Experterna om First Brands – då kan det bli ny kris

– Skulle det vara så att någon bank går i kull på grund av detta, så har centralbankerna lärt sig hur man hanterar det, säger Erik Nordenskjöld på kapitalförvaltaren Citroneer, apropå möjliga efterverkningar från kraschen i den amerikanska biltillbehörsförsäljaren First Brands.

Amerikanska Jefferies är det tydligaste offret, med betydande kursras och möjliga förluster i stora belopp, framför exempelvis UBS och brittiska ICG liksom en rad försäkringsbolag. Jefferies har dock ett eget kapital på omkring 10 miljarder dollar, påpekar Erik Nordenskjöld.

– Exponeringen mot First brands ser ut att vara 715 miljoner dollar. Så visst kommer det att svida, men de går inte i konkurs.

Tonar ned risken om systemkris

Skulle det ändå bli så, vet Federal Reserve och andra centralbanker vad som bör göras, tillägger han. Att en storbank får plocka upp resterna, för att rädda systemet, är ett sannolikt tillvägagångssätt.

Norska förvaltaren Philippe Sissener tonar också ned risken för en systemkris.

– Vi har tittat på detta, och frågat oss om detta är den utlösande faktorn för att det ska explodera, säger han i EFN Börslunch på torsdagen, ett program som kretsade just kring kreditrisk.

Det finns visserligen intressanta kopplingar till USA:s ekonomi, eftersom just bilbranschen haft det tufft. Dessutom är skuldsatta amerikanska bilköpare en återkommande oroshärd bland makroekonomiska spanare.

– Men det här verkar vara en isolerad bedrägeri-situation, säger Philippe Sissener om First Brands.

– Jag tror inte att det blir det här som sänker den globala ekonomin.

Se hela avsnittet av ”Börslunch” här

Även om First Brand främst tagit in pengar på en icke-reglerad marknad, så understryker det vikten av att även kreditförvaltare i Norden gör sin hemläxa, påpekar Anna-Karin Hempel, förvaltare på Alfred Berg.

– Är det frågan om bedrägeri så är det svårt att skydda sig. Men vi förvaltare har ett stort ansvar för att göra ett ordentligt jobb innan vi investerar, säger hon i Börslunch.

Louis Landeman, kreditnestor och hållbarhetsanalytiker på Danske Bank, påpekar att vi inte känner till alla pusselbitar i First Brand-fallet, eftersom de verkar inom Private Credit, alltså direktutlåning utanför den traditionella marknaden för företagsobligationer.

– Vi har sett en viss spridning via de investerare som visade sig ha stor exponering mot First Brands, säger han och fortsätter:

– Därutöver har jag dock svårt att se att First Brands i sig skulle vara så stort att det skulle påverka hela private credit-marknaden. Om så skulle ske, så beror det sannolikt på att förtroende och stämning i segmentet påverkas av händelsen, resonerar han.

– Så är det här ett enskilt fall eller ett tecken på att något är mer generellt systematiskt fel på Private Credit-marknaden? Jag skulle nog luta mer åt det förstnämnda scenariot, men det är svårt att säga givet bristen på insyn.

Tre faktorer avgör – då kan det bli finanskris

Financial Times listar på fredagen tre knäckfrågor som styr hur stor spridningen blir. En första sådan rör hur stor exponeringen är. Den frågan gäller såväl hur mycket pengar som kan gå förlorade, som möjlig skada för rykte och anseende hos den drabbade.

Vems pengar som förloras är en annan fråga, i avseendet att skadan är större för ett bolag som förlorar eget kapital än om en kapitalförvaltare förlorar investerade pengar.

Slutligen spelar det roll hur stora institutionerna är som drabbas. Mindre aktörer som Raistone och Onset (som arbetar med köp av fakturor respektive finansiering) riskerar att drabbas hårdare än jättar som UBS och Jefferies.

Erik Nordenskjöld ser flera anledningar till dämpad oro. Banker som lånat ut pengar är som regel väl skyddade av kapitalbuffertar. Ägare av direktlån, eller Private Credit-lån, som inte är banker kan ta förlusterna utan att det skapar en systemkris. Till skillnad från vid Lehman-kraschen så finns Private Credit inte heller i bankernas kredritreserver, något som skräpobligationer däremot gjorde under upprinnelsen till finanskrisen.

– Dock har banker tidigare visat sig kreativa när det gäller fantasifull bokföring, så det kan vara så att det visar sig att någon bank går under på grund av det, säger han med hänvisning till otillräcklig riskkontroll.

Det skulle i värsta fall kunna nagga på tilliten i banksystemet:

– I sin tur kan det leda till att det blir en Svarte Petter-situation som under 2008, där ingen vågar lita på att bankerna kan honorera sina betalningar och systemet fryser.