Handels vill forma framtidens ledare – genom modern konst

Bakom den tunga ekporten på Sveavägen 65 har ambitiösa studenter i drygt 100 år fostrats till nästa generations makthavare inom näringsliv och statsförvaltning. På var sin sida om den välvda ingången står två urnor, en röd och en blå. Den ena bär porträttet av kommunismens urfader Karl Marx och den andra av kapitalismens dito Adam Smith.

Även om de flesta här kommer att arbeta i den senare filosofens fria marknadsekonomi signalerar ändå entrén något större – den bredd och öppenhet för reflektion och kritiskt tänkande som högskolans konstintresserade rektor Lars Strannegård vill ge sina studenter.

Urnorna är bara ett av 140 moderna konstverk som Handelshögskolan i Stockholm har fått som privata donationer och placerat ut i lokalerna. Det är konst överallt, berättar den nytillträdde italienske professorn i konst och innovation, Roberto Verganti, när han leder mig genom byggnaden för att visa upp verken.

– Det handlar inte om att göra miljön trevligare eller samla på viktiga verk. Det är snarare en del av själva lärandeupplevelsen, säger han.

Roberto Verganti uppmärksammar mig på att en del av verken saknar skyltning med titel eller konstnär. Det är för att konsten inte ska stå i centrum, verken finns där för att studenterna ska utvecklas som personer, berättar han.

– Vi vill inte att studenterna ska stanna och titta på konsten. Det kan de besöka museer för, säger han.

Roberto Verganti liknar konstens närvaro med kyrkorummets målningar – något som skapar en känsla av andakt och meningsfullhet även för dem som inte fäster blicken på verken eller studerar dem noggrant.

– Du interagerar med konsten, oavsett om du är medveten om det eller inte. Du gör det för att du är så omsluten av en meningsskapande och symbolisk omgivning. Miljön här är förtätad av mening, även om du inte fokuserar specifikt på det, säger han.

Han leder mig vidare genom korridorer och klassrum. Det är inga oljemålningar som anspråkslöst dekorerar väggarna, utan moderna verk som fullkomligt omsluter rummen och marinerar människorna där inne.

I ett av klassrummen håller några välklädda studenter i tidiga 20-årsåldern på att packa upp sina datorer och anteckningsblock inför nästa lektion. Bakom dem står en monter fylld av dockor och en uppstoppad räv, och väggarna är täckta av klotter och anteckningar. Det är Testamentet av Marie-Louise Ekman, där hon har flyttat delar av sin ateljé till klassrummet.

Hennes konstverk fortsätter in i den intilliggande toaletten. Spegeln över handfatet är utbytt mot ett porträtt och texten: försök att… sudda ut mig!!! Det här är inte mitt riktiga jag!!!!

Vad AI inte kan göra

De moderna konstverken på Handels är en del av en bredare kultursatsning som ska göra studenterna mer reflekterande, empatiska och socialt ansvarstagande. Rektor Lars Strannegård beskriver hela satsningen som en reaktion på AI-utvecklingen.

– Maskinerna tar över väldigt mycket av det som vi människor tidigare gjorde. Då måste vi fråga oss hur arbetsfördelningen ska se ut mellan människor och maskiner, säger han.

AI överträffar människan i allt fler områden. Men, menar Lars Strannegård, det som kräver omdöme och mänskligt medvetande förblir vår styrka.

– Om vi låter AI fatta beslut tar vi en risk som kan vara livsfarlig. Just för att AI saknar förstånd. Den kan härma empati, men inte känna den, säger han.

Här kommer konsten och kulturen in. Den ska helt enkelt göra studenterna på skolan mer mänskliga – och därmed bättre beslutsfattare.

– Konsten kan fungera som ett intellektuellt och emotionellt klipulver. Den vidgar skygglapparna som vi alla bär och gör så vi kan tänka på ett annorlunda sätt, säger han och fortsätter: – Jag tror att konsten och kulturen är vad som formar ett samhälle. Det ökar människors förståelse för varandra och skapar mening i våra liv.

Näringslivets längtan efter högre status

Inom akademin har det länge funnits kritiker av handelshögkolor och deras roll i samhället. Redan när de första grundades varnade sociologerna och ekonomerna Max Weber och Thorstein Veblen för att näringslivets ideal skulle korrumpera den fria akademin.

I den traditionen har sociologen och företagsekonomiprofessorn vid Stockholms universitet Mikael Holmqvist skrivit boken Handels – maktelitens skola.

– Det finns en allmän kritik mot handelshögkolor som kapitalismens högborg. De lär ju ut kapitalism, det är själva syftet att gå på en handelshögskola, säger han.

Mikael Holmqvist beskriver hur näringslivshöjdare tog initiativ och finansierade grundandet av Handelshögskolan i början av 1900-talet för att öka kunskapen om affärer men framför allt höja köpmännens status. Han citerar bankdirektören Knut Agathon Wallenberg, en av skolans viktigaste finansiärer, som uttryckte att ”det var viktigt att höja det sociala anseendet på köpmannaklassen”.

– Historiskt sett har köpmän och handelsmän haft en låg status i andra eliters ögon, säger Mikael Holmqvist.

Under den industriella revolutionen blev vissa grupper väldigt förmögna på kort tid, berättar han, och jämför med dagens techentreprenörer. Men deras samhällsställning hann inte i kapp deras rikedom.

– De kände inte att de fick det erkännande som de själva tyckte att de förtjänade, utan förblev stigmatiserade i andra eliters ögon.

Mikael Holmqvist ser Handels uttalade mål, att göra framtidens ledare mer vidsynta, kreativa och empatiska, som en i teorin god ambition. Men han har även en mer kritisk analys av konst och kulturinitiativet. Han ser det som – medvetet eller inte – ytterligare ett sätt att höja den ekonomiska elitens status. Konsten ökar Handelsstudenternas anställningsbarhet och förmåga att utöva makt i framtiden, menar han.

– Många studenter känner sig konsekrerade, som en del av ett högre sammanhang, säger han och fortsätter:

– Det är status att kunna prata om konst, det ger en aktning och respekt i vissa sammanhang. De framstår som bildade och därmed pålitliga och trovärdiga. Men framför allt marinerar miljön dem på ett sätt att de blir redo för maktens korridorer.

Rektorns försvar

Handelshögskolans rektor Lars Strannegård håller, milt uttryckt, inte med Mikael Holmqvist om den tolkningen. Skolans konstsatsning är hans hjärtefråga.

– Om man sätter på sig sina Pierre Bourdieu-glasögon kan man läsa det på det sättet. Men jag tycker att analysen är för grund, säger han och fortsätter:

– Det handlar inte om att de ska kunna röra sig obehindrat i de fina salongerna. Detta handlar om någonting mycket djupare: att forma unga människor att se världen på ett mer mångfasetterat sätt.

Lars Strannegård vill återuppliva ett klassiskt bildningsideal bland studenterna, vanligare i länder som Frankrike och England, där bankirer, konsulter och entreprenörer ofta har läst filosofi, historia och litteratur – inte bara ekonomi, juridik eller ingenjörsvetenskap.

Lars Strannegård vill bort från den instrumentella synen på utbildning. Det handlar mindre om färdigheter som går att använda i yrkeslivet och mer om att ingjuta studenterna ett sätt att förhålla sig till världen.

– Ellen Key har sagt att bildning är det som finns kvar efter att vi glömt det vi lärt oss. Så du måste verkligen studera, för att ha något att glömma, säger han.

Men det finns en risk med att skapa en finkulturell atmosfär på skolan, menar Mikael Holmqvist. Många som börjar på Handels kommer redan från välbärgade områden där skolan har hög prestige. För människor från andra sociala och ekonomiska sammanhang finns det en hög mental inträdesbarriär att söka sig dit.

– Den moderna konsten på skolan kan i värsta fall avskräcka ytterligare. Kommer du från ett hem där man inte är van vid den här typen av elitistiska miljöer kan det te sig ännu mer skrämmande och otillgängligt, säger han.