Från konkurs till kamp: Så knäcks förhoppningsbolagen

För Cinis Fertilizer, som producerar miljövänligt mineralgödselavfall, var konkursen ingen blixt från klar himmel. Bolaget har länge dragits med finansiella problem och flaggade så sent som för ett par veckor sedan för att situationen var akut. I ett pressmeddelande slog bolaget fast att om ny finansiering inte säkrades inom några veckor var läget ohållbart. 

Enligt frilansjournalisten Sven Nordenstam, som följt bolaget nära, var utfallet därför väntat.

– De har kollapsat under sitt skuldberg samtidigt som de inte lyckats få fart i produktionen. De har haft problem med tillverkningsprocessen efter att ha byggt sin fabrik. Det var ju fel på den, alltså någon form av tillverkningsfel, säger han.

Enligt Nordenstam fanns det ett ögonblick då läget definitivt förändrades.

– Den sista spiken i kistan kom i början av oktober, när de skickade ut ett pressmeddelande där de kommunicerade att de slopar operationellt mål och inleder strategisk översyn. Det var ett fruktansvärt illavarslande pressmeddelande som fick aktien att tappa runt 50 procent.

”Det är väldigt vanligt inom miljötekniksektorn”

För Nordenstam är Cinis snarare ett skolexempel än ett undantag – att underskatta kapitalbehovet i steget från pilot till stabil drift är snarare regel än undantag i miljötekniksektorn.

– Det är väldigt vanligt inom miljötekniksektorn, där händer det nästan hela tiden. Det finns fullt av exempel på bolag som underskattat kapitalbehovet eller att idén helt enkelt inte funkar kommersiellt.

Samma mönster syns i Midsummer, tillverkare solceller och solcellstak, och Minesto, som utvecklar undervattensteknik för att producera förnybar el. Aktierna har de senaste fem åren fallit med 86 respektive 97 procent på First North.

På tisdagen faller Midsummer också kraftigt efter att bolaget meddelat att deras företrädesemission på 175 miljoner kronor endast blivit tecknad till 59,9 procent.

– Jag tycker det är svårt att spå utvecklingen framåt när det kommer till Midsummer. Men de har ju gått runt på kapitalanskaffningar, EU-bidrag och så fick de den här affären i Colombia som en del i den här Saab-affären. Så det är helt klart så att efterfrågan på deras produkter varit betydligt mindre än vad Midsummer gett sken av att det ska bli, säger Nordenstam.

Nyemissioner och EU-bidrag

I Minesto är mönstret ännu tydligare, menar han. Bolaget har i många år utvecklat sin undervattensdrake för tidvattenenergi, samtidigt som verksamheten till stor del finansierats med bidrag och återkommande nyemissioner.

– I miljötekniksektorn finns ju även Minesto, de håller på att utveckla en undervattensdrake som ska göra tidvattenenergi. Och där är det samma grej, det är bara nyemission efter nyemission efter nyemission.

Han pekar på att bolaget under lång tid haft ett starkt beroende av offentligt stöd.

– Minesto har ju fått väldigt mycket EU-bidrag genom årens lopp. De har själva lyft fram att de är EU:s största bidragsmottagare inom marin energi, och ovanpå det så har de gjort ganska många nyemissioner.

Samtidigt har löften om kommersialisering skjutits fram år efter år.

– De indikerade att de skulle gå i kommersiell fas redan 2018, men så är det ju inte. Problemet i de här hårdvarumiljöteknikbolagen som håller på att utveckla ny energiteknik, det var samma sak med Azelio som gick i konkurs för ett par år sen, är att även om maskinen fungerar rent tekniskt så kan man inte dra slutsatsen att det kommer att vara kommersiellt gångbart. Och Minestos maskin fungerar säkert, den är kanske till och med ganska fiffig, men bara därför är det inte alls säkert att det kommer att fungera kommersiellt.

Småspararnas dilemma

Mot slutet återkommer han till konsekvenserna för spararna. Minesto har i dag över 20 000 aktieägare bara hos Avanza. I Midsummers fall handlar det om drygt 10 000.

På frågan om han är orolig för dem är svaret tydligt.

– Ja, det måste jag säga. Därför att problemet i de här bolagen blir ju att de behöver göra återkommande nyemissioner, marknadsvärdet går ner och ju mindre bolaget blir värt desto mindre belopp går det rimligen att resa eftersom att man inte kan ta in hur mycket som helst i förhållande till börsvärdet. Så risken för de här bolagen är att de hamnar i en negativ spiral, där de fortfarande behöver kapital men kan ta in mindre kapital per nyemission, de blir bara mindre och mindre och de görs oftare och oftare.