Kinas forskningsboom utan Nobelglans

I den vetenskapliga tungviktaren Nature har kinesiska universitet de senaste decenniet knuffat ut de amerikanska och europeiska institutionerna från topp tio-listan över de högst rankade. Harvard är det enda västerländska universitetet som fortfarande finns kvar. Tsinghua, Peking University och University of Science and Technology of China producerar nu fler högciterade artiklar än många av de klassiska elituniversiteten.

Ändå syns det inte i Nobelstatistiken. De senaste 20 åren har nästan hälften av alla Nobelpris i fysik, kemi och medicin gått till forskare vid amerikanska universitet som Stanford, Columbia, MIT och Berkeley. Europa står för omkring en fjärdedel, framför allt genom Cambridge, Oxford och Max Planck-institutet. Japan har stärkt sin ställning med flera pristagare, men Fastlandskina har bara belönats med ett enda pris: Tu Youyous medicinpris 2015 för upptäckten av malarialäkemedlet artemisinin.

För färska upptäckter

På papperet ligger Kina i forskningsfronten, men Nobelprisen premierar ofta upptäckter som gjorts decennier tidigare. Många av Kinas mest uppmärksammade framsteg, inom kvantfysik, materialvetenskap och bioteknik, är helt enkelt för färska för att synas på priskommittéernas radar. Dessutom har flera kinesiskfödda forskare fått Nobelpris för arbete utfört vid västerländska universitet, något som den kinesiska regeringen försökt åtgärda genom generösa ersättningar till forskare som återvänder till kinesiska universitet från andra länder.

Mönstret är alltså dubbelbottnat. Ett fåtal amerikanska lärosäten fungerar fortfarande som Nobelprismaskiner, och Europas gamla center fortsätter att spela en viktig roll. Samtidigt pekar kurvorna österut. Precis som Japans långsiktiga satsningar från 1980-talet resulterade i en våg av Nobelpris på 2000-talet kan Kinas massiva investeringar i dag lägga grunden för en framtida prisexplosion. När kommittéerna om några decennier summerar vår tid är det inte otänkbart att Peking och Tsinghua står sida vid sida med Stanford och Cambridge i Nobelprisens historieböcker.

Lärosäten med flest Nobelpris 2004-2024