Jan Häggström: Nya orosmoln tornar upp sig med tullarna

En av de åtgärder som kan sättas i sjön relativt snabbt är att höja tullarna för varor från Kina och även andra länder. Även om det är möjligt, och kanske sannolikt, att tullarna inte blir fullt så höga som utlovats i valkampanjen så blir det ändå en ny realitet för världsekonomin.

Den ekonomiska världskartan började redan ritas om som en effekt av leveransstörningarna under pandemin. De skapade incitament att flytta produktionen närmare slutefterfrågan, så kallad ”near-shoring”.

Ryssland invasion av Ukraina har ökat de geopolitiska spänningarna och bidragit till ytterligare fokus på att bygga upp produktion på hemmaplan för att kunna trygga försörjningen i händelse av krig. Dessa tendenser har lett till att en lång period av globalisering i världsekonomin har avslutats. Den bidrog till stigande välstånd och minskade globala inkomstklyftor, men nu har en de-globalisering inletts. Höjda tullmurar riskerar nu att skynda på den utveckling mot minskat handelsutbyte mellan länder som redan var på väg.

Stigande amerikanska tullar kommer inte bara att slå mot Kina utan även ha indirekta effekter på andra ekonomier. Men i första hand kommer Kinas ekonomi att drabbas på olika sätt. Den avsedda effekten är att det ska pressa tillbaka försäljning och marknadsandelar i USA för kinesiska varor. Om kinesiska producenter väljer att sänka sina priser för att kompensera för tullarnas effekt på priserna mot konsument minskar i stället deras vinstmarginaler. Det kommer att göra det mer lönsamt för Kinas exportörer att flytta sin produktion till länder som inte drabbas av tullarna. Mexiko har exempelvis redan fått ett inflöde av investeringar från Kina. Ungern står i begrepp att teckna avtal med kinesiska bilfabrikanter som vill hamna innanför EU:s tullmurar. Det innebär att investeringarna i Kina minskar i motsvarande grad.

Men exporten från Kina består också av att utländska företag valt att utnyttja landets låga kostnader för att producera där och sälja sina varor till exempel till USA. Dessa exportörer drabbas också om USA höjer tullarna på varor från Kina. Därför blir en av effekterna sannolikt att även utländska företags investeringar i Kina minskar. Det har vi redan sett tydliga tecken på.

Sammantaget står export och investeringar för en betydande del av Kinas BNP. Minskad aktivitet på dessa områden kan dämpa tillväxten med uppemot 2 procentenheter nästa år enligt vissa bedömare. Men Kinas tillväxt nästa år kommer knappast att falla så kraftigt. Den ekonomiska politiken kommer att sätta in motåtgärder för att hålla tillväxten uppe.

Utrymmet för ytterligare finanspolitiska stimulanser är begränsat så penningpolitiken kommer även fortsättningsvis att behöva lättas. Kinas statskuld, inräknat den stora skuldsättningen i offentlig sektor på regional nivå, uppgår redan till cirka 120 procent av BNP.

Den stora fastighetskrisen har kraftigt urholkat de regionala finanserna och på central nivå tar man nu på sig en del av den regionala skuldbördan för att minska risken för finansiella kollapser i kölvattnet av att bostadspriser och bostadsbyggande rasat under flera år. Stora stimulanspengar har lagts på investeringar i infrastruktur men många bedömare anser att utrymmet för lönsamma projekt även inom denna sektor börjar bli uttömt.

Kvar står att få satsningar gjorts på att få fart på den privata konsumtionen. Den är väldigt låg, i en internationell jämförelse, på bara cirka 50 procent av BNP. Här finns det alltså utrymme att expandera. Men det finns en del frågetecken även gällande utsikterna för den kinesiska konsumenten. Många hushåll har placerat sitt sparande i bostadsmarknaden och det är inte ovanligt att man äger både två och tre bostäder. Med tanke på de stora bostadsprisfallen de senaste åren kan det bli svårt att få i gång hushållens köplust.

Kina har gått från att i flera decennier ha varit en viktig motor för Europas exportörer till att ha blivit en bromskloss. Kinas import från Tyskland peakade i september 2022 och har sedan dess fallit med drygt 20 procent. Nu kan ett handelskrig mellan Kina och USA lägga ytterligare sten på bördan. Kommer det att bli svårare för europeiska exportörer att konkurrera med Kina på andra marknader i världen? Kommer Kinas exportörer att dumpa sina varor i Europa när USA blir mindre lönsamt för dem? Och vilka motåtgärder vidtas i så fall i EU?

Även i Europa har ett handelskrig mot Kina inletts, om än i begränsad omfattning. Hittills har EU inriktat sig på att fördyra importen av kinesiska elbilar. Europeiska bilföretag har haft svårt att värja sig mot de kinesiska konkurrenternas låga priser och det har tvingat EU att sätta ned foten innan de inhemska producenterna slagits ut. Man har blivit visa av den skada som skett på andra områden där man har försökt att bygga upp en europeisk industri, till exempel solpaneler och battericeller, men där europeiska producenter konkurrerats ut av de kinesiska.

Tidigare har EU hållit frihandelns fana högt och accepterat marknadens villkor att de mest effektiva producenterna är de som överlever. Men de stigande geopolitiska spänningarna har lett till en ökad prioritet för självförsörjning på strategiska områden. Att Kina har valt att sluta upp på Rysslands sida bidrar till oviljan att låta kinesiska företag breda ut sig i EU. Det är nog ingen oäven gissning att exporten från Kina kommer att stöta på ytterligare ökat motstånd i Europa framöver. Frihandelsvännerna tvingas nu på reträtt.

För USA:s del talas det mycket om att höjda tullar riskerar att driva upp inflationen nästa år. Det kan i viss mån kompenseras av att dollarn stärks. Under den förra Trumpadministrationens handelskrig mot Kina kom en försvagning av valutan att bli en del av Kinas försvarsmedel. Valutan tilläts sjunka med närmare 10 procent mot dollarn under åren 2018 och 2019. Så kan tänkas ske även denna gång.

Men hur blir det med inflationen för Europas del? Risken att Europa ska importera deflation från Kina, via en dumpning av kinesiska varor här, är påtaglig men kommer tendensen att förstärkas av att den kinesiska valutan blir billigare även mot euron? Europavalutorna har fallit mot dollarn i höst, i likhet med den kinesiska valutan. Det är delvis en följd av utgången av presidentvalet. Om Kina låter sin renmimbin falla ytterligare nästa år, som ett svar på höjda tullar från USA, är det sannolikt att euron följer med en bit. Höstens tendens till stigande dollar kan hålla i sig och motverka eventuell press nedåt på inflationen i Europa.

Europas ekonomier har många långsiktiga utmaningar relativt den amerikanska. Men på kort sig tornar nya orosmoln upp sig om USA inleder ett nytt handelskrig mot Kina. Vi ser det redan i konjunkturbarometrarna som svängt neråt efter presidentvalet. Det gäller särskilt exportberoende nationer, såsom Tyskland, som även är en av de ekonomier som påverkas mest av ökad kinesisk konkurrens på hemmamarknaden. Även i Europa behöver finans-och penningpolitiken bli mer expansiv vilket förstärker kontrasten mot USA-ekonomin som snarare skulle må bra av att hållas tillbaka.