Fler möten kan ge högre lön

Prenumerera från 225 kr/mån – magasinet med unika analyser, intervjuer och reportage.
Få inslag i arbetslivet är så utskällda som mötet. Ändå tillbringar den genomsnittliga norska arbetstagaren 4,7 timmar i veckan i möten, motsvarande 12 procent av arbetstiden. Räknat i lönekostnader går omkring 14 procent av företagens lönebudgetar till mötestid. Det visar en ny studie av David Deming vid Harvard University och Katrine Løken, Alexander Willén och Yaling Xu.
Forskarna har kombinerat en enkät med drygt 9 000 norska arbetstagare med registerdata om bland annat löner och arbetsgivare. Det gör det möjligt att jämföra hur mycket företag möts med hur det går för både företag och anställda.
Resultaten ger en lite annan bild av möten än som rent organisatoriskt slöseri. Företag med högre intäkter och högre löner har fler möten – trots att deras dyrbara arbetstid också gör mötena mer kostsamma. De vanligaste syftena är dessutom planering, problemlösning, projektuppföljning och informationsutbyte, snarare än administration och småprat.
Kunskapsöverföringen är gynnsam
Även för den enskilde finns ett tydligt samband. En standardavvikelse med mer mötestid per vecka hänger samman med att den anställde klättrar 0,47 percentilenheter mer i den nationella lönefördelningen på ett år. Mötestid är dessutom starkare kopplad till löneutvecklingen än bland annat koncentrerat ensamarbete, utbildning, administration och mejl.
En möjlig förklaring är kunskapsöverföring. Anställda på mötesintensiva arbetsplatser uppger att de lär sig mer i jobbet, och tid tillsammans med mer seniora kolleger är förknippad med högre löneutveckling.
Forskarna betonar dock att studien visar samband, inte orsakssamband. Slutsatsen är därför inte att kalendern bör fyllas ytterligare. Snarare tyder resultaten på att möten kan vara en investering i det forskarna kallar organisatoriskt kapital: kommunikation, samordning och kunskapsöverföring.
REFERENSER
Deming, D. J., Løken, K. V., Willén, A., & Xu, Y. (2026). Meetings (NBER Working Paper No. 35706). National Bureau of Economic Research. DOI: 10.3386/w35706
Följ taggar

