Den skakiga dollarn

Det är rörigt i världsekonomin. Nu senast har Donald Trumps tullar stött på patrull i det amerikanska domstolsväsendet. Han har därför återuppväckt en lag från 1974 som ger rätt att införa tullar på 15 procent i 150 dagar för att åtgärda handelsunderskott med andra länder.

Precis som Richard Nixon på den tiden inte kunde ändra USA:s position som underskottsland är det tveksamt om Donald Trump lyckas. Det kommer troligtvis kräva att han knäcker dollarn som reservvaluta. Och för en sådan situation finns ännu inga spelregler.

Vi lever i en braudeliansk värld. Ta det lugnt om uttrycket är okänt. Fernand Braudel är knappast ett folkkärt namn. Han är dock en av giganterna inom ekonomisk historia och upphovet till en hel forskningstradition där långa trender undersöks – la longue durée som det heter i original.

Då faller imperier

Fernand Braudel menade att imperier faller när deras ekonomier i huvudsak skiftar från produktion och handel till finansialisering. Det vill säga när kapitalismen inte längre går ut på att investera för att bygga saker, utan att omvandla de redan byggda sakerna till finansiella produkter. När den ekonomiska aktiviteten går ut på att få ut så mycket ränta som möjligt utan att producera något börjar ekonomins spelare ägna sig åt det som kallas rent-seeking. En sådan ekonomi är mycket känslig för störningar och riskerar ständigt att krascha.

Precis som Fernand Braudel analyserade romarriket en gång i tiden menar nu ekonomiprofessorn Kenneth Rogoff att USA visar tecken på att vara ett imperium på nedgång. På 1960-talet stod USA för ungefär 40 procent av världens bnp. I dag är samma siffra omkring 25 procent. Övriga världen har kommit i kapp. Paradoxalt nog delvis tack vare ett relativt stabilt dollarsystem.

Donald Trumps politiska koalition bygger på den här fasen i USA:s historia. Han och hans anhängare är besatta av ”Kinachocken”. När Kina blev medlem av världshandelsorganisationen WTO år 2001 ökade landets export kraftigt. Efterfrågan i USA absorberade en stor del av den. Industridöden i USA accelererade och sju år senare var den stora finanskrisen ett faktum. Ungefär så ser historieskrivningen ut.

Omöjligt att jämna ut obalansen

Det finns ett korn av sanning där. Financial Times evige ekonomikommentator Martin Wolf skrev om att Kina, Tyskland och Japan år 2024 tillsammans stod för ett handelsöverskott om 884 miljarder dollar. USA å andra sidan visade ett underskott om 1 134 biljoner dollar. Det verkar närmast omöjligt att jämna ut obalansen. Överskottsländerna vill inte ge upp sin position som kapitalexportörer och USA har levt gott på att hela världen efterfrågar dollar, oavsett hur det går för den amerikanska ekonomin.

Dollarn brukade vara den säkra valutan. I kristider flockas investerare dit. Vanligtvis faller valutor i värde i dåliga tider, vilket hjälper exportindustrin att hålla hjulen i gång. Men så blir det inte för USA. I stället försvåras amerikansk export när dollarvärdet ökar. När de goda tiderna sedan återvänder är industrin borta. Så skriver Donald Trumps ekonomiska rådgivare Stephen Miran. För honom är det uppenbart att USA:s allierade måste förmås att exportera mindre och spendera mer i sina egna ekonomier.

Skulle till exempel Tysklands nya giv om 900 miljarder euro bli verklighet ökar utbudet av tyska statsobligationer. Då kan centralbanker, pensionsfonder och andra investerare som letar efter trygga tillgångar köpa dem och minska trycket på USA. Det skulle innebära en ordnad övergång från dollarn som ensam reservvaluta. Euron blir förvisso mer tysk på kuppen, men det är inte nödvändigtvis negativt.

Finns inga spelregler

Det finns egentligen inga spelregler för att avveckla en världsvaluta. Senast det skedde var i förhandlingarna i Bretton Woods 1946. Där cementerades det brittiska pundets nedgång och dollarn tog dess plats som ankare för det internationella betalningssystemet. Sedan dess har inga andra valutor kunnat konkurrera i stabilitet och räckvidd.

Ska det ändå ske nu är en sak säker: överskottsländerna bör sluta sitta på sina händer och börja spendera pengar. Det skulle göra världsekonomin mindre skakig.