Katrine Kielos: Därför kan investerarna missa AI:s riktiga vinnare

Y ann Martel, författare till Berättelsen om Pi, fick nyligen en fråga om han använde AI för att skriva.

”Nej, varför skulle jag göra det?” svarade han. ”Det vore som att hyra in någon som hade sex i mitt ställe.” Varför överlämna något du älskar till en maskin.

Yann Martel såg inte poängen.

Fast kanske handlar hela den här AI-revolutionen om ett helt annat språk än det som Yann Martel talar om: kodning.

Boris Cherny är mjukvaruingenjör och chef för Claude Code på Anthropic. Han erkände nyligen att han inte hade skrivit en rad kod för hand på ett år. Varför skulle han göra det? Det var mycket bättre att bara dirigera AI till att göra det. Själv jobbar Boris Cherny nuförtiden mest från sin Iphone. Du behöver inte ens en dator.

Så enkelt har det blivit.

Boris Cherny jämför sig själv och andra mjukvaruingenjörer med 1400-talets skrivare. De satt på slott och borgar i Europa och kopierade böcker för hand – ofta anställda av furstar och kungar som själva inte kunde läsa. De var en liten minoritet som skötte hela samhällets läsande och skrivande. Men sedan kom boktryckarkonsten. ”Under de kommande 50 åren producerades mer tryckt material i världen än under de 1 000 åren innan” konstaterar Boris Cherny. Han tror att något liknande nu händer med kodning.

Det kommer att gå från en sysselsättning för en liten elit – till något som nästan alla ägnar sig åt.

Och han ser positivt på utvecklingen. ”Den bästa personen att skriva mjukvara för bokföring är ju en riktigt bra revisor”, sade han på en konferens i april, arrangerad av Sequoia Capital. Det är ett av Silicon Valleys mäktigaste riskkapitalbolag, just nu tungt placerat i AI. Men Boris Cherny lät ärlig. Han är mjukvaruingenjör i en tid då hans eget yrke håller på att demokratiseras. Och han vet om det.

Frågan är vad det innebär för ekonomin som helhet.

För bara några månader sedan var internationell affärspress full av rubriker om en AI-bubbla. I oktober ansåg 54 procent av världens fondförvaltare att AI-aktierna var i en bubbla, vilket var rekordnivå i Bank of Americas månatliga enkät.

Oron var enkel: De fyra amerikanska techjättarna Microsoft, Alphabet, Meta och Amazon planerade att lägga 700 miljarder dollar på AI-infrastruktur under 2026. Var det motiverat? Eller var detta som den stora järnvägsbubblan på 1840-talet? Då när man kapprustade om att lägga räls på platser som inte behövde räls, en tredjedel av de godkända banorna byggdes aldrig och alltihop slutade i en krasch som raderade ut till och med en stor del av systrarna Brontës förmögenhet.

(Apropå det där med litteratur ...)

De senaste månaderna har dock hela diskussionen om en AI-bubbla trängts undan av geopolitiken. Och delvis även av kvartalsrapporterna i slutet av april. Anthropic – Boris Chernys arbetsgivare – är ”möjligen det snabbast växande bolaget i kapitalismens historia”, skrev The Atlantic häromveckan. Intäkterna ökar snabbare än Zooms under pandemin, Googles i början av 2000-talet eller Standard Oils under Rockefellers gyllene år. Hur kan det vara en bubbla?

Fast det kan det. Anthropic förlorar fortfarande stora pengar. Och bara för att intäkterna exploderar just nu betyder det inte att de kommer fortsätta göra det på samma nivå. Inte minst är inget av detta en garanti för att investerarna till slut tjänar några pengar. Det senaste är faktiskt den huvudsakliga slutsatsen i Alasdair Nairns klassiska investerarbok Engines that move markets: technology investing from railroads to the internet and beyond.

Alasdair Nairn visar hur investerare ofta har rätt om den nya tekniken – men hur de ändå förlorar pengar. Historien lär oss nämligen att det går utmärkt att ha rätt om tekniken – och ändå katastrofalt fel om hur aktierna kommer gå.

Radion förändrade som bekant världen. Men Radio Corporation of Americas aktie gick från 549 dollar år 1929 till 10 dollar 1932. Cisco var världens högst värderade bolag år 2000 och toppade på 80 dollar i mars 2000. Det tog omkring 25 år innan kursen var tillbaka i närheten av de nivåerna igen. Trots att internettrafiken under tiden har exploderat.

Tekniken levererar. Inte aktiekurserna.

En del av förklaringen är att när stora teknologiska krafter börjar röra sig blir marknaderna lite galna. Den engelske finanshistorikern Edward Chancellor påminde nyligen i en artikel för Reuters om vad hedgefondsförvaltaren Jim Cramer skrev den 29 februari år 2000. Internet skulle omvandla ekonomin i varenda bransch, menade Jim Cramer: ”Det förstör detaljhandeln som vi känner den … Hur ska Bank of America kunna konkurrera med Nokia som sätt att sköta bankärenden?”

25 år senare vet vi att Bank of America mycket väl kunde det.

Och bara veckor efter Jim Cramers text publicerades sprack it-bubblan. Nasdaq föll med nära 80 procent från toppen. Samtidigt som techaktierna kollapsade gick många av de bolag och sektorer som hade avfärdats som irrelevanta – banker, råvarubolag och ”gamla ekonomin” – in i en stark börsuppgång. Det är helt enkelt en sak att ha rätt om den omvälvande potentialen i ny teknik – och en helt annan att lyckas peka ut vilka bolag som kommer att bli vinnare på den. År 2000 när it-aktierna stod som högst var Google inte ens börsnoterat och Amazon var en nätbokhandel.

Alasdair Nairn beskriver hur aktiemarknaden systematiskt misslyckas med att peka ut vinnarna på ny transformativ teknik. Inte för att tekniken misslyckas. Utan för att den lyckas på sätt som flyttar värdeskapandet till platser där få letar.

Och om Boris Cherny har rätt i att det verkligt omvälvande med AI är demokratiseringen av kodning som språk blir ju den här mekanismen ännu starkare. Om AI verkligen är boktryckarkonsten, fast för mjukvara, kan framtidens vinnare lika gärna bli etablerade storbolag som plötsligt får en enorm produktivitetschock. För att inte tala om de människor som i dag inte ens vet att de snart kommer kunna ”skriva” i kod.

Om det snart framstår som lika märkligt att en liten elit i huvtröja satt och skrev kod åt resten av samhället som att 1400-talets furstar hade anställda ”skrivare”, då sprids också en ny förmåga att skapa ekonomiskt värde långt utanför dagens tekniksektor.

En sådan revolution stannar i Silicon Valley lika lite som boktryckarkonsten stannade i borgen.