Ljusnörden som alltid tittar uppåt

Bodil Sonesson konstaterar att hon är halvdanska och brister ut i en lång harang på danska. Jag känner till att hon är språkbegåvad och ber att hon ska säga något på tyska också, och plötsligt är det sprechen deutsch som gäller. Franska då, hon är ju trots allt gift med en fransman? Jodå, nu låter hon som en snabbpratad fransyska med parisisk accent.

Engelska är förstås inget problem, men italienska? Jag har ju hört talas om det berömda talet. När Fagerhult hade förvärvat italienska Iguzzini, världens mest exklusiva belysningsföretag, höll Bodil Sonesson tal till medarbetarna – på italienska. Hon demonstrerar genom att tala italienska och i mina öron låter det klockrent. Slutligen skiftar hon till japanska. Under Axisåren pendlade hon periodvis till Japan, och lärde sig konversationsjapanska.

"Språk är en nyckel till framgång"

Däremot behärskar hon inte affärsjapanska. När hon så småningom trappar ner på det operativa arbetet är planen att åka till Japan och förbättra japanskan. Bodil Sonesson räknar med att det kommer att ta sex veckor.

– Språk är en nyckel till framgång. Om du på riktigt vill ha kontakt med människor är språket helt avgörande. Utan språk kommer du bara till en viss level.

Ett typiskt Bodil Sonesson-citat. Hennes svenska kryddas med en hel del engelska termer lär jag mig under intervjun. Vid det här laget har hon varit vd och koncernchef för belysningskoncernen Fagerhult Group i åtta år. Bodil Sonesson har en bakgrund som global försäljningsdirektör på Axis Communications, där hon arbetade i över två decennier med fokus på nätverksbaserad teknik. För åtta år sedan rekryterades hon till Fagerhult Group, och under hennes ledarskap har företaget, med cirka 4 100 anställda i 28 länder, stärkt sin position som en av Europas ledande belysningskoncerner.

Fagerhults huvudkontor ligger i Habo i Småland, men Bodil Sonessons bas är kontoret i Stockholm. När Finansmagasinet hälsar på sorterar hon kvitton, också en vd på ett börsnoterat bolag måste ibland ägna sig åt administration.

Bodil Sonesson visar runt på kontoret och pekar på strömbrytaren vid dörren. Det där är dåtiden, konstaterar hon. Men det här är framtiden. Säger hon och pekar på belysningen ovanför skrivbordet.

När vi lämnar rummet stängs lampan av automatiskt. Den nya, smarta belysningen kopplar dessutom upp information till molnet så att fastighetsägaren kan optimera belysningen och laborera med såväl styrka som tidsfönster. Belysning står för 15 procent av en byggnads utsläpp, och här finns det mycket att göra ur ett hållbarhetsperspektiv, konstaterar Bodil Sonesson.

– Innan vi hoppar över till mig, jag är så nyfiken på dig. Berätta lite om dig!

Utbrister Bodil Sonesson när vi sätter oss till rätta på sushikrogen som ligger granne med kontoret. Nyfikenheten är hennes starkaste drivkraft – utan den hade hon sannolikt inte gjort samma karriärresa, tror hon själv. Men den internationella bakgrunden har också haft betydelse.

– Jag är född i Malmö. Men farmor var litauiska, farfar kom från Söderslätt i södra Skåne, mormor hade rötterna på Bornholm och morfar var dansk-tysk-fransk. Jag hade en väldigt internationell uppväxt. Barndomen tillbringade jag i södra Sverige och i Danmark, men redan på gymnasiet flyttade jag till Trier i Tyskland. Åren i Tyskland öppnade upp världen ännu mer, och gav nya perspektiv. Än i dag har jag kontakt med min värdfamilj, och barnen i familjen – som ju är vuxna nu – är fortfarande som mina extra syskon. Så småningom läste jag internationell ekonomi i Lund, och åkte på utbyten till både Universität Konstanz i Tyskland och till London.

Drivs av nyfikenhet och öppenhet

Bodil Sonesson är sladdbarn, hon har fyra äldre syskon. Föräldrarna var 38 respektive 46 år när de fick henne, och nu är det länge sedan de gick bort. Men hon talar fortfarande om dem som sina främsta inspiratörer.

– Mamma var docent i massmedier och kommunikation, och hon var väldigt före sin tid. Hon disputerade redan 1979, om hur tv och videovåld påverkar barn och unga. Hon var först i världen att visa på en påverkan. Hon sade alltid att våld föder våld. Pappa var barnpsykiater. Ledorden för mina föräldrar var nyfikenhet och öppenhet, och det har jag haft med mig i livet. De har varit mina främsta drivkrafter, och påverkat min syn på ledarskap. Intresset för entreprenörskap kommer nog från morfar, som hade en choklad och marsipanfabrik i Danmark.

I egenskap av chef har Bodil Sonesson hållit i åtskilliga arbetsintervjuer genom åren, och hon brukar alltid be den hon intervjuar att beskriva värderingarna som hen har fått med sig hemifrån.

– Själv skulle jag svara öppenhet på den frågan. Dessutom hade mina föräldrar en hög ambitionsnivå. ”Du får göra vad du vill, men du måste ha en universitetsutbildning”, var inställningen. De var ju så pass gamla när de fick mig, och de visste att de inte skulle finnas där för alltid. Jag tror att det var därför som de uppfostrade mig att ta ansvar och vara oberoende.

Bodil Sonesson ville hitta ett yrke där hon kunde kombinera sitt intresse för språk och olika kulturer, med att göra affärer. Det var trögt på arbetsmarknaden när hon klev ut i arbetslivet i början av 90-talet, men hon lyckades få in en fot på ett svenskt företag, och några år senare inledde hon sin karriär på Axis Communications, en svensk tillverkare av nätverksbaserade lösningar inom säkerhet och videoövervakning.

– Det var Axis som tog mig till Frankrike. Tanken var att jag skulle stanna i sex månader, nu har det gått 29 år, och Frankrike är fortfarande min huvudsakliga bas. En fransk distributör hade gått i konkurs och företaget bad mig åka dit och ta hand om det. Jag var 27 år och plötsligt bodde jag i Paris. Jag jobbade med ett antal herrar mellan 40 och 50 år som knappt pratade någon engelska alls. Det var bara att simma och försöka lära sig franska. Min inlärningskurva var extrem. Det gick bra och snart fick jag också ta över England.

"Jag var ständigt jetlaggad"

Några år senare basade Bodil Sonesson över hela den globala organisationen. Hon ser tillbaka på den här tiden som extremt intensiv, men också utvecklande och kul. Framför allt fick hon upptäcka världen. Som global chef på Axis snittade hon på 200 resdagar per år.

– Jag var ständigt jetlaggad. Ena dagen var jag i Brasilien, nästa i Sydafrika, sedan bar det i väg till USA. I samma veva som jag började lanserade Axis världens första nätverkskamera, och med den kom tillväxten. Till slut hade vi bolag i nästan 60 länder, och jag var med och öppnade många kontor. För att bygga en global företagskultur krävs att man är närvarande.

Vid det här laget har hon jobbat i en rad olika länder och kulturer, därav alla olika språk. Kommunikation intresserar henne, men det handlar inte bara om språket.

– I Asien lärde jag mig olika trick för att få de anställda att prata med mig. Jag hade stor hjälp av gula post it-lappar. Om jag bad om frågor i en open audience så kom det aldrig några. Men om jag gav publiken gula lappar och bad dem skriva ner frågorna kom det hur många som helst. Jag lärde mig också att japanerna är som mest öppna på kvällarna. Alla anställda ville sitta bredvid mig när vi åt middag på restaurangen på kvällarna. De till och med roterade vid bordet för att så många som möjligt skulle få en chans att prata med chefen.

Det var tack vare sitt styrelseuppdrag i norska Tomra – som utvecklar produkter för automatiserad returhantering – som Bodil Sonesson hamnade på Fagerhult.

– År 2013 blev jag headhuntad till ett styrelseuppdrag i Tomra. I Norge finns det ju en lag på att det ska vara minst 40 procent kvinnor i bolagsstyrelserna, det var väl så jag kom in i bilden. De behövde någon som var duktig på global sälj och marknadsföring och där passade jag in. Fagerhult och Tomra har samma huvudägare – Latour, och när Johan, min företrädare, blev vd för Latour så var hans befattning plötsligt ledig. De frågade om jag kunde tänka mig att flytta till Stockholm, och så blev det.

Fagerhult har gått igenom en omställning

Det första Bodil Sonesson gjorde när hon kom till företaget var att förvärva det prestigefyllda, italienska belysningsföretaget Iguzzini för ungefär fyra miljarder kronor vilket ytterligare stärkte koncernens grepp över världens belysning. Men hon har också ägnat sig en hel del åt hållbarhetsfrågor. Tack vare det mångåriga styrelsearbetet i Tomra är Bodil ordentligt påläst. Dessutom har hon precis avslutat en utbildning för vd:ar på Stockholm Resilience Centre.

– När man har lyssnat på Johan Rockström, professor i miljövetenskap, en eftermiddag är det inte så lätt att somna på kvällen. Jag har blivit väldigt engagerad i hållbarhetsfrågor. Jag har Tomra att tacka för det, där lärde jag mig grunderna. Under tio år var jag ordförande i Tomras hållbarhetskommitté.

De senaste decennierna har Fagerhult Group genomgått en omfattande omställning från traditionell belysning med glödlampor och lysrör till energieffektiva ledlösningar. Övergången har drivits av både teknologiska framsteg och skärpta EU-regler.

– Internt gick skiftet från glödlampa till led snabbt, trots att det är en helt annan produktion, med andra komponenter och värdekedjor. Men ute på marknaden är majoriteten fortfarande gammal belysning. Man byter nämligen inte ut belysningen förrän den är förbrukad. Dessutom är det en mycket större apparat att byta ut professionell belysning jämfört med att ersätta glödlampan hemma med en ledlampa.

Att koncernen har 17 fabriker spridda över världen har förenklat arbetet med att ersätta gammal belysning med ny.

– Jag är så otroligt glad att vi finns nära kund, annars hade det varit omöjligt att göra alla de här renoveringsarbetena. Om vi hade gjort som många andra företag och flyttat ut produktionen till Asien, så hade det varit svårt att hjälpa företag i Europa med omställningen.

"Det var ingen toppentajming"

Fagerhult har åtagit sig att uppnå nettonollutsläpp i hela värdekedjan till år 2045, i linje med Parisavtalets mål. Företaget har också ett antal delmål som ska vara uppfyllda 2030: 70 procents minskning av utsläpp i scope 1 och 2 (egna och inköpta energirelaterade utsläpp), och 30 procents minskning av utsläpp i scope 3 (indirekta utsläpp från exempelvis leverantörer och användning av produkter). Dessa mål är validerade av Science Based Targets initiative (SBTi), vilket innebär att de är vetenskapligt förankrade och i linje med internationella klimatmål.

– Vår största konkurrent är ignorans – att folk inte är tillräckligt insatta. Smart belysning – att bara använda belysningen när den behövs – är framtiden, och det måste vi hamra in i människors medvetande.

Ekonomiskt är målsättningen att växa med 10 procent om året. Tillväxt är Bodil Sonessons främsta fokus nu. Men för att företaget ska nå målen krävs både lite tur, och en marknad som vänder. De senaste åren har det gått lite upp och ner. I början av 2020-talet var det några bra år, men förra året var tufft.

– Det hände mycket precis när jag hade tillträtt. Vi satte en organisationsstruktur på plats där vi började titta på företaget utifrån och in. Vi satte också en tydlig agenda för hållbarhetsarbetet. Vi köpte ett konkursbo i Melbourne, som skulle bli basen för vårt smarta arbete. Det var mycket positivt som hände, men så kom covid. Det var ingen toppentajmning. Och så inflationen på det. Jag tycker att vi har hanterat det väl, vi har aldrig haft högre bruttomarginaler än vad vi har i dagsläget. Men i fjol hade vi en kostnadsökning som var lite för hög, och som gjorde att marginalen blir sämre. Det är trettonde kvartalet i rad som byggbranschen har det svårt, och det påverkar oss. Det görs inte lika mycket nybyggnationer, det är tur att vi ägnar oss så mycket åt renoveringsarbete.

Bodil Sonesson talar snabbt och engagerat, under åren på Fagerhult Group har hon blivit en ljusnörd. Efter en promenad i Stockholms city har hon ont i nacken. Hon kan inte låta bli att titta på all belysning som bolaget varit med och satt upp.

– Vi finns överallt – i Kungsträdgården, på Guldbron, runt Stadshuset och nästan all gatubelysning är vår. Till exempel det som hänger där ute, säger Bodil Sonesson och pekar ut mot gatan.

– Jag tittade uppåt tidigare också. Men då var det Axis kameror jag spanade efter. På Manchesters flygplats är Axis kameror monterade i Fagerhult Groups belysning. Haha! Där är hela mitt liv, brukar jag tänka. Men visst har jag lärt mig att se skillnad på bra och dålig belysning. Vi är nog ljusnördar allihop som jobbar här.

Fagerhult Group vision är ”A world enhance by light”. Det handlar om att göra världen lite bättre, påstår Bodil Sonesson. Men går det verkligen att skapa en bättre värld med ljus?

– O ja. Men rätt belysning kan man göra mycket för hållbarheten. Men det handlar också om ljusets påverkan på oss människor. Det vet ju vi, som bor här uppe i Norden, allt om. Vi är inte ju samma människor på vintern som sommaren. Personligen lärde jag mig allt om ljusets betydelse under mina jetlagår. Mitt bästa tips till den som vill undvika jetlag är att gå ut och gå i två timmar – helst på förmiddagen. Då hjälper ljuset en att ställa om, det finns jättemycket forskning om ljusets betydelse för hälsan.

Bodil Sonesson prioriterar sömn

När jag säger att Bodil Sonesson framstår som lugn och närvarande hänvisar hon till de skånska rötterna. Hon har heller aldrig varit rädd att ta hjälp. När det var tufft ledningsmässigt för många år sedan tog hon kontakt med en konsult som lärde henne ”process communication model” – ett verktyg för att förbättra kommunikation och samarbete.

– Nasa började använda metoden för att förbättra urvalsprocessen av astronauter och för att förutsäga hur individer reagerar under stress. Hur kommunicerar man på bästa sätt? Hur förstår man vad man har på andra sidan? Jag lärde mig att när jag fick stress på andra sidan så hade det sällan med mig att göra. Jag förstod att jag inte skulle ta det personligt, utan bara behålla lugnet och försöka förstå – vad händer här nu? Jag har också lärt mig betydelsen av resilience, alltså motståndskraft eller förmåga att återhämta sig efter svårigheter, stress och förändringar. Nasametoden och resilience är två saker som jag har haft extremt stor nytta av som chef.

Det kräver personlig mognad för att bli en bra chef.

– Jag tror väldigt mycket på emotional intelligence, och menar att ledarskap handlar om självmedvetenhet. Sedan kommer självledarskap, och att förstå andra. Först därefter kan du leda andra. Men det går inte att hoppa från punkt ett till punkt fyra.

För att klara det hårda tempot har Bodil Sonesson alltid varit mån om att ta hand om sig. Hon promenerar och yogar, och tiden i Japan fick henne att lägga av med köttet.

– Jag är också försiktig med alkohol. Om jag är ute i jobbsammanhang häller jag upp ett halvt glas vin, men det är nog en fjärdedel kvar när jag lämnar bordet. Jag promenerar mycket, och gör en hel del yoga. Och så mediterar jag jättemycket, jag brukar åka på veckolånga retreater.

Men prio ett är sömn. Alla som känner Bodil Sonesson vet att om hon börjar gäspa är det bara att ge upp – då har hon loggat ur och kommer snart att gå och lägga sig. Hon har inga problem att sova tio timmar i sträck.

– Jag har alltid haft bra sömn, också när jag ständigt var jetlaggad. Jag kan somna överallt, där påminner jag om faster Betty, som bodde på gården i Söderslätt. När vi hade ätit söndagsmiddag somnade hon i gungstolen. Sedan sov hon resten av eftermiddagen. När vi skulle gå hem framåt kvällen vaknade hon och sade: ”Allaredan?”

"Jag är inte så intresserad av status"

Men ett liv om hög chef i näringslivet handlar också om prioriteringar. Man kommer inte undan att jobba hårt, och det är bara att inse att det inte går att göra allt man vill, säger Bodil Sonesson.

– Det är klart att man tvingas prioritera när man har det liv som jag har. Jag har till exempel inga barn, och det har gjort det enklare att göra karriär. Min man är fransman och till yrket är han räddningshelikopterpilot, alltså specialiserad på att flyga helikoptrar vid räddningsinsatser. Vi har båda haft yrken som har krävt mycket av oss.

Cool kille.

– Hans jobb är förstås mycket mer intressant än mitt. När vi går på middag och folk får höra vad han gör så vill alla prata om det, och jag kan gå under radarn. Han är absolut cool, men långt ifrån någon risktagare. Tack vare sitt arbete tänker han alltid framåt och i risk. Det finns alltid en plan B. Han blir sur om han ser att jag går rätt ut i gatan utan att se mig omkring.

Du hade inte velat sitta och prata kvartalsrapporter med en annan vd på kvällarna.

– Nä, det hade jag inte alls tyckt var kul. Jag gillar intellektuella äventyr, och söker en komplexitet hos människor jag möter. Samma pärlhalsband av människor som jag har byggt på den professionella sidan har jag byggt på den personliga sidan. Det är folk som jag har träffat under årens lopp, som är mig väldigt kära, och som jag har jag behållit kontakten med. De är utspridda över världen. Det är verkligen alla slags människor, jag är inte så intresserad av status.

Du skriker inte efter bekräftelse?

– Jag kommer tillbaka till barndomen igen. Jag hade nog väldigt duktiga föräldrar. Jag brukar säga att de har fyllt mitt emotionella bankkonto. Jag är på Linkedin för att jag måste, i övrigt har jag inga sociala medier. ”Pour vivre heureux, vivons cachés” lyder ett franskt ordspråk. Det betyder ungefär: ”För att leva lycklig, lev i det fördolda.” Det är typiskt franskt, och jag kan verkligen relatera. Min drivkraft är att göra skillnad, jag är väldigt värderingsstyrd. Jag brukar säga att jag har en stark inre kompass. Jag gillar de långa strategierna – var ska vi någonstans?

Ja, var ska ni – var är bolaget 2030?

– Vi har satt upp ett ambitiöst mål att vara 100 procent smarta 2030. Målet i sig driver innovation, men vi måste komma mycket, mycket längre. Vi ska se till att vårt nya, franska bolag i Lille blir en succé, men jag ser också att vi kommer att växa med nya initiativ på nya marknader.

Är du kvar 2030?

– Oj, det har jag inte ens tänkt på. Det beror förstås på om de vill ha kvar mig, men jag känner att jag har mycket kvar att göra. Jag kommer alltid att vilja ha en aktivitet, men jag skulle inte ta ett nytt, operationellt uppdrag. Ska jag göra något annat är det styrelser som gäller, och i så fall behöver jag några fler Tomra. Jag har en dröm att jobba med internationella styrelser. Mitt arbetsnätverk finns ju i Sverige, men jag skulle vilja ha styrelsepositioner i Tyskland och Frankrike för att kunna utnyttja alla mina språk och erfarenheter.