”Blivit betydligt farligare att vara jude i Sverige”

Du har intervjuat fler än trettio personer som har erfarenhet av att leva med dold judisk identitet, berätta! 

– Efter min förra bok, ”Ihågkom oss till liv”, hörde många läsare av sig. Några skrev att de känt igen sig i det jag beskriver i boken om min svenska assimilerade uppväxt, och berättade i förtroende, och oberoende av varandra, att de lever med en dold judisk identitet i Sverige idag. Jag blev väldigt drabbad av deras berättelser, jag hade aldrig hört talas om det. Jag kände direkt att det här måste någon skriva om. För många av de jag intervjuat har det varit viktigt att de kan fortsätta att vara dolda, och då är den tecknade formen en lösning, jag kan gestalta deras berättelser utan att de behöver ”komma ut” som judiska. Från början var tanken att göra en helt och hållet tecknad intervjubok, men när jag fick kontakt med så många som identifierade sig som ”dolda” blev det viktigt att visa just mångfalden av erfarenheter.

Finns det någon gemensam nämnare mellan de du intervjuat?

– Många, men inte alla, har släkter med Förintelsebakgrund. Vissa har aldrig tidigare talat med någon om det här, och jag tycker att det är så fint att vi skapar ett språk för en erfarenhet som jag tror att människor kan känna igen sig i. Det finns många, inte alls bara judar, som i olika sammanhang modererar sin ”annanhet”. Gemensamt för de jag intervjuat är att deras bakgrund verkligen har präglat dem. I våra samtal har ofta väldigt starka känslor kommit till ytan, det har varit hudlöst, både gråt och skratt. 

Att inte till fullo kunna vara den man är – vad får det för konsekvenser?

– När en del av en själv behöver döljas av rädsla för att bli utstött och utsatt påverkas så mycket i livet. Allt från att man inte kan ge sitt barn det namn man egentligen vill, till att man inte kan tala med arbetskompisarna om vad man gör på helgerna. Det blir som ett glapp mellan en själv och de som inte känner till hemligheten man bär på. Vissa känner skuld och skam för att de har råkat försäga sig och riskerat att avslöja släktens hemlighet. Man kan också känna skuld och skam för att man lever med dold judisk identitet, att man inte vågar vara öppen.

Hur ser din egen judiska identitet ut?

– I min familj och släkt har det inte varit hemligt att vi hade en judisk bakgrund på mammas sida, men däremot var min familj enormt assimilerad och det judiska något perifert. Jag hörde aldrig ens talas om judiska högtider eller traditioner i min barndom. Senare har jag själv valt att återta en judisk identitet. I och med boken ”Ihågkom oss till liv” blev jag för första gången en offentlig judisk person, vilket är ett större steg att ta. Jag kan känna igen mig i de intervjuade, och i vissa sammanhang låter också jag bli att nämna min judiska tillhörighet. En person i boken beskriver det så bra, att säga att man är judisk kan kännas tryggt i vissa rum, men som en potentiell livsfara i andra.

I arbetet med ”Ihågkommen oss till liv” fick du reda på att delar av din familj dödades i Förintelseläger under andra världskriget. Hur har det påverkat dig?

– Jag ser annorlunda på min egen uppväxt nu. Min värld var så oändligt långt från Förintelsen, det är fortfarande nästan omöjligt att förstå att min morfars familj mördades, det fanns inga spår av det under mitt liv. Samtidigt kan jag nu minnas vissa situationer där det fanns en underton av det där mörkret.

Vad tror du att 7 oktober har gjort med viljan att ”komma ut”?

– Många människor med judisk tillhörighet, inklusive jag själv, har blivit chockade och rädda, och upplever att det också rent faktiskt har blivit betydligt farligare att vara jude i Sverige och i världen. Den nedärvda rädslan har aktiverats på nytt. En av de intervjuade säger: ”Allt förstärks, både rädslan och behovet av att vara öppen”. Det tror jag att vi är flera som kan känna igen oss i.