Nu blir jag rädd för WASP på riktigt

Som många andra upptäckte jag hårdrocksbandet WASP när SVT-programmet "Svar direkt" sändes den 23:e oktober 1984. Programledaren Siewert Öholm, som hade en frikyrklig bakgrund, förfasade sig över amerikanerna som slängde rått kött på publiken, skenavrättade en naken kvinna och sjöng hitten "Animal (F**k like a beast)". WASP var, som den svenska filmcensuren brukade uttrycka det på den tiden, förråande och skadligt upphetsande.

Musikjournalisten Anders Tengner grillades av Siewert Öholm som på egendomlig svengelska informerade publiken om att WASP stod för "vi är Sattan's people". Sedan läste en blid tonårsflicka upp en dikt: "Gud som haver barnen kär, se till mig som 13 är, och som varit på rockkonsert, fula gubbar på en scen, rått kött käkar de och ben /.../ Det står ej i Lukasbrevet, att de sågklingor har i skrevet, vart jag mig i världen vänder, blodet syns från deras händer."

Dikten hade skrivits av redaktionen (och flickan var dotter till någon journalist som mutat henne med en t-shirt). Programmet drog igång en av åttiotalets största moralpaniker och WASP blev det mest anstötliga man kunde lyssna på (så småningom tog gangsterrap och black metal över).

Jag blev varken rädd eller upprörd. Som elvaårig synthare lyssnade jag inte på hårdrock. Men WASP:s lädermunderingar – och sågklingan som sångaren Blackie Lawless körde genom sin suspensoar – fick mig att tänka på filmen "Mad Max 2: The road warrior" som jag dyrkade. Och när min metalkompis Johan spelade upp hitten "I wanna be somebody" var jag såld. Året därpå kom andra albumet "The last command", med hits som "Blind in Texas" och "Wild child", där det blev uppenbart att Blackie Lawless hade en av metalvärldens bästa röster: fyllig, skränig, förförisk.

På den tiden visste ingen att Blackie Lawless och Siewert Öholm hade något gemensamt: båda växte upp i baptistförsamlingar. Det var ett av skälen till att Blackie valde namnet WASP: White Anglo Saxon Protestants, den samhällsgrupp som i USA ofta beskrivits som eliten. Han gillade dock att folk tolkade bokstäverna på olika sätt. Ibland sa han att de stod för We Ain't Sure Pal.

I slutet av nittiotalet återvände Blackie till sina kristna rötter. Han slutade sjunga om att älska som en best och gick i en mer konservativ och patriotisk riktning. När WASP spelade på Debaser Medis 2009 visades bilder av Abraham Lincoln, slaget vid Gettysburg och heroiska amerikanska militärinsatser från Normandie till Irak. Den nyfrälste Blackie verkade också leva ett mer hälsosamt liv än förr. Han gick ner i vikt, blev av med ett par dubbelhakor och såg inte längre ut som en zombiefierad Elizabeth Taylor.

Förra lördagen, den 16:e november 2024, spelade WASP på Hammerstein Ballroom i New York. Före sista extranumret höll Blackie Lawless ett tal om censuren han drabbades av på åttiotalet. Samtidigt som "Svar direkt" sändes i Sverige startade amerikanska politiker PRMC (Parents Resource Music Center), en organisation som skulle skydda unga från moraliskt fördärvliga artister som Prince, Judas Priest, Mötley Crüe, Madonna och WASP (även Cindy Lauper hamnade på listan över "the filthy 15" på grund av låten "She bop" som handlade om onani).

"Censur är en hemsk, hemsk sak. Och det händer inte bara inom musik. Det är i alla delar av livet", sa Blackie Lawless. "Nu händer det på internet. Och det berör oss alla."

Utan att förklara vilken censur han menade började Blackie att prata om en man som samtidigt befann sig alldeles intill på Madison Square Garden: "De har försökt döda honom, gång på gång, och han har stått upp för sitt land. Det finns två saker som jag brinner för. Den ena är yttrandefrihet. Den andra är att vara en patriot." I samma ögonblick som WASP drog igång "Blind in Texas" släpptes fanor ned från taket med texten "TRUMP 2024".

Att Blackie röstar republikanskt är inte så konstigt. I USA har identitetsvänstern sedan länge tagit över från den kristna högern som den främsta censurivraren (även om de konservativa är mer inne på att rensa bort böcker från bibliotek). Dessutom var det demokraten Tipper Gore, Als fru, som tog iniativ till PRMC och såg till att alla kontroversiella skivor fick ett "Parental Advisory"-klistermärke, som ironiskt nog ökade försäljningen.

Men att Blackie älskar Trump gör mig ändå förvirrad. På WASP-albumet "Unholy terror" från 2001 finns låten "Charisma" som beskriver den sortens auktoritära ledare: "I'm a liar blinding your vision. Preaching fear and using religion. /.../ I seduce you all. Here I come new Messiah man. Bow to me, make me your God. I got them all marching to the rhythm. Believing me, oh yeah, their new religion. I'm a racist with a waving flag."

Kanske gillar Blackie Lawless att vara tvetydig. Kanske vill han provocera. Det funkar ganska bra. 40 år efter "Svar direkt" blir jag rädd för WASP på riktigt.