Essä: Så får du ett jobb i framtiden

Den här texten publicerades i nummer 1 av Sikt, våren 2025. 

Av Emma Frans

***

AI kommer inte att ta ditt jobb, men en människa som använder AI kommer att göra det.” Förmodligen är det inte första gången du läser den meningen. Sedan AI-hajpen tog fart på allvar har alla som upprepat denna fras uppfattats som oerhört insiktsfulla. 

Förmodligen har jag själv sagt detta mer än en gång.

Lanseringen av ChatGPT i november 2022 utlöste en enorm våg av intresse för AI-teknologin. Plötsligt kunde även vi som tycker att det är krångligt att ställa om

klockan i bilen till sommartid dra nytta av generativ artificiell intelligens. Det blev tydligt hur verktyget kunde underlätta för oss, både i vardag och i arbetsliv. AI-hajpen har också lett till diskussioner om vilken påverkan den nya tekniken kommer att få på samhället i stort och på framtidens arbetsmarknad i synnerhet.

Det är inte första gången arbetsmarknaden står inför stora förändringar, och paralleller till den situation vi ser idag har dragits till den industriella revolutionen. Den snabba utvecklingen inom AI har onekligen potential att ge upphov till liknande transformationer och drastiskt förändra hur vi arbetar. Och precis som under industrialiseringen finns det vissa som oroar sig för att bli obsoleta när den nya tekniken tar över vissa arbetsuppgifter. 

Min dotter som går i nionde klass står just nu inför gymnasievalet. Hon har inte bestämt sig än, men hon lutar åt att välja det humanistiska programmet, som förutom språk fokuserar på kultur och kulturarv, historia, psykologi och filosofi. Själv läste jag naturvetenskapligt program, vilket banade väg för vidare studier i biomedicin och doktorandprogrammet i epidemiologi. Det är svårt att säga exakt hur mycket av min framtida karriär som avgjordes just där, i nionde klass, när jag utan någon tydlig plan valde gymnasieinriktning.

Många vägval har gjorts sedan  dess, men gymnasievalet spelade säkert stor roll för den riktning min karriär tog. Det humanistiska programmet känns intuitivt som ett tveksamt val om målet är att arbeta med AI så effektivt som möjligt. Istället borde jag kanske uppmuntra min dotter till att lära sig hur man samlar in, förbereder och analyserar den data som AI-modellerna utgår från. Kanske borde hon lära sig att bemästra programmering i Python och R, för att inte tala om den tid hon borde lägga på att förstå maskininlärningsplattformar. Betyder hennes humanistiska intresse att jag behöver skriva upp livslång arbetslöshet på listan över de mer eller mindre sannolika hemskheter som jag oroar mig för att min dotter ska råka ut för i framtiden? Eller är det kanske så att jag, och många andra, tänker helt fel om vilken typ av kompetens som kommer att behövas i framtiden?

Den utveckling vi kunnat skönja på arbetsmarknaden de senaste åren antyder – paradoxalt nog – att det är förmågan att samspela med människor som blivit alltmer eftertraktad. Omfattande forskningslitteratur visar att sociala färdigheter, som förmågan att kommunicera, leda och samarbeta med andra, har blivit allt viktigare för att lyckas på arbetsmarknaden. Yrken som kräver goda mellanmänskliga färdigheter har blivit mer eftertraktade, och det är tydligt att dessa färdigheter ofta leder till högre lön och bättre karriärmöjligheter. Den här utvecklingen hänger ihop med att arbete i team har blivit en central del av många yrken. 

Arbetsgivare söker därför ständigt personer som inte bara har teknisk kompetens, utan också kan samarbeta och skapa goda relationer med kollegor och kunder. Sociala färdigheter har med andra ord blivit en alltmer avgörande framgångsfaktor i dagens arbetsliv. Är det kanske så att jag, och många andra, tänker helt fel om vilken typ av kompetens som kommer att behövas i framtiden?

En av de ledande forskarna på området, David J. Deming, fann i en omfattande undersökning i USA att jobben som kräver hög nivå av social interaktion har blivit tolv procentenheter fler mellan åren 1980 och 2012. Under samma period blev mindre sociala jobb som krävde goda matematikkunskaper 3,3 procentenheter färre. Resultaten betyder inte att matematikkunskaper blivit överflödiga. Istället är det kombinationen av sociala färdigheter och matematisk förmåga som tycks vara vägen till framgång.

Under den undersökta tidsperioden var både sysselsättnings- och lönetillväxten särskilt stark för de jobb som krävde höga nivåer av både matematisk förmåga och sociala färdigheter. Orsaken till att betydelsen av sociala färdigheter ökat är, enligt Deming, att det blivit alltmer avgörande att arbeta i team. Istället för en enskild individ som gör lite av varje, effektiviseras arbetet när flera specialister samarbetar. Detta innebär dock vissa ”koordinationskostnader”, där sociala färdigheter fungerar som ett smörjmedel som underlättar samarbete och därmed sänker dessa kostnader. Det är också tydligt att de största upptäckterna inte längre görs av ensamma genier, utan snarare av många människor som arbetar tillsammans. 

Upptäckten av Higgsbosonen år 2012 var resultatet av ett samarbete mellan tusentals forskare och ingenjörer vid cern, något som krävde en enorm koordinationsinsats. Detta speglar större förändringar inom forskningsvärlden, där samarbete över discipliner och nationella gränser har blivit nödvändigt. Flera faktorer driver denna utveckling.

Vetenskapen har, precis som arbetsmarknaden i stort, blivit alltmer specialiserad. Det innebär att forskare behöver komplettera varandras kunskaper och tekniska färdigheter för att driva projekt framåt. Dessutom kräver många av dagens utmaningar inom vetenskapen tvärvetenskapliga angreppssätt. Vid forskning om exempelvis klimatförändringar eller komplexa medicinska tillstånd behöver experter från olika områden samarbeta. Internet och digital teknik har också gjort det enklare att få till samarbeten med forskare runt om i världen. Ibland kan också tillgången till dyra och komplexa resurser, som partikelacceleratorer eller kvantdatorer, främja samarbete mellan institutioner och forskargrupper. 

Det är helt enkelt omöjligt för enskilda forskare eller forskargrupper att finansiera utrustningen. Utvecklingen innebär utmaningar för Nobelpriskommittéerna, eftersom de vetenskapliga Nobelprisen maximalt kan tilldelas tre personer. Därför är det inte bara genialitet som ger Nobelpris, utan också förmågan att leda. Ett aktuellt exempel är Svante Pääbo, mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2022, som genom att koppla ihop olika forskargrupper och möjliggöra samarbete mellan olika vetenskapsområden förändrade vår förståelse av människans evolution.

I en rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (ifau) undersöktes den relativa avkastningen på sociala förmågor respektive kognitiva förmågor på den svenska arbetsmarknaden mellan 1992 och 2013. Analyserna utgick från individdata från militärens mönstringstest. Mönstringen innehåller både ett skriftligt prov för att mäta kognitiva förmågor och en utvärdering av de unga männens ”sociala” förmågor. Bedömningen innefattar bland annat ledaregenskaper och förmågor att interagera med andra. Denna data länkades till information om löner och sysselsättning senare i livet. Under den undersökta tidsperioden ökade avkastningen på sociala förmågor mer än avkastningen på kognitiva förmågor.

Särskilt tydlig var den ökande betydelsen av sociala förmågor inom yrken och branscher som i stor utsträckning påverkats av digitalisering och utlokalissering av verksamheter. Trenden var också mer uttalad inom den privata sektorn och bland högavlönade. När de jämförde olika yrken såg forskarna att individer med höga sociala förmågor allt oftare återfinns i yrken med abstrakta och icke-rutinmässiga arbetsuppgifter. 

Utvecklingen tycks drivas av ökad efterfrågan på sociala förmågor från arbetsgivare. Detta skifte känns logiskt nu när datorerna blivit alltmer sofistikerade. Många arbetsuppgifter som tidigare krävde kognitiva förmågor är automatiserade idag. De arbetsuppgifter som kräver social interaktion är svårare att automatisera och samarbetsförmågor blir därför mer eftertraktade. När företag flyttar verksamhet till andra länder ökar också behovet av koordination och kommunikation, vilket gynnar arbetstagare med goda sociala förmågor och ledaregenskaper.

Så vad ska vi egentligen ge för råd till våra barn, och hur ska vi själva tänka för att optimera våra chanser att klättra på karriärstegen? Svaret är inte att vi och våra barn ska strunta i att lära oss svåra saker. Däremot är det viktigt att hitta en balans i utvecklandet av kognitiva färdigheter, teknisk kunskap och sociala förmågor. Vi behöver prioritera läxläsning, men också hitta tid för aktiviteter som stärker kommunikation och samarbetsförmåga, som lagidrott eller föreningsliv. Social kompetens har visserligen alltid varit viktigt, både privat och yrkesmässigt.

Det är inte en slump att frågan ”skulle jag vilja ta en öl med den här personen?” länge påverkat olika kandidaters chanser, både vid rekryteringar och politiska val. Men i en tid då AI och automatisering tar över många repetitiva arbetsuppgifter har sociala färdigheter blivit ännu mer eftertraktade på arbetsmarknaden. Maskiner kan inte enkelt ersätta förmågor som empati, kritiskt tänkande och kreativitet.

Samhällets specialisering ställer också högre krav på samarbete och gynnar de som kan leda och koordinera anställda som hybridjobbar eller befinner sig i en helt annan tidszon. De som kan leda team, bygga relationer och navigera i komplexa sociala miljöer kommer att ha en fördel. Arbetsuppgifter förändras ständigt, men den mänskliga sidan av arbetet, som att förhandla och skapa nätverk, består. Det mänskliga handlaget blir till och med allt viktigare.

Det är omöjligt att med säkerhet förutspå hur arbetsmarknaden kommer att se ut om tio eller tjugo år. Det bästa rådet är att förbereda sig på en föränderlig framtid, vara öppen för nya möjligheter och utveckla en förmåga att lära sig nya färdigheter under hela livet. Traditionella färdigheter som läs- och skrivförmågor förblir sannolikt viktiga. Men de behöver kompletteras med förmågan att lära sig nytt, att tänka abstrakt och att kunna samarbeta med andra. Med tanke på detta kan vi omfamna både tekniska och humanistiska intressen hos våra barn och oss själva. 

Att lära sig att använda nya tekniska verktyg, som AI, kan onekligen innebära en stor fördel. Och kanske blir de som vägrar att göra det ersatta av personer som använder AI. Men om du vill bli riktigt framgångsrik på arbetsmarknaden får du inte strunta helt i de sociala aspekterna av arbetet. För även om du inte kommer att bli utkonkurrerad av AI kommer du sannolikt att bli förbisedd i chefsrekryteringen. Det jobbet kommer att gå till någon man hellre tar en öl med.