Lars Strannegård lämnar Handels – efter 13 år av miljardjakt

Lars Strannegård blir plötsligt tyst. Frågan om vad han hade gjort annorlunda under sin tid som rektor får honom att fundera.

– Jag skulle ha gjort många saker annorlunda så klart, jag gör ju en massa fel hela tiden. Han låter tankarna vandra ett ögonblick.

– Men det har tagit tid för saker att växa fram. Den handelshögskola som Lars Strannegård tog över osade inte av självförtroende. Två år tidigare hade han utsetts till prorektor medan Rolf Wolff satt på rektorsstolen. Men det skulle bara dröja ett år innan styrelsen röstade bort Rolf Wolff på grund av hans hantering av krisen kring den sparkade toppchefen Justin Jenk.

Det blev upp till den erfarne Handelsprofilen Karl Olof Hammarkvist att lugna styrelsen och tillfälligt ta över rektorsplatsen medan skolan letade efter en ersättare. Valet landade på Lars Strannegård, som vid tiden var professor i företagsekonomi och prorektor på skolan. Hans uppgift blev att ”stärka Handelshögskolans ställning i en internationell miljö”. Uppdraget låg i linje med Lars Strannegårds egen syn på skolans behov.

– Redan då var det en fantastisk skola, men jag tyckte att den var för nationell. Det fanns ett drag av självgodhet, och min tanke var att skolan måste breddas. Den måste bli relevant för många fler, för vi är så beroende av många olika finansiärer. Vi har under 20 procent av vår finansiering från staten, och vi får inte ta ut studieavgifter. Nedskärningar fanns inte på kartan. Så det fanns bara en grej att göra: öka intäkterna.

”Hej, vi har problem med att betala räkningarna”

Skolan mötte vid den här tiden ökande konkurrens från internationella handelshögskolor om både studenter och forskare. Lars Strannegårds uppfattning var att Handels behövde ta steget från en nationell institution till en internationell handelshögskola.

– Jag tänkte att vi, från att ha varit en svensk handelshögskola med internationella drag, ska bli en internationell handelshögskola som är fast förankrad i Sverige. Vi skulle satsa på att anställa internationellt och få högt rankade engelskspråkiga utbildningsprogram i Financial Times. Det är så många som kommer härifrån som senare får inflytande över andra. Då är det också viktigt att vara ödmjuk och bredda sin syn på världen.

Lars Strannegård gav sig i kast med att omtolka skolans uppdrag från 1906 för att anpassa det till 2014 års förutsättningar. Enligt den ursprungliga skrivelsen fanns Handelshögskolan till för att höja affärsverksamheten i Sverige genom forskning och vetenskapsbaserad utbildning. Handlade det om att akademisera näringslivet och höja affärsmännens status, eller var syftet snarare att stärka landets konkurrenskraft? Om det tvista de lärde. Lars Strannegård valde det senare.

– Då fick vi ett uppdrag som var mycket starkare än att ge fjädrar, pynt och akademisk legitimitet åt businesspersoner. I stället kunde vi bidra till att stärka hela landet, säger han.

Satsningen sammanfattades med akronymen PIF: positionering, internationalisering och finansiering. Positioneringen skulle innebära en varmare och mer transparent skola med relevans för fler. Internationaliseringen handlade om att stärka den internationella konkurrenskraften. Annars riskerade skolan att tappa svenska studenter. ”F” stod för finansiering.

– Ingen vill stötta något oklart. Man kan inte fundraisa svarta hål, det går inte att säga: ”Hej, vi har problem med att betala räkningarna, vill du hjälpa oss?” Däremot fungerar det med färgglada torn. En vision om att det här skulle vara intressant, kul, spännande och energifyllt att vara med i.

Färgläggande ett signum

De allra flesta som hört talas om Handelsrektorn vet att färgläggande är något av hans signum. Lars Strannegårds morfar samlade på konst och hans pappa drev ett konstgalleri vid sidan av läkaryrket. Efter gymnasiet läste Lars Strannegård konstvetenskap och ekonomi samtidigt som han arbetade extra på auktionshuset Bukowskis. Som 22-åring grundade han tillsammans med fem andra en arbetsgrupp för att rädda och omvandla det rivningshotade området Röda Sten i Göteborg till en konsthall för samtidskonst.

Redan som prorektor bidrog han med färg innanför den massiva mörka ekporten på Sveavägen 65. Genom initiativet Art Initiative integrerades konst i skolmiljön i form av konstsamlingar och videokonst. Men som nybliven rektor var hans främsta prioritet att säkra basen, det vill säga forskning i världsklass inom finansiell ekonomi, nationalekonomi och företagsekonomi.

När basen väl var säkrad öppnades nya möjligheter. Redan året efter tillträdet startade Lars Strannegård Misum, ett nytt forskningscentrum med inriktning på hållbarhet, som senare blev en del av forskningshubben House of Sustainable Society.

– Jag tyckte att det var ett viktigt ämne eftersom jag själv kom från det hållet. Min egen avhandling handlade om hållbarhetsfrågor. Så det satte vi tidigt.

Strategin bidrog till att locka stora donationer. Men den väcker också frågor om finansiärernas inflytande. År 2018 sköt Erling Perssons stiftelse till en rekorddonation på 150 miljoner kronor för att finansiera House of Innovation, en forskningshubb med inriktning på forskning och undervisning inom innovation, digitalisering och entreprenörskap. Fem år senare tillkom nästan en halv miljard från samma stiftelse för att finansiera verksamheten i ytterligare tio år.

Med tiden kom forskningen att breddas bortom ekonomins kärnämnen, samtidigt som nya typer av finansiärer tillkom. Med inspiration från den statsvetenskapliga verksamheten vid det brittiska elituniversitetet London School of Economics and Political Science bildades House of Governance and Public Policy i oktober 2022. Satsningen på statsvetenskaplig forskning syftade, enligt Lars Strannegård, till att täta gapet mellan offentlig sektor och näringsliv. Inom institutionen finns ett hundratal forskare och åtta nya forskningscentrum med inriktning på bland annat förvaltning, lyckoforskning, integration och resiliens.

Sedan 2022 har åtta nya centrum tillkommit, bland annat med inriktning på hälsa, resiliens, offentlig förvaltning och migration. Det kan ge intrycket av en spretig mix av ämnen som kanske inte riktigt hör hemma på en handelshögskola. Vad tänker du om det?

– Det är över huvud taget noll spretigt.

Hur menar du då?

– Hela vår verksamhet handlar om att stärka svensk konkurrenskraft. Då måste du också ha en väl fungerande offentlig sektor och kunskap kring vilken roll de privata företagen spelar i det offentliga, och hur samhället organiserar vård, skola och omsorg. Det finns väldigt lite forskning kring det. I en internationell bemärkelse är Sverige bland de lägst representerade i EU-organen, vilket gör att vi tar EU för något vi inte kan påverka.

Är centrens olika inriktning också ett effektivt sätt att ragga donatorer på?

– Absolut. Vi är ju väldigt systematiska i att försöka lyssna till näringslivets och samhällets behov. Sedan ska vi omvandla det till beforskningsbara frågor som funkar i det akademiska. Så vi är ju hela tiden ute i samhället och det är det som gör oss unika. Jag lägger typ 80 procent av min tid på finansiering. Det är naturligtvis jobbigt, men också bra eftersom det säkerställer vår kontinuerliga relevans.

”Jag lägger 80 procent av min tid på finansiering”

I samband med den nya satsningen har också ett nytt masterprogram utvecklats. Det ska starta i augusti 2028 och kombinera svensk ämbetsmannakultur med Handels innovationstänk för att utbilda personer som kan företräda Sverige i internationella institutioner och därigenom stärka landets konkurrenskraft.

Satsningen på masterprogrammet har redan mött kritik. Tidöregeringen ville se fler svenska tjänstemän i EU och anslog under våren 56 miljoner kronor till tre nya masterprogram. Handelshögskolan, Stockholms universitet och Göteborgs universitet fick dela på potten. Men Handels fick, trots sin brist på erfarenhet inom området, dubbelt så mycket som Stockholms universitet, som fick näst mest. Lunds universitet och Södertörns högskola fick vara utan. Kritiken handlade om att beslutet fattats bakom lyckta dörrar och föregåtts av lobbyarbete.

Med satsningen på offentlig förvaltning har också en ny typ av finansiärer tillkommit: myndigheter. Bland dem finns Migrationsverket, Försvarsmakten, Myndigheten för civilt försvar och Försvarets materielverk.

Att vara oberoende av staten är inte nödvändigtvis detsamma som att vara oberoende. Handelshögskolans finansieringsmodell bygger på att privata aktörer fortsätter att se ett värde i verksamheten. Även om enskilda finansiärer inte kan styra forskningsresultaten återstår frågan om vem som i praktiken får inflytande över vilka frågor som alls blir föremål för forskning.

Hur påverkar myndigheters delfinansiering den akademiska friheten?

– Det finns inte något lärosäte i Sverige som är i närheten av att vara lika akademiskt fritt som Handels eftersom vi har så många olika typer av finansiärer. Naturligtvis vill de alla något, men när det gäller vad vi ska välja för ämnen och hur vi ska göra våra studier är det upp till oss. Däri ligger vår legitimitet, och det har vi hållit på med över 100 år.

– Om du tar ett statligt universitet kommer den absoluta majoriteten av finansieringen från staten. Och om det är något som staten inte gillar, då kan de omedelbart förändra finansieringen. De är myndigheter, och en myndighet är ett verktyg för att effektuera en regerings politik.

Ser du statliga universitet som en förlängning av statens politik?

– Ja, det måste man ju göra om de kallas för myndigheter, och rektorn är myndighetschef. Ett stort universitet har ett stort strutsägg i en korg. Vi har en stor hög med vaktelägg i vår. Om en myndighet skulle strypa sin finansiering är det jättejobbigt, men vi går inte under. I början av året beslutade regeringen att Handels ska få kompensation för hela den ingående momsen. Tidigare har skolan, till skillnad från statliga universitet, behövt bära momskostnader vid inköp av varor och tjänster. Det har varit orättvist, enligt Lars Strannegård, eftersom staten säger att det ska råda konkurrensneutralitet mellan utbildningsanordnare. De stiftelseägda lärosätena Chalmers tekniska högskola och Jönköping University har sedan tidigare haft samma momskompensation som statliga lärosäten.

– Rekvireringen har gjort att vår grundfinansiering är på en helt annan nivå nu. Det motsvarar en fundraising i miljardklassen. Så vi tycker att det är jättebra. Ekonomin har inte varit så här stabil på rätt länge, säger han.

Tydliga konsekvenser av nya krav

Att Handelshögskolan har synts och hörts under Lars Strannegård är en underdrift. I maj 2023 briserade debatten om glädjebetyg efter att Dagens Nyheter avslöjade uppgifter om att var femte elev utreddes för provfusk på gymnasieskolan Campus Manilla på Djurgården i Stockholm. Dagen efter uttryckte Lars Strannegård oro i en debattartikel i Dagens Nyheter över att skolan inte kunde förlita sig på att rätt elever började på Handelshögskolan. Han övervägde att lämna det nationella antagningssystemet. Samma år konstaterade Skolinspektionen att betygsinflation och glädjebetyg förekom vid 30 svenska gymnasieskolor.

I februari 2024 beslutade Handelshögskolan att komplettera kravet på gymnasiebetyg med ett behörighetskrav på minst 1,25 poäng på högskoleprovet.

När kravet tillämpades vid antagningen hösten 2025 blev konsekvenserna tydliga. Antalet behöriga sökande hade minskat med 44 procent, och andelen kvinnor bland de antagna hade sjunkit med 10 procentenheter. Hälften av de antagna kom från tio gymnasieskolor i Stockholm. Resultatet ledde till att Lars Strannegård beslutade att slopa kravet.

Ett år är en kort mätperiod för att kunna säga något om vilka det är som faktiskt sökt. Varför drog ni tillbaka kravet så tidigt?

– Det gick emot hela vår idé om att studenter från alla bakgrunder ska gå här. Om man skulle låta utvecklingen pågå i två år till skulle hela sammansättningen på kandidatprogrammet ha skruvats tillbaka till en homogen kultur som vi jobbat så hårt på att ändra. Det var ett statement att stå upp för meritokratin, men vi var inte beredda att göra det trots att ingen annan hänger på, och därmed äventyra vår egen studiekvalitet.

Beslutet var tänkt att komma åt ett problem med betygsinflation, men skapade samtidigt ett annat. Att konsekvenserna blev så stora väcker frågan om reformen var tillräckligt genomtänkt från början. Kunde Handelshögskolan ha förutsett att ett nytt antagningskrav skulle slå så ojämnt mot olika grupper av sökande?

– Jag var själv besviken över det, för jag tyckte att lösningen var ett elegant Alexanderhugg. Men jag tycker i efterhand att det var helt rätt att göra, och jag står upp för det till 150 procent. Att bara sitta och rulla tummarna hade varit akademiskt ohederligt.

Lars Strannegård är den första att skriva under på att Handelshögskolan väcker känslor. Skolan har en speciell position, men intresset för vad den gör blir ibland oproportionerligt, säger han. Han berättar om ett skämt han brukar dra: så fort en kaffemaskin byts ut på skolan blir det en nationell angelägenhet.

– Jag har kanske internaliserat Handels lite för mycket. Det känns ju som ett personligt påhopp när kritiken riktas mot en 100 år gammal institution, och det är ju lite knäppt. Jag försöker förhålla mig logiskt och rationellt för att bena ut vad kritiken, när den kommer, egentligen handlar om. Varför kommer den här attacken, hur mycket sanning tillskriver vi kritiken, och vad är ideologiskt grundat? För det finns så starka känslor och synsätt kring Handels.

En högskola i AI-eran

Handelshögskolans utmaningar i dag skiljer sig väsentligt från dem som skolan stod inför när Lars Strannegård tillträdde som rektor. AI-eran tvingar universiteten att tänka på vad kunskap är. Enligt Lars Strannegård kommer utbildningarna i högre grad att behöva utveckla studenternas omdöme och förmåga att värdera AI-genererad information. Samtidigt behöver det praktiska lärandet få större utrymme, exempelvis genom övningar i argumentation och förhandlingsteknik.

År 2018 formulerade han Handelshögskolans utbildningsuppdrag med hjälp av ännu en akronym. FREE skulle visa vägen i en omvärld präglad av fake news, algoritmer och ekokammare. Samma idéer återkommer i resonemangen om AI.

– ”F” står för den forskningsbaserade, sanna kunskapen och det kritiska tänkandet. Det blir oändligt mycket viktigare i vår generativa AI- och post truth-tid. Genom att reflektera över varför saker ser ut som de gör och ställa frågor om varifrån ens egna attityder, åsikter och känslor kommer fastnar man inte i modeller som inte längre gäller. Maskiner kan inte reflektera eller känna empati på ett autentiskt sätt. Men högkvalitativa kulturella uttryck kan få oss att se världen ur andra människors perspektiv och träna dessa förmågor.

– Nu när de söker en ny rektor har styrelsen tillsammans med vår huvudman Handelshögskoleföreningen, där Jacob Wallenberg är ordförande, slagit fast att det är FREE som gäller. De har sagt att det är det vi ska köra på.

Vad är det för slags profil som kan uppfylla den kravspecifikationen?

– Det är många akademiker som gillar det här, så jag tror att det finns många som kan göra det.

Finns det en shortlist?

– Jag vet faktiskt inte. Jag är inte involverad i rekryteringen, det är styrelsens uppgift.

Får ägna sig åt konsten

Mycket har hänt sedan Lars Strannegård tog över en skakig rektorsstol. I dag är finanserna goda, forskningen har breddats, undervisningen bedrivs på engelska och masterutbildningen i international business ligger på nionde plats enligt Financial Times rankning. Med snart 13 år på posten blir han skolans tredje längst sittande rektor. Men varför slutar han nu?

– Ett rektorskap är tidsbegränsat, så det har varit bestämt hur länge som helst. Det är ett helt underbart jobb, men någonstans tycker jag att man ska hoppa av innan folk tröttnar på en. Lite som ett popband, man ska sluta när man tycker att det går bra.

Månaden efter att Lars Strannegård lämnat rektorsposten vid Handelshögskolan tillträder han som vd för Prinsessan Estelles kulturstiftelse. Där kommer han att få ägna sig åt konst och kultur fullt ut. Stiftelsens huvuduppdrag är att främja samtidskonst, och verksamheten finansieras genom privata donationer. Han är glad över rollen och utmaningen. Sverige har ett rikt finansieringssystem för forskning, förklarar han, men ett skralt motsvarande system för konsten.

– Vi är en forskningsnation i väldigt hög utsträckning med stor tillit och tilltro till forskning, vilket är suveränt. Men kulturen har inte samma status. Den tror jag dock kommer att öka eftersom kulturen är en bärare av mänsklighet, vilket blir allt viktigare i AI-tider. Det övergripande målet är att försöka göra Sverige till mer av en kulturnation än vad det är i dag. Och försöka fundraisa för det. Det tror jag går.