Lea Ypi: Så förändrade 1990-talets globalisering Albanien och världen

Boken Fri blev en litterär sensation 2021, en berättelse om att växa upp i ett av världens mest ofria länder. Över en natt bytte Albanien husgudarna Karl Marx och Vladimir Lenin mot marknadens Friedrich von Hayek och Milton Friedman. Allt som lilla Lea Ypi trott på visade sig vara lögn.

Kapitalismen blev dock mer komplicerad än vad 90-talets eufori gav sken av. Albanien blev ett land att fly ifrån, om någon tog emot en.

I Lea Ypis sköna persongalleri tonade farmor fram som huvudperson. En kvinna med aristokratiska rötter, offer för hundra oförrätter i historiens malström utan att tappa sin värdighet. Nationalism, fascism, kommunism – för Leman Ypi handlade allt om hur man tar det. Den som gör det rätta är alltid fri på sitt eget sätt.

Nu är Lea Ypi på turné runt världen, tjänstledig från London School of Economics, för att prata om sin uppföljare Förödmjukelse. Där spårar hon farmor från det kollapsande Osmanska riket till det EU-aspirerande Albanien. Finansmagasinet träffar Lea Ypi i Stockholm.

Ett eko av 30-talet

Året 1941 är avstamp i din bok, ett foto på farmor i Alperna, samtidigt som friheten i världen når sitt lågvattenmärke. Nu är diktaturer på marsch igen. Tror du det kan vända, som 1989?

– Ju sämre det går, desto mer måste man hoppas för att kunna agera. Men är jag optimistisk? Nej, det krävs alternativ till dagens bakåtsträvan och exkludering.

Du har kallat kampen mot cynism och politisk apati en moralisk plikt.

– Ja, vi behöver en ny analys av globaliseringen, andra förklaringar än kultur, religion och identitet. Det fanns en hybris kring 90-talet som guldålder. Plötsligt – och obegripligt för många – tog reaktionära krafter initiativet. Det saknades en uppgörelse med den liberala politiken, som inte levererade för alla.

Och Donald Trump är ett resultat?

– Kapitalism har sina cykler av marknadsexpansion och kriser, som ofta exploaterats av extrema rörelser. Det var ett motiv för boken att berätta om 1920- och 1930-talen med kulmen i världskriget. Kollapsande imperier, Wall Street-kraschen 1929, ny medieteknik som radio. Stora likheter med nutiden.

”Ett odjur som sover under socialismen och vaknar under kapitalismen”

Du beskriver Albanien före 1990 som ett dysfunktionellt samhälle där ingen öppet kritiserar systemet. I dagens fria länder är det tvärtom: fungerande institutioner men högljutt missnöje. En paradox?

– Institutionerna fungerar men utbildningsnivån är för låg. Att bara ha åsikter räcker inte. När utbildning tar stryk skapas klyftor mellan en rörlig elit, öppen för intryck, och alla andra. Stater måste investera i skolan, marknaden kan inte lösa det. En del skyller på ny teknik men den är neutral i sig.

Ett av dina roligaste kapitel handlar om ”Krokodilen” från Världsbanken som kommer med chockterapi till Albanien. Kunde övergången till marknadsekonomi ha hanterats bättre?

– Jag vet vad man inte borde ha gjort. ”Krokodilen” hade en abstrakt karta över hur man tar sig från A till B. Där fanns många missförstånd om vad 1989 års rörelser handlade om, att det enda som behövdes var statssocialismens raka motsats. För lite ödmjukhet.

Men marknadsterapin fungerade i vissa länder, som Polen och Baltstaterna, även om det gick sämre för Ryssland.

– Alla hade olika utgångslägen. Albaniens var sämsta möjliga, jämfört med rikare delar av östblocket. Nyliberalismen bröt upp det som trots allt fanns av allmänningar. Den underminerade gemenskapen, ytterst även demokratin. Jag tror inte att något större och bättre kommer av att alla bara ser till egna intressen.

Din pappa var livrädd för skuldsättning: ”Ett odjur som sover under socialismen och vaknar under kapitalismen.” Vad tänker du om det nu när alla vadar i skulder? Tvingade kommunismen fram sunt förnuft på den privata nivån?

– Allt byggde på personliga kontakter. Det gick inte att köpa tjänster som städning eller äldreomsorg. Du var beroende av familj och grannar. Marknadens abstraktioner var helt frånvarande.

Så solidariteten fungerade på en annan nivå än vad ideologin föreskrev?

– Precis. Å ena sidan var man extremt misstänksam eftersom vem som helst kunde vara regimens spion. Å andra sidan överlevde folk genom att förlita sig på varandra.

En del i Sverige såg Albanien som ett föredöme. Vad tänker du om dem?

– Vi var arga på turister som idealiserade diktaturen. Det blev två nedlåtande attityder. Först de som sade ”ni vet allt”, sedan de som sade ”ni vet inget”.

Marx relevans i dag

Planekonomin misslyckades, inte minst i DDR som hade industriella förutsättningar. Om inte tyskarna fick kommunismen att fungera, vem skulle då få det?

– Ja, men folk var högt utbildade i många länder, som Ryssland. Östtyskland tog jämställdhet mellan könen längre än väst. Sådant gick förlorat när experter från väst kom in och sade att allt varit fel. Det skapade bitterhet när världarna skulle smälta samman.

Scenariot i Albanien efter 1990 liknade det i Ryssland. Kunde den onda cirkeln av korruption och imperialism under Vladimir Putin ha undvikits?

– Kanske. När jag var aktiv med civilsamhället och George Soros på 90-talet fanns hoppet att integrera Ryssland i väst, kanske inte i EU, men i det europeiska projektet. Ryssland var inte utfryst i internationella sammanhang. Sedan vaknade denna stormakt upp och fick för sig att den blivit förödmjukad. På många sätt är det samma nationalistiska känslor som nu driver politiken i väst.

På vilket sätt är Karl Marx, som du undervisar om, relevant i dagens värld?

– Det handlar om ett oavslutat upplysningsprojekt från franska revolutionen, om universella värderingar om frihet och jämlikhet. Det är verktyg som förklarar mer av världens konflikter än kultur, migration eller religion. Socioekonomiska faktorer är grundläggande, balansen mellan stat och marknad.

Och dina studenter köper den analysen?

– De fattar, och säger saker som: ”Är det inte konstigt att en vit amerikan på Amazon tycker sig ha mer gemensamt med Jeff Bezos än med en illegal invandrare från Mexiko som jobbar under samma villkor?” Men i dagens huvudfåra är sådana frågor frånvarande.

Ett misslyckande för Demokraterna i USA?

– Ja, hela vänstern blev så chockad efter 1989 att den retirerade till symbolfrågor. Socialdemokrater borde ha gjort vad nyliberaler gjorde, och vad nationalister gör i dag, byggt hegemoni över gränser. Nu är alla övernationella institutioner i den liberala traditionen – EU, IMF, WTO – under attack från höger. Personligen tror jag att det bara leder till krig. Alla kan inte göra sina länder stora igen, utom på andras bekostnad.

Din pappa trodde att människan är naturligt god och din mamma att människan är naturligt ond, en gestaltning av socialism och konservatism. Är karaktär viktigare än ideologi?

– Synen på den mänskliga naturen delar vänster och höger, men jag tycker att det är feltänkt. Det viktiga är att göra sitt bästa. För mig är det en praktisk fråga. Negativ politik ger negativa resultat. Det var därför jag skrev boken om farmor – om hur man bevarar sin moraliska kompass och värdighet i miljöer som gör allt för att knäcka den.