Energimarknadens dom: Även bästa scenariot ödesdigert
Förhandlingar mellan USA och Iran välkomnas av olje- och gasmarknaden.
Att energitransporterna ska återgå till det normala i närtid bedöms dock som osannolikt och enligt The Economist riskerar även bästa tänkbara scenario under rådande omständigheter att orsaka turbulens på den globala energimarknaden i fyra månader.

Sultan Ahmed al-Jaber, högsta chef för Förenade Arabemiratens statliga gasproducent Adnoc och minister i landets regering, träffade USA:s vicepresident JD Vance i Washington DC under onsdagen.
Han beskriver det rådande läget som ett ”kritiskt ögonblick” i ett inlägg i sociala medier.
– Vi diskuterade faktumet att energisäkerhet är lika med global säkerhet, och att återställa fri passage genom Hormuzsundet är den enda hållbara lösningen för att stabilisera globala marknader, säger Al-Jaber enligt Financial Times.
Enligt The Economist skulle en normalisering av olje- och gasmarknaden om kriget i Mellanöstern tog slut i dag vara flera månader bort då tre saker måste hända innan de globala energiflödena återställts:
Normaliserad produktion: Återupptagen produktion vid anläggningar i Mellanöstern som stängts ned uppskattas ta 2–4 veckor. Reparation av gasanläggningen Ras Laffan i Qatar, världens största, uppges av landets energiminister ta 3–5 år. Skador på andra håll beräknas av en uppskattning från Columbia University kräva upp till sju veckor att åtgärda.
Transport: Vid ett eldupphör beräknas det av The Economist dröja veckor innan de 480 fartyg som fastnat i Persiska gulfen har reparerats, försäkrats och försetts med en besättning för att kunna återuppta transporterna. Troligtvis med långt högre transport- och försäkringskostnader än innan kriget. Många fartyg som styrts om till alternativa rutter till följd av kriget väntas också fullfölja dessa innan de återvänder till Hormuzsundet.
Förädling: Raffineringsprocesser krävs när olja och gas väl nått slutdestinationerna, vilket orsakar ytterligare fördröjning vad gäller att nå fullgod tillgång.
Sammantaget beräknar The Economist den tid som krävs för normaliserad energitillgång i världen till omkring fyra månader.
”Ihållande höga priser framför oss”
Kevin Book vid Clearview Energy Partners trycker på att hur oljehandeln fungerar i praktiken talar för att högre oljepriser fortsatt kan vara att vänta oavsett utvecklingen i Mellanöstern på kort sikt.
– Allt har att göra med den tröghet som är inbyggd i att transportera last på öppet hav. De fartyg som lämnade Hormuzsundet innan det de facto stängdes har alla i princip börjat anlända nu, säger han i en intervju med CNBC på onsdagen.
– Marknaden i sig är på väg mot en väldigt åtstramad period. Vi har i praktiken 400 miljoner fat som antingen blockerats eller försenats och 400 miljoner fat ska frigöras från strategiska reserver. Det låter som perfekt balans om det inte vore för att det förstnämnda hände inom loppet av 25 dagar och det sistnämnda kommer att ta 4–6 månader ... vi har troligtvis en period med ihållande höga priser framför oss och kanske brist.
Skillnad mot börsen
Jeff Currie, chefsstrateg för Carlyles Energi Pathways, slog i en intervju med CNBC på tisdagen fast att möjligheterna att påverka energipriserna med retorik är begränsade.
– Den fysiska verkligheten är vad som kommer att dominera marknaden, och den har vi framför oss. USA kommer att bli den sista delen av världen som känner av de här störningarna. I länder som Filippinerna, Nya Zeeland och Australien känner man redan av det och flygbränslepriset har nått 300 dollar per fat i vissa delar av världen. I Europa kommer det märkas inom en vecka eller två.
Jeff Currie säger att ett oljepris som utifrån en uppgörelse mellan USA och Iran snabbt faller tillbaka långt under 100 dollar per fat inte är realistiskt.
– Absolut inte. Börsen prissätter framtiden och förväntningar. Råvarumarknadens spotpriser återspeglar inte förväntningar utan tillgång och efterfrågan för dagen. Det är när brist uppstår vi kommer att se de högsta priserna, säger Jeff Currie.
Följ taggar



