För att tygla Frankrikes växande budgetkris vill ekonomen Gabriel Zucman införa en ny förmögenhetsskatt. Förslaget har delat landet, men stöds av en klar majoritet av befolkningen. Nu har premiärministern och nationalförsamlingen satt stopp. I en intervju i Paris berättar Gabriel Zucman varför han anser att Frankrike måste låta de rikaste betala mer.
Från tidningskioskerna i Paris blickar det välbekanta ansiktet av den 39-årige ekonomen Gabriel Zucman ut. Den här hösten pryder han omslaget på fyra olika franska nyhetsmagasin. Nyhetssajten Politico kallar honom ”Frankrikes rockstjärneekonom”.
Beroende på vem som tillfrågas är Gabriel Zucman antingen Frankrikes mest eftertraktade – eller mest kontroversiella – ekonom just nu.
”Zucmanskatten”
Hans förslag för en ny beskattning av förmögenheter, den så kallade ”Zucmanskatten”, har väckt en global debatt. Tanken är att lösa Frankrikes djupa budgetkris genom att införa en ny skatt på 2 procent för individer med tillgångar som överstiger 100 miljoner euro.
– Jag har ägnat 15 år åt forskning om skatteflykt och skillnader i faktisk beskattning mellan olika grupper. I USA betalar miljardärer i genomsnitt 23 procent av inkomsten i skatt, jämfört med 30 procent i nationellt snitt. Här i Frankrike betalar genomsnittsinvånaren 51 procent i skatt, medan miljardärerna bara betalar 25 procent. Skillnaden är alltså större här. Den nya skatten skulle börja jämna ut det, säger Gabriel Zucman i en intervju mellan andra möten med politiker och medier i Paris.
I vår intervju beskriver Gabriel Zucman skatten som en ”utjämning” som ska föra de rikaste närmare de skattenivåer som resten av befolkningen betalar. Han hävdar att skatten skulle dra in 20 miljarder euro och dämpa Frankrikes exploderande budgetunderskott – i dag bland de högsta i EU, på 5,4 procent.
– Tanken är inte att de rika ska betala mer än alla andra, utan att se till att de inte betalar avsevärt mindre, säger Gabriel Zucman.
Tanken är inte att de rika ska betala mer än alla andra, utan att se till att de inte betalar avsevärt mindre.
Enligt mätningar stöder 86 procent av Frankrikes invånare förslaget. Det är en anmärkningsvärd siffra i ett land som sällan beskrivs som lättstyrt. Den tidigare presidenten Charles de Gaulle brukade skämta om att det är omöjligt att regera ”ett land med 246 sorters ostar”. Det senaste året har Frankrike bytt premiärminister fyra gånger.
En ”vänsterradikal pseudoakademiker”
Gabriel Zucman menar att den nya skatten skulle påbörja en stabilisering av statsfinanserna. Men många av Frankrikes företagsledare har protesterat. Flera har till och med hotat att lämna landet. Bland dem finns landets rikaste man, Bernard Arnault, vd för lyxkoncernen LVMH, som är en av många som hotat flytta all verksamhet utomlands. Han avfärdade nyligen Gabriel Zucman som en ”vänsterradikal pseudoakademiker”.
Gabriel Zucman säger lugnt att forskningen visar att hot om kapitalflykt sällan blir verklighet.
– Historiskt sett handlar det om mellan 0,001 och 0,003 procent som faktiskt flyttar. Dessutom har vi infört regler som gör att den som lämnar landet ändå förblir skatteskyldig under flera år efter flytten: det minskar incitamenten att föra ut förmögenheter utomlands, säger Gabriel Zucman.
Så många fransmän skulle omfattas
Bernard Arnaults personangrepp visar, enligt Gabriel Zucman, att miljardärerna börjar få slut på sakliga argument.
– Många av dem äger medier och har sagt mycket om mig. Men det speglar mest bristen på konstruktiv kritik mot reformen. Det finns verkliga frågor att diskutera, till exempel hur beskattningen ska ske när förmögenheten inte består av likvida medel, men attackerna handlar bara om att avfärda själva idén.
Enligt Gabriel Zucmans beräkningar skulle bara 1 800 personer i Frankrike omfattas av skatten. Det lilla antalet innebär att de administrativa kostnaderna blir små.
– Det skulle inte påverka utländska företags vilja att investera i Frankrike. Det handlar bara om att beskatta dem som redan sitter på stora förmögenheter här, säger han.
Han beskriver det folkliga stödet för skatten som uttryck för en djupare politisk och kulturell förändring. En frustrerad befolkning protesterar mot växande klyftor, nedskärningar i välfärden och en upplevelse av att miljardärerna kommer undan.
– Det finns bara tre tillfällen i fransk historia då skuldsättningen varit lika hög: före den franska revolutionen och efter de två världskrigen. Varje gång har de rikaste fått bidra mer. Om vi inte höjer skatten för de mest förmögna riskerar vi omfattande protester och socialt kaos, säger Gabriel Zucman.
Trots det starka stödet stoppades lagförslaget i nationalförsamlingen den 31 oktober. De fyra vänsterpartierna röstade för, medan president Emmanuel Macrons parti, En marche, samt nationalistpartiet Nationell samling och de tre mindre partierna till höger röstade emot.
Om innehavet sjunker
Den mer sakliga kritiken mot skattereformen handlar inte om de rikastes betalningsförmåga utan om hur förmögenhet ska beskattas när tillångarna är bundna i aktier eller fastigheter snarare än kontanter. Gabriel Zucman föreslår att själva investeringarna beskattas: äger någon aktier för 150 miljoner euro flyttas aktier till ett värde av 1 miljon euro – alltså 2 procent av de överskjutande 50 miljonerna – till staten.
– Folk frågar mig alltid: Vad händer om aktievärdet sjunker? Ja, om innehavet sjunker under 100 miljoner beskattas det inte, säger Gabriel Zucman.
Denna aspekt av reformen har kritiserats av bland andra Philippe Aghion, som nyligen tilldelades ekonomipriset till Nobels minne. I en intervju med Libération varnar han för att skatten kan drabba ”just de företag som är i hjärtat av tillväxtprocessen”.
När förslaget stoppades hävdade budgetministern Amélie de Montchalin att skatten strider mot den franska grundlagen. Premiärministern Sébastien Lecornu menar nu att frågan får vänta till nästa presidentval.
Gränslandet mellan forskning och politisk aktivism
Även om det kan dröja innan Frankrike får en Zucmanskatt syns en bredare Zucmaneffekt globalt. Ett dussintal länder och regioner diskuterar liknande lagförslag, bland annat Storbritannien, Spanien, Sydafrika och delstaten Kalifornien, där ett förslag om 5 procent för miljardärer ligger på bordet. Vid det senaste G20-mötet i Brasilien lade regeringen fram ett förslag om en global Zucmanskatt, där ekonomen själv konsulterats för ändamålet.
Gabriel Zucman rör sig därmed, precis som sina franska forskarkollegor Emmanuel Saez och Thomas Piketty, i gränslandet mellan ekonomisk forskning och politisk aktivism.
Under hösten gav han ut en kort bok där han argumenterar för en global beskattningsreform.
– Bokens ambition är att förklara den forskning vi gjort om skillnaden i beskattning mellan den breda befolkningen och miljardärerna. Tidigare fanns mycket oklarhet, men de senaste fyra åren har vi fått fram tydliga siffror. Boken sammanfattar resultaten och bemöter samtidigt kritiken som riktas mot våra förslag, säger Gabriel Zucman.