Diamantsmyckad diva – med cashen i fokus

I helgen hyllas Lana Del Rey med konserten "Dark paradise" i Berwaldhallen. Artisterna Jennie Abrahamson och Oskar "Moto Boy" Humlebo tolkar hennes låtar i samarbete med Radiokören som leds av dirigenten Hans Ek. Sedan genombrottet med låten "Video games" för 13 år sedan har den amerikanska artisten hyllats för sina låtar om hjärtesorg, passion, berömmelse, undergång och självdestruktiv kärlek. Få har på tvåtusentalet varit så bra på att gestalta, som Hjalmar Söderberg uttryckte det, köttets lust och själens obotliga ensamhet. Och få popartister har sjungit lika mycket om pengar.

Delvis beror det på att Lana Del Rey inspireras av hiphop, en genre som gärna betonar att pengarna styr allt här i världen. Men framför allt gillar hon att sjunga om kärlek och kapitalism. Efter att i början av karriären ha framställt sig själv som en fattig servitris som bodde på en husvagnsparkering, förvandlades hon efter genombrottet till en diamantsmyckad Hollywooddiva som längtade så mycket efter att bli en ikon att hon i en intervju önskade att hon redan var död. I själva verket var hon en vanlig medelklasstjej. "Folk tror att jag är rik och det är jag men inte som de tror", skriver hon i sin diktsamling "Violet baklängesböjd över gräset".

Enligt Celebrity Net Worth är Lana Del Rey god för cirka 30 miljoner dollar (att jämföra med kompisen Taylor Swift som enligt Forbes har 1,6 miljarder dollar i plånboken). Vissa av hennes ekonomiskt orienterade låtar är skrivna ur en kvinnlig gold-diggers perspektiv: cyniska, sorgsna, hotfulla. Andra romantiserar sedelprasslet på ett sätt som ibland känns genuint och ibland satiriskt som Madonnas "Material girl". Men vilka är egentligen Lana Del Reys mest pricksäkra rader av pekuniär poppoesi?

(ur "Candy necklace" från "Did you know that there's a tunnel under Ocean Boulevard?", 2023)

Glöm IT-miljardärer. Den enda som kan ge Lana trygghet är John D Rockefeller, USA:s genom tiderna rikaste man, vars förmögenhet fick Elon Musks tillgångar att framstå som kaffepengar.

(ur "Fuck it I love you" från "Norman fucking Rockwell", 2019)

Lana har jazzen i blodet och cashen i fokus. Här refererar hon både The Mamas & The Papas sextiotalshit "California dreamin'" och 2Pacs rad i MC Breeds "Gotta get mine": "I keep my mind on my money, money on my mind".

(ur "High by the beach" från "Honeymoon", 2015)

Efter att ha skrivit många låtar om trasiga kvinnor som längtar efter en sugar daddy bestämmer sig Lana för att hon inte behöver vare sig finansiellt eller emotionellt stöd. Hon sätter sig själv i regissörsstolen och tar kontroll över sitt liv. I videon flyr hon undan pressen till sitt hus i Malibu där hon plockar fram ett automatgevär och skjuter ner en paparazzihelikopter.

(ur "Million dollar man" från "Born to die", 2012)

Likt otaliga rockartister före henne citerar Lana den gamla barnramsan "one for the money, two for the show" i denna bluesiga låt om att förälska sig i en charmig odåga. Han har duperat många före henne. Nu börjar hon inse att deras förhållande inte leder någonvart. Hon har fått hjärtat krossat ("broken") och hon är pank ("broke").

(ur "Money power glory" från "Ultraviolence", 2014)

Han är en tuff kille. Han är stenrik. Och han tror på Gud. Men nu är han på väg rakt ner i fördärvet eftersom Lana tänker förföra honom för att sedan stjäla hans förmögenhet. Och hon nöjer sig inte med det. Hon vill ha äran, makten och härligheten – de saker som endast Gud har rätt till enligt hans mest kända bön. Den Bibel-citerande lycksökerskan som Lana gestaltar i den här låten bör nog betraktas som fiktiv. I verkligheten har hon inte kärat ner sig i miljonärer utan dejtat en polis och gift sig med en krokodilguide.

(ur "Hundred dollar bill", 2009)

En av låtarna som Lana Del Rey laddade upp på sitt numera nedlagda Soundcloud-konto 2009. Hon klippte även ihop en video med bilder av strippor, neonskyltar och gangsterbossen John Gotti. I detta "Sopranos"-inspirerade popdrama sjunger Lana om att vara en "New Jersey dance queen" vars pojkvän är "the gangster action king". Hon älskar kontanter med en glöd som bara överträffas av Joakim von Anka.

(ur "National anthem" från "Born to die", 2012)

Lana Del Rey debuterade under 2010-talets så kallade "peak woke" då (framför allt kvinnliga) artister förväntades vara goda förebilder som främjade feminism och mångfald. Att hon förlitade sig på publikens förmåga att tolka dubbla budskap väckte ont blod i vänsterkretsar. 2015 förfasade sig marxisten Madison Compagna över låten "National anthem" på sajten Medium: "Textrader som 'money is the anthem of success' och 'money is the reason we exist' skickar ett tydligt budskap att kapitalismen – och bourgeoisien – kontrollerar allt." Compagna tyckte också att det var förfärligt att Lana ville veta en potentiell partners adress, och därmed socioekonomiska status, innan hon tackade ja till en dejt. Även om den raden var satirisk fanns en risk att publiken omedvetet skulle "internalisera den dominerande ideologin". Någon kanske gjorde det. Jag vet inte. För oss Lana-fans är "National anthem" en lika vass skildring av klassamhället som Scott Fitzgeralds "Den store Gatsby".

(ur "Old money" från "Ultraviolence", 2014)

Gatsbyvibbarna är starka även i den här låten som är döpt efter "gamla pengar", det kapital som den nyrike miljonären i Scott Fitzgeralds roman saknade. Melodin är till stora delar lånad från "What is a youth?", Nino Rotas ledmotiv till Franco Zeffirellis "Romeo och Julia"-film från 1968. Lana sjunger om en svunnen tid av lyx och levererar i hyllningen till hortensior och kontanter ett av sina vackraste rim någonsin.