det var ju en ganska dramatisk tid bitvis under de där åren när jag jobbade på Nobelstiftelsen, som andra har skrivit om och kommer fortsätta skriva om. Jag tyckte att min och stiftelsens bild också borde dokumenteras, säger Lars Heikensten.

Prispengarna riskerade att ta slut

När Lars Heikensten tillträdde började han granska stiftelsens ekonomiska situation. Han såg att något behövde göras för att Alfred Nobels arv inte skulle riskera att sina.

– Vi räknade på olika scenarier på längre sikt och slutsatsen blev att vi behövde vända en del kurvor för att vara på riktigt säker mark, säger han.

Fanns det en risk att Nobels arv helt skulle sina och prispengarna ta slut?

– På lång sikt fanns det sådana scenarier som inte var orimliga. Allt berodde på vad man vågade anta om avkastningen.

Lars Heikensten skar ner på organisationens kostnader. Han minskade personalkostnaderna, pressade priserna för Nobelfesten och sänkte prissumman från tio till åtta miljoner kronor.

– Det var ett stort beslut och det rönte stor uppmärksamhet globalt, säger han.

Riskerade inte det att sänka Nobelprisets status?

– Nobelpriset är väldigt attraktivt och har en mycket hög prestige oavsett belopp. Men jag håller inte heller med dem som menar att storleken inte spelar någon roll.

Förutom att kapa kostnader använde Lars Heikensten sig av sina kontakter i finanssektorn för att bygga upp en ny investeringsstrategi och öka avkastningen på Nobels kapital.

– Vi utnyttjade att vi var Nobelpriset och vände oss till stängda hedgefonder som gått så bra att de inte kunde växa längre. Men vi var små och hade hög prestige, så de accepterade oss. På så sätt kunde vi ta del av en marknadstillväxt som vi annars inte skulle haft tillgång till.

Åtgärderna fick effekt och Alfred Nobels arv växte från tre till sex miljarder kronor, sedan Lars Heikensten tog över rodret.

I Alfred Nobels testamente står det att kapitalet ska förvaltas i säkra värdepapper. Men bör investeringarna också spegla de andra delarna av testamentet – Nobels vilja att verka för mänsklighetens nytta och arbeta för fred?

– Nobelpriset står för tron på vetenskap. Att då helt bortse från klimatfrågan i sin investeringspolicy tycker jag vore orimligt. Och delar man ut ett fredspris till en organisation som bekämpar landminor blir det problem om man samtidigt investerar i bolag som tillverkar dem.

Samtidigt har stiftelsen investerat i försvarsbolag som Saab, strider det mot Alfred Nobels vilja att verka för nedrustning?

– Nu producerar ju inte Saab landminor. Men visst, stiftelsen har investerat i vapen, säger han och fortsätter:

– Man skulle kunna tänka sig att om Nobelstiftelsens ekonomi blir starkare kan man börja investera mer offensivt i projekt för goda ändamål och koppla det till Nobelpriset och tillämpningar av vetenskap inom exempelvis medicin eller miljöteknik.

"Ekonomipriset en styrka"

Ekonomipriset finansieras av Sveriges riksbank och finns inte med i Alfred Nobels testamente. Ändå ser han inget problem med att det har kommit att betraktas som ett av Nobelprisen.

– För Nobelpriset är ekonomipriset en styrka. Vi får större intresse kring priset tack vare det, säger Lars Heikensten.

Han menar tvärtom att det kunde finnas fler priser som belönar akademiska framsteg till nytta för mänskligheten.

– Hade du frågat mig i dag om vi skulle inrätta ett ekonomipris hade jag nog förordat ett pris med bredare inriktning på samhällsvetenskap, säger han och fortsätter:

– Men det här är teoretiska resonemang. I dagsläget finns inga planer på nya priser.

Han föreslår också ett allmänt pris som kan fånga upptäckter som faller mellan befintliga kategorier. Internet är ett exempel på ett tekniskt genombrott som inte passat in i någon av de nuvarande.

Striden mellan priset och politiken

Frågan om vilka som ska bjudas in till högtidligheterna har blivit alltmer omstridd. Först utestängdes Sverigedemokraterna från festen, sedan nekades diplomater från Ryssland, Belarus och Iran.

– Det finns absolut risker för Nobelpriset med den polariserade politiska utveckling vi har, att konflikten blir för stor mellan vad politiken står för och vad priserna står för.

Även vem som får priset riskerar att bli en alltmer kontroversiell fråga, menar Lars Heikensten.

– Jag tror att det kommer att bli en gradvis skarpare diskussion om vilka som får priset. Samtidigt säger debatten något om storleken på intresset för priset.