Katrine Kielos: Det blir ett avgörande test för världsekonomin

För första gången någonsin finns det i världens största ekonomi, USA, fler spa:n och gym än vad det finns affärer. 

Wall Street Journal rapporterade i veckan hur uthyrningen av lokaler till tjänsteföretag under 2025 för första gången översteg lokaluthyrningen till butiker. Den stora drivkraften bakom skiftet, rapporterar tidningens fastighetsmarknadskorrespondent, är den kraftiga ökningen av skönhetssalonger, span och träningsstudior.

Försäljning av saker har flyttat online. 

Kvar i den fysiska ekonomin är kroppen.

Intressant nog kan man se en spegelbild av denna utveckling i den femårsplan som nyss antogs av världens näst största ekonomi. 

Skifte i Kina

Kinesiska lagstiftare godkände förra veckan riktlinjerna för den 15:e femårsplanen (2026–2030). Det nya kinesiska tillväxtmålet ligger på omkring 4,5–5 procent - det lägsta på över en generation.

Bakom siffran finns ett skifte. Kina försöker röra sig bort från en ekonomi byggd på varuexport och investeringar, mot en modell där inhemsk konsumtion och tjänster spelar större roll. 

Fastighetssektorn, som länge var motorn i ekonomin, befinner sig sedan flera år i kris. Samtidigt räcker exporten inte längre som drivkraft i en mer osäker och protektionistisk omvärld. Regimens tanke är därför att framtidens tillväxt i högre grad måste komma från kinesiska hushåll.

I den nya femårsplanen talar ledningen om att åstadkomma en “tydlig ökning” av hushållens konsumtion fram till 2030. Det är en skarpare formulering än tidigare. I dag ligger den kinesiska konsumtionen på omkring 40 procent av BNP och prognoser pekar på att den skulle kunna stiga till runt 45–46 procent inom några år.

Men vad är det egentligen som ska öka?

Något annat som saknas i Kina

Detta handlar inte i första hand om att kinesiska hushåll ska köpa fler varor. Kinesiska konsumenter köper grejer, det är mest det att de köper billigare grejer – vilket  innebär att konsumtionen som andel av BNP ändå blir lägre jämfört med i andra jämförbara ekonomier. 

Vad som saknas i Kina är något annat: mer konsumtion av tjänster. Precis det som i USA nu fyller de butikslokaler där kinesiska varor tidigare låg: hälsa, fritid och upplevelser. 

För att uppmuntra tjänstekonsumtion vill kinesiska beslutsfattare höja hushållens inkomster, bygga ut socialförsäkringar och stimulera sektorer som vård, omsorg och fritid.

Problemet är att detta är svårare att styra än den gamla kinesiska tillväxtmodellen. Att bygga bostäder, vägar och fabriker kan du göra med beslut uppifrån. Export av varor kan du stödja, dirigera och (delvis) beordra fram. Privat konsumtion fungerar inte så. Den är en funktion av miljarder individuella beslut om vad människor väljer att göra med sin tid och sina pengar. Kan du verkligen pressa fram sådant med en femårsplan?