Handelspacifism vinner: ”Rätt att inte slå tillbaka”

EU-kommissionen har fått omfattande kritik för sin ”handelsdeal” med Donald Trump. Politiska ledare i alla läger och folk i allmänhet har beskrivit avtalet som en kapitulation.

Överenskommelsen som USA:s president Donald Trump och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen tog i hand på i Skottland i slutet av juli innebär i korthet att USA inför 15-procentiga tullar mot EU, medan EU svarar med noll. Därtill lovade EU inköp av amerikansk energi för hundratals miljarder dollar.

I en aktuell opinionsundersökning fick runt 5 000 medborgare från EU:s största länder frågan vilken känsla avtalet väckte hos dem. 52 procent av de svarande kände förödmjukelse. I Frankrike var siffran 65 procent.

Handelsteorin ger stöd för EU:s strategi

Många undrar hur EU-kommissionen kunde gå från förhandlingsbordet utan att ha fått något tillbaka. Fredrik Sjöholm, professor och vd vid Institutet för näringslivsforskning (IFN), menar att EU-kommissionens agerande var rimligt.

– Jag ser inte vad vi hade vunnit på att svara med att också höja våra tullar och riskera en eskalering av situationen. Att inte slå tillbaka gör dig till en långsiktig vinnare i handelskriget, säger han.

Han tillhör en stor grupp nationalekonomer som förordar frihandel. Alla ekonomer är inte eniga. Några argumenterar för att tullar kan vara motiverade, till exempel för att skydda strategiska industrier, ge utvecklingsländer tid att bygga konkurrenskraft eller motverka snedvriden konkurrens.

Vem betalar priset?

Handel är ett välstuderat ämne inom nationalekonomin och effekterna av tullar är väl kända genom både teoretiska och empiriska arbeten. En tull höjer kostnaden för en importerad vara. Frågan är vem som tar den högre kostnaden. Fredrik Sjöholm beskriver hur processen kan se ut.

– Det första ett företag frågar sig när en ny tull införs är hur mycket det kan höja priset om det exporterar produkten till USA, säger Fredrik Sjöholm. Är den amerikanska konsumenten beredd att betala 15 procent mer?

Svaret beror på hur konkurrenssituationen ser ut. En unik produkt med liten konkurrens på marknaden är tämligen okänslig för prishöjningar. En mer standardiserad produkt med många konkurrenter är däremot priskänslig – exportföretaget kommer inte att kunna höja priset. Då uppstår frågan om man i stället ska flytta delar av produktionen.

Fabriker på flytt

Flera europeiska biltillverkare, däribland Volvo, har redan meddelat att de planerar att utöka sin produktion i USA. Men det är inget lätt beslut, enligt Fredrik Sjöholm.

– Det är en avvägning, hur mycket tjänar jag på att slippa tullen på 15 procent och hur mycket förlorar jag på annat? Det är till exempel ganska dyrt att producera i USA i dag. Därtill måste du importera insatsvaror till USA och då är det tull på dem.

För närvarande räknas det för fullt på företag runt om i Europa. Hade de kunnat vara i ett bättre läge om EU-kommissionen stridit hårdare för dem?

– När man går in i förhandling med Donald Trump, eller i förhandlingar över huvud taget, så måste man visa musklerna och spänna ut bröstet. Motparten ska känna att det kan bli dyrt. Men sanningen är att om USA sätter tullarna på 15 procent, som nu sker, så vinner Europa inte någonting på att svara med samma tullar mot amerikansk import, säger Fredrik Sjöholm.

Tullarnas pris

Tullar kan kortsiktigt gynna inhemsk industri och öka statens inkomster. En del ekonomer menar att kostnadsökningar ibland kan vara ett pris värt att betala om tullarna stärker nationell säkerhet eller skyddar viktiga framtidsindustrier. Men för Fredrik Sjöholm överväger de negativa effekterna: Både konsumenter och producenter drabbas av högre priser som urholkar köpkraften och minskar efterfrågan i ekonomin. Insatsvaror blir dyrare, vilket slår mot produktion och export. Och mindre konkurrens innebär lägre omvandlingstryck. Sammantaget leder det hela till lägre tillväxt.

– Det finns undantag där man ska svara hårt, i vissa känsliga industrier. Men den generella grundregeln bör vara återhållsamhet med tullar, säger Fredrik Sjöholm.

Bumerangeffekten

Effekterna av 2025 års tullar är än så länge osäkra. Däremot finns aktuell forskning som undersökt effekterna av 2018 års tullar, bland annat en ofta citerad studie av Mary Amiti, Stephen Redding och David Weinstein. Den visar på en bumerangeffekt: hela kostnadsökningen hamnade på amerikanska importörer och konsumenter.

Flera liknande studier på data från Donald Trumps första mandatperiod pekar i samma riktning: kostnaden för tullarna hamnade i slutändan hos amerikanerna, i vissa fall hos företagen men ofta hos slutkonsumenterna.

En skatt som slår snett

Varför reagerar då inte amerikanerna starkare på de ökade kostnaderna? Enligt Fredrik Sjöholm är det en tidsfråga.

– Jag tror att det kommer gå upp för dem ganska snart, när de amerikanska importföretagens lager börjar ta slut och de måste börja importera igen, nu med högre tullar.

– Vi kommer sannolikt se stigande priser. Det finns även en fördelningsaspekt som är problematisk, eftersom det framför allt är låginkomsthushåll som drabbas av de höga tullarna, säger han.

Tullarna fungerar alltså som en skatt, och dessutom en regressiv skatt. Hushåll med lägre inkomster beskattas proportionerligt hårdare, eftersom en större andel av deras inkomst läggs på billiga konsumtionsvaror från Kina, medan höginkomsttagare typiskt sett konsumerar dyra tjänster.

Den förenklade bilden av en tull som ett effektivt skydd av inhemsk industri och en ren inkomst för staten stämmer alltså bara till viss del. Både teori och empiri visar att tullar har en bumerangeffekt i dagens globaliserade ekonomi, där i princip inget land är självförsörjande och produktionen består av komplexa värdekedjor.

Donald Trumps bild av handel påminner enligt Fredrik Sjöholm om hur man såg på handel på 1800-talet, som ett sätt att berika sin stat.

Tro och vetenskap

– Han har aldrig trott på frihandel. I 50 år gamla intervjuer med honom var det redan samma budskap. För honom är handel någonting som gynnar den som exporterar och missgynnar den som importerar, säger Fredrik Sjöholm.

Enligt det här synsättet, som kallas merkantilism, är handel ett nollsummespel: den som exporterar vinner, den som importerar förlorar. Så såg man på handel tills de klassiska nationalekonomerna Adam Smith och David Ricardo visade på vinsterna med specialisering och komparativa fördelar.

Adam Smith och David Ricardo kan sägas ha lagt grunden till den ekonomiska globalisering som nu är under stark press. Världshandelsorganisationen WTO, som en gång grundades av USA, är i praktiken satt ur spel. I stället befinner vi oss mitt i ett handelskrig. Ser vi slutet på det?

– Det tror jag inte. Och det är väl lite av problematiken – att jag säger ”tror”. För jag vet inte, ingen vet, säger Fredrik Sjöholm.

Dyr osäkerhet

Handelskriget har två kostnader, dels kostnaderna för tullarna, dels osäkerheten. Med Donald Trump ändras förutsättningarna nästan på daglig basis.

– Varken företag eller länder vet vad som gäller i morgon. Och när man inte vet vad som gäller i morgon, så väntar man. Företag blir försiktiga, de skjuter upp investeringar. Det leder till lägre tillväxt runt om i världen på grund av den här osäkerheten, säger Fredrik Sjöholm.

En sak är han dock övertygad om: den som håller fast vid frihandel och inte faller för frestelsen att slå tillbaka och öka protektionismen blir vinnare på sikt.