Erik, 80, lagar det som gått sönder – precis som EU vill

Har du en bult till en bakaxel? 

Med krökt rygg rör sig Erik Pettersson förvånansvärt tyst över verkstadsgolvet i sina träskor och försvinner in mellan hyllorna med bultar, skruvar och annat som bara han tycks veta vad det är. Här finns reservdelar med sammanlagt 60 000 artikelnummer. Något register behöver han inte. Systemet finns i huvudet. 

De äldsta delarna har legat i hyllorna och väntat riktigt länge, vissa i uppemot 30–40 år, gissar han.

Han hittar genast den bult kunden just frågat efter. 

– Här ska du se. Den här M14X100 kan du använda, det kommer fungera. 

– Jag åker direkt hit när jag behöver specialdelar. Erik har alltid grejerna, säger Kevin Garneryd. 

– Det blir 30 spänn. 

Jobbar 06-21

Han har precis fyllt 80 och arbetar fortfarande heltid. Det är egentligen en underdrift. Omkring 100 timmar i veckan jobbar han i butiken och verkstaden i Gävle. Det är bara P4 som fortsätter att ljuda när han väl låser dörren om sig. Radion står på dygnet runt för att skrämma bort tjuvar, säger han. 

– Jag är här från klockan 6 till 21 sju dagar i veckan. På julafton har jag stängt och någon helg på sommaren. Annars är jag här jämt. 

Hörseln är felfri och blicken skarp. Minnet verkar det heller inte vara något fel på. Fortfarande hittar han rätt bland hyllorna. Någon dator har han inte ens. En uråldrig mikrofilmsläsare från 1970-talet står inne på kontoret och används ännu. Det är det närmaste en dator han kommit. 

Erik Petterssons Mekaniska AB i Gävle har hållit till på samma adress sedan 1978. Signalen ljuder högt i lokalen när näste kund kliver in genom dörren. Han söker reservdelar till ett gräsklipparblad. 

– Hur gammal är maskinen din? 

– Omkring 15 år. 

– Bra, då går det att laga den. 

Men hans enorma lager av bultar och andra pryttlar är något av en mardröm för den revisor som ska få in siffrorna i redovisningen. Hur värderas bultar som legat i tiotals år? 

– Så här knasigt med ekonomin har det aldrig varit tidigare. Just nu är det ett jävla bråkande med ekonomer och bokhållare om att jag har för stora lager. 

Ekonomiskt har det gått knackigare. De senaste åren har omsättningen sjunkit. Själv tror han att det är världsläget som gjort att kunderna inte ens lagar halvrassliga maskiner. En trasig båtmotor gör att en familj hellre tillbringar sommaren på land än att kosta på en reparation. Gräsklipparen kan vara svårare att välja bort. Många köper i stället en billig ny i någon av de stora varuhuskedjorna. 

– De lagar jag inte. Det finns inga reservdelar till ­maskinerna från Kina. 

Utdöende kunskap

År 2025 sjönk omsättningen med 9 procent till 7,2 miljoner kronor. Rörelseresultatet landade på minus 531 000 kronor. Samtidigt värderades företagets varulager till 4,5 miljoner kronor. 

– Men en bult är ju inte värd någonting förrän den behövs av en kund. Hela affärsidén bygger på att jag ska ha reservdelar när de behövs. Det är ju rent sunt förnuft, grymtar han. 

Det som också länge varit sunt förnuft för Erik Pettersson har nu blivit politik i Bryssel. EU vill få fler att reparera i stället för att köpa nytt och ställer högre krav på tillverkare att göra reparationer möjliga och reservdelar tillgängliga. 

På papperet borde utvecklingen passa Erik Pettersson perfekt. EU:s Right to repair-direktiv är redan antaget, men Sverige har ännu inte genomfört det i svensk lagstiftning. Utredningen föreslår att de nya reglerna ska börja gälla den 1 januari 2027. 

Tanken är att fler reparationer ska minska behovet av att köpa nytt. Utredningen räknar därför med att omsättningen för vissa nya varor kan minska, sam­tidigt som reparationsföretag kan få ökad omsättning. För Erik Petterssons Mekaniska skulle utvecklingen alltså kunna innebära fler kunder. 

Men det finns ett problem. Utredningen konstaterar samtidigt att företagen kan behöva knyta till sig ny kompetens för att klara fler reparationer. Just den kompetensen tror Erik Pettersson blir betydligt svårare att hitta. 

– EU-direktivet låter som en klassisk skrivbordsprodukt. Det finns ju ingen kunskap kvar, ingen vet hur man lagar längre. Det är ju själva problemet. 

I remissvaren från branschorganisationer är reaktionerna blandade. 

– Tyvärr tror jag inte att efterfrågan på reparationer kommer att öka från konsumenterna. Det blir ändå dyrt med 25 procent moms och med svenska lönenivåer. För att det ska hända något bör momsen sänkas och reparationer hos en servicetekniker tillåtas ingå i rut­avdraget, säger Pernilla Enebrink, vd för Elektronikbranschen. 

Tronskiftet

Den svenska vitvarubranschens organisation Applia varnar samtidigt för att alltför långtgående krav på reservdelar kan få motsatt effekt. Om stora mängder delar måste hållas tillgängliga riskerar en del att aldrig användas och till slut skrotas. Organisationen pekar också på samma problem som Erik Pettersson: bristen på människor som kan reparera. 

Tillbaka till verkstaden i Gävle. 

Sju dagar i veckan, i 64 år, har han servat kunderna.  

– Jag tycker inte att jag gjort uppoffringar. När barnen fyller år så är jag där och är det bröllop så är jag med. Jag har också en särbo som jag varit ihop med i 30 eller 40 år och det funkar bra. 

Blombuketterna med gratulationskort till nyblivne 80-åringen täcker nästan jubilaren bakom disken. Han vill stå där i många år till. Men när dagen då han inte längre orkar eller kan, då finns en kronprins till hans rike av reservdelar.  

– Min yngste son vill ta över, han är en kopia av mig. 

Hur gammal är han då? 

Erik Pettersson funderar. 

– Ja du, hur gammal är han? Är han 45 tro … eller 48? Det måste vara något sådant.