Elisabeth Braw skriver om kriget under ytan

Vi tänker oss att ’molnet’ finns i himlen, men det befinner sig under vattnet”, skriver Elisabeth Braw i förordet till boken. Det handlar om kablarna som binder ihop datacenter och världsdelar och gör att vi kan skicka och spara data var som helst, och befinna oss i en och samma realtid, överallt.

– Molnet är bara ett slags marknadsförd pr-uppfinning egentligen. Det finns inget moln, utan det som finns är kablar. Kablar på havsbottnen. Det underbara med dem är att de fungerar dag och natt, varenda sekund. Och de fungerar så bra så att vi inte ens behöver tänka på vad molnet egentligen är, säger hon till EFN Bok.

Sedan 1850-talet, när den första kabeln drogs under Atlanten, har kablarna lagt grunden till globaliseringen och vårt moderna liv. Men efter 170 år av organiserad och i huvudsak fredlig samexistens har infrastrukturen på havets botten på 2020-talet blivit måltavla i konflikter och sabotage. Om det handlar Elisabeth Braws nya bok The undersea war: the international battle for supremacy at the bottom of the world, som sålde slut på en vecka i Storbritannien. – Det är verkligen fantastiskt roligt. Det ska inte vara en bok för sådana som redan är intresserade av kablar. Det ska vara en bok för alla, och det har det blivit, säger Elisabeth Braw.

Ett hyperaktuellt ämne

För dagen befinner hon sig i Bryssel där hon är inbjuden att prata om sin bok hos Nato.

Till vardags bor hon i Storbritannien och är verksam vid Atlantic Council som expert på geopolitik, globalisering och hot i gråzonen, det senare som ofta går under namnet hybridkrigföring. Hon är född och uppvuxen i Sverige och syns och hörs ibland i svenska medier, både som skribent och expertröst. Däremot har hennes böcker inte översatts till svenska, ännu.

Bokens hyperaktuella ämne – undervattenskablarna och vem som kontrollerar dem – ligger nära Elisabeth Braws expertområde. Ändå hade hon inte funderat så mycket på deras betydelse förrän en rad incidenter kring gasledningen Nord Stream och fartygen Newnew Polar Bear och Yi Peng 3 uppmärksammades.

En tid senare fick hon ett mejl från John Murray Press, ett välkänt förlag i Storbritannien. Redaktören skrev att de tyckte att det borde skrivas en bok om kablar. Och att den borde skrivas av henne. Kunde hon tänkas vara intresserad?

– Först sade jag att jag skulle fundera på det. Två sekunder senare mejlade jag tillbaka.

Två år senare, den 8 oktober i år, kom boken ut.

Det är lite som att läsa en lajvrapportering av en journalist. Mycket av innehållet bygger på förstahandskällor.

– Det är roligt att du säger det, för det var det jag ville åstadkomma med det här tillvägagångssättet. När det finns möjlighet att komma åt förstahandsinformation vill jag använda mig av den.

Hon kallar formatet som hon arbetar med för ”ensemble cast”, där återkommande intervjupersoner blir ett slags deltagare som finns med i olika funktioner och roller.

– Man får uppleva historien genom dem. Det tycker jag är det bästa formatet. För det handlar inte bara, eller ens till största delen, om teknik. Det handlar om människor, så då ska man ha med människor.

En hyllning till kabelarbetarna

Bland personerna hon intervjuat i boken finns högt uppsatta militärer och säkerhetsexperter, djuphavsforskare, diplomater och ”kabelgurun” Richard Goldring. Boken kan också läsas som en hyllning till kabelarbetarna.

– De är helt avgörande för vårt moderna liv och ändå är det ingen som känner till dem. Men om de en dag skulle strejka eller bestämma sig för att sluta med kablar skulle vårt moderna samhälle sluta fungera.

Det mer akuta hotet mot våra samhällen är det pågående hybridkriget på havets botten. Sabotaget mot Nord Stream är ett exempel. Elisabeth Braw berättar att hon var lika övertygad som många andra om att Ryssland låg bakom.

– Det var som en bomb som slog ner när de tyska åklagarna meddelade att de hade identifierat sex eller sju misstänkta som de då ville få utlämnade till Tyskland. Och att de var ukrainare.

För närvarande har bara en av de misstänkta kunnat ställas inför rätta. Ytterligare en har gripits, i Polen, men inte utlämnats. De övriga håller sig gömda. Men den ukrainska officeren Serhij Kuznetsov som greps i Italien utlämnades till Tyskland.

– Det blir jätteintressant att se vad han väljer att berätta, för det är egentligen bara han som kan berätta vad som hände. Och frågan är då: Var det en grupp som agerade på egen hand eller på uppdrag av den ukrainska militären?

Boken är ett slags historieskrivning i realtid. Det gjorde det svårt att veta när det var dags att sätta punkt: Tänk om det inträffar en ny stor incident som ändrar hela strukturen på boken?

– Som tur var, när jag hade skrivit det som jag tänkte skulle bli sista kapitlet, blev det lugnt i några månader, säger Elisabeth Braw.

Spänningen stiger

Under månaderna som gått sedan hon skrev färdigt boken har spänningarna däremot ökat.

– Framför allt i Hormuzsundet. Iran har sagt att man tänker införa avgifter på kablarna som ligger i Hormuz. Om Iran börjar ta betalt kan andra länder följa efter. Vad händer om kabelägare måste betala pengar till den iranska staten? Och om andra stater börjar kräva samma sak?

Kriget om kablarna är illustrationen av två trender som pågår samtidigt, menar Elisabeth Braw: å ena sidan vårt ökande beroende av infrastrukturen på havsbotten, å andra sidan ett geopolitiskt spel som sätter den regelbaserade världsordningen ur spel.

– Kablarna blir viktigare och viktigare för var dag som går. För världen blir mer och mer digital och det förstärks genom AI. Så vi behöver kablarna. Samtidigt som allt runt om är osäkert, fientligt och håller på att bli mer kaotiskt.