Henrik Mitelman: Börsen vill upp

Det är ett fascinerande börsläge. Argumenten för fortsatt uppgång är starka. Det är argumenten emot också.

Vi börjar med det mest uppenbara: momentum, att börsen vill upp. Det låter banalt, men uppgång föder uppgång och rekord följs oftare av nya rekord än av krascher. ”Buy the dip” fungerar dessutom som en klocka. Investerarna har lärt sig att när börsen faller ska man inte fly.

Vinsterna är samtidigt fantastiska. Amerikansk vinsttillväxt är otrolig, men även de svenska rapporterna har varit fina. Nu höjs också estimaten för nästa år, som en nyttig påminnelse att en till synes dyr börs blir billigare när vinsterna lyfter.

AI-investeringarna är också på riktigt. Visserligen vet vi inte om investeringarna någonsin blir lönsamma för de som gör dem, men pengarna spenderas nu och de gynnar alltid någon.

Dessutom börjar tekniken göra vanliga företag bättre. Administration automatiseras, materialåtgång minskar och kostnader generellt pressas. Samma produktion med färre arbetstimmar och mindre insatsvaror betyder högre marginaler. Det är mumma för aktieägaren.

Arbetsmarknaden är stark. Den amerikanska recessionen som så många väntat på har inte kommit och i Europa syns tecken på förbättring.

Konsumenten klagar på priserna och konsumerar hyggligt ändå. Dåliga nyheter biter dessutom uselt på börsen.

Så långt allt väl. Sedan kommer problemen:

1. Värderingarna är höga, framför allt i USA. Shillerska p/e-tal, med historiska vinster som bas, ligger på historiskt mycket höga nivåer. Det betyder inte att börsen ska falla i morgon. Men ju mer man betalar, desto mindre utrymme finns det för besvikelser.

2. Förväntningarna är fantastiska. Det räcker inte längre att trollkarlen trollar fram en kanin. Nu måste det vara en elefant. Investerarna är redan optimistiska och kontantandelarna hos förvaltare är nere på 3,5 procent, en av de lägsta nivåerna som uppmätts i Bank of Americas enkät.

3. Räntan är ett bekymmer. Amerikanska långräntor handlas kring nivåer vi inte har sett sedan år 2007. Plötsligt finns ett riktigt alternativ till aktier.

4. AI-bolagen ska finansiera gigantiska datacenter, samtidigt som staterna ska hitta köpare till alla sina obligationer. Alla vill ha samma pengar. Priset på pengar är räntan.

5. Statliga interventioner oroar. Den legendariske förvaltaren Stanley Druckenmiller argumenterade nyligen i Wall Street Journal för att obligationsmarknaden måste få ryta till. Jag håller med. De stigande räntorna säger att investerarna kräver bättre betalt för att finansiera växande budgetunderskott. Att då försöka pressa ned räntorna på konstgjord väg löser knappast problemet. För det verkliga problemet är misskötta statsfinanser.

6. En dag reagerar marknaden på Donald Trump. Tullar, korruption, krig och nya utspel har blivit vardag. Till och med vi lättupphetsade nyhetskommentatorer gäspar. Men Donald Trump har inte blivit mer förutsägbar bara för att vi alla har tröttnat på att reagera.

7. Höstrusk. September har ett uselt börsrykte med svag historisk utveckling. Mycket elände drabbar världen just denna månad.

8. Momentum fungerar åt båda hållen. ”Buy the dip” är en fantastisk strategi tills dippen följs av ytterligare en dipp.

För att göra en lång historia kortare, argumenten för fortsatt uppgång handlar framför allt om sådant som händer här och nu med starka vinster, enorma investeringar och fina kapitalflöden till börsen.

Argumenten emot handlar mer om hypotetiska problem med alla de där riskerna som man kan se framför sig: räntorna kan bli alltför höga, Donald Trump kan ställa till det, värderingarna kan bli ett problem, AI-boomen kan visa sig överdriven och momentum kan vända.

Man ska vara försiktig med att sälja en börs som faktiskt går upp därför att man kan föreställa sig saker som kan få den att gå ned. Oftast går den upp. För att vara exakt – sju år av tio blir bra. Det är mitt huvudspår. Till dess att det inte är det.