Katrine Kielos: Det är något som inte stämmer med guldet

Drakar tenderar att sitta på sitt guld. De använder det inte, investerar det inte och låter det inte cirkulera. De vaktar det. 

Även inom ekonomin har guldet en särskild roll. 

De flesta tillgångar på marknaderna är löften om framtida kassaflöden, tillväxt, eller någon annans förmåga att betala tillbaka. 

Guld är inget löfte. Guld bara finns. 

Många gillar det inte. Den store engelske ekonomen John Maynard Keynes kallade hela idén att valutasystem skulle baseras på den gyllene metallen för en “barbarisk relik”. En kvarleva från en mörk och vidskeplig tid. Detta skrev han redan 1924. I Keynes värld var problemet just det som i sagorna gör guldet så lockande: det producerar inget, anpassar sig inte, hjälper inte ekonomin att fungera bättre. Guldet sitter bara still. Och när ett lands valuta är bunden till guld måste ekonomin anpassa sig efter metallen — inte tvärtom. Länder höjde räntor och skapade arbetslöshet bara för att försvara värdet på en metall.  

Det var inte rimligt. Och Keynes vann så småningom den debatten. Guldmyntfoten avskaffades 1971, USA bröt kopplingen mellan dollarn och guldet och från den dagen bestäms valutors värde inte längre av hur mycket guld ett land har i valvet: utan av förtroende, politik och centralbanksbeslut. 

Guldet dras med ner

Guldet försvann dock inte för den sakens skull. För vad som är ironiskt är att guldet sedan vi slutade basera våra valutasystem på det i hög grad lever på exakt den oro som Keynes ville förpassa till historien. Guldet har blivit en tillgång för dem som inte litar på ekonomin. Tanken bakom att investera i guld har varit enkel: om allt annat kraschar — om inflationen skenar, om banker faller, om stater inte kan betala sina skulder så finns guldet kvar. Det rostade inte 1929, devalverades inte 1971 – och gick inte i konkurs 2008. 

Guldets bästa år någonsin var 1979, då rusade det 144 procent när inflationen drog fram genom amerikansk ekonomi. När den stora pandemin stängde ner stora delar av världen 2020 gick guldet upp 24 procent. Precis som det steg 27 procent 2024 i takt med ökande geopolitiska spänningar och 67 procent under förra årets tullkrig. 

Fast de senaste veckorna har något hänt något som inte riktigt stämmer med den bilden. Krig i Mellanöstern borde leda till oro som får guldpriset att stiga: men istället har det fallit. Mars 2026 visade sig vara guldets sämsta månad sedan 2008. 

En delförklaring skulle kunna vara att när det blir riktigt stökigt på marknaden måste många investerare snabbt få fram pengar. Då säljer de vad som är lätt att sälja – och i dag är guld ganska lätt att sälja, eftersom det handlas via fonder och andra finansiella produkter.  

I stället för att stå utanför oron dras guldet in. 

Dollarn gentemot guldet

En annan förklaring handlar om vilken sorts inflation vi talar om. Guld är en försäkring mot det riktigt vilda scenariot med galopperande inflation. De högre oljepriserna har dock de senaste veckorna bara lett till måttligt högre inflationsförväntningar. Det driver upp räntorna, vilket gör att obligationer och andra räntebärande tillgångar plötsligt ser mer attraktiva ut.  

Guld ger ju ingen avkastning — det bara ligger där under draken. 

En annan aspekt är dollarn. Guld handlas i dollar. Det betyder att när dollarn blir starkare blir guld automatiskt dyrare för alla som inte har dollar – alltså större delen av världen.  

Fast en del menar att något annat har hänt: att guldet de senaste åren har förändrats i grunden. The Economist konstaterade att guldet just nu svänger så mycket att man skulle kunna tro att det var bitcoin. HSBC Asset Management skriver samtidigt i en färsk analys att metallen under 2026 har slutat bete sig som en försäkring – och mer som en spekulativ tillgång. I internationell affärspress kan man se rubriker som plötsligt jämför guld med meme-aktier: alltså tillgångar utan tydligt underliggande värde vars pris stiger och sjunker beroende på vad folk tycker om dem på internetforum som Reddit. 

Vi pratar alltså GameStop. Dogecoin. Och nu alltså, enligt vissa, guld. 

När våra valutor – precis som Keynes ville – blev berättelser utan koppling till metall i centralbanksvalv blev guldet vad du kunde hålla i om du inte trodde på dessa berättelser om pengarnas värde.  

Men är guld fortfarande en försäkring? Eller, är det idag mest en berättelse om en försäkring? För då är vi plötsligt tillbaka där vi började. 

Om även guldet – det som skulle stå utanför systemet – också visar sig vara en berättelse. Finns det då någonstans som du kan gömma dig?