Måns Wadensjö skildrar Karlaplan i ny roman: ”Här finns många marginalmänniskor”

EFN Boks Sara Martinsson har träffat författaren Måns Wadensjö, aktuell med romanen Karlaplanspraktikan. Romanen utspelar sig mitt i en av Stockholms mest symboliska miljöer – kvarteren kring Karlaplan. Wadensjö berättar om sin egen relation till stadsdelen och dess brokiga uppsättning människor.

”När man kommit dit har man kommit nära toppen av samhällshierarkin”, säger den bokaktuella författaren till EFN Bok. Foto: Lisa Mattisson
Testa EFN Finansmagasinet för 29 kr per månad i tre månader – veckomagasin med unika analyser, intervjuer och reportage.

Vid Karlaplan i Stockholm bor några av Sveriges rikaste personer. Men också där det finns gott om pengar finns själslig nöd. I den nya romanen Karlaplanspraktikan skildrar författaren Måns Wadensjö människorna i sin egen stadsdel och hittar allt från champagnesamlare till bänkalkisar.

En våning i en av sekelskifteskåkarna vid Karlaplan kan kosta nästan 50 miljoner kronor. För ett hus på Tysta gatan får man lägga på minst 50 till. När stadsdelen på Östermalm planerades under andra hälften av 1800-talet kom inspirationen från det som då hette Place de l’Étoile i Paris, där Triumfbågen står. I den nya stenstaden invid Ladugårdsgärdets öppna grönområde flyttade välbärgade familjer in och de har, i stort sett, blivit kvar. Men vid Karlaplan finns också ett fåtal helt vanliga hyreshus. I ett av dem bor författaren Måns Wadensjö. I sin nya roman Karlaplanspraktikan skildrar han den egna stadsdelen och folket där. 

– Karlaplan är en så speciell plats, säger han. När man kommit dit har man kommit nära toppen av samhällshierarkin. Man kan ha så många flaskor champagne att man inte hinner dricka upp dem innan man dör. Men man kan ändå vara olycklig, ändå känna att man inte passar in. För en sådan människa tror jag att den själsliga nöden kan bli rätt akut.

Måns Wadensjö jobbade sex år på Systembolaget innan han blev provningsledare på Spritmuseum. Foto: Lisa Mattisson

Måns Wadensjö

  • Född i Stockholm 1988. Uppvuxen i Solna och Vasastan.

  • Debuterade 2009 med romanen Förlossningen, för vilken han fick Författarförbundets debutantpris Katapultpriset. Sedan dess har han gett ut romanerna ABC-staden, Människor i Solna och Monopolet. Karlaplanspraktikan finns ute nu på Albert Bonniers Förlag.

  • Vid sidan av författarskapet arbetar han även som provningsledare på Spritmuseum.

  • Favoritdruva: ”Det är svårt att snacka bort riesling. Men om jag bara fick dricka en enda druva resten av mitt liv så blir det pinot noir. På den kan man göra både fantastiskt bubbel och fantastiskt rödvin.”

”På ytan ser det ju ofta ut som att de har gjort allt rätt”

Vi ses på hans andra arbetsplats. När han inte, som han uttrycker det, ”går runt och yrar i badrock” under skrivpassen hemma i lägenheten, jobbar han som vinprovare på Spritmuseum. Hit kom han efter sex år som anställd på Systembolaget i Fältöversten – en ganska perfekt utsiktspunkt för att på nära håll studera Karlaplans invånare och besökare, både vinkännarna i våningarna och intensivkonsumenterna i parken.

I Karlaplanspraktikan får läsaren följa en brokig skara individer. Här finns herrarna som sitter och väntar på tid hos frisören och damerna som träffas en gång i veckan för ”tantdagis” på ett café. Bland dem finns också militären Matvej, som förälskar sig i Matilda, som jobbar med att skriva falska recensioner på nätet. Och så klart en man som köpt för mycket champagne.

– I boken finns många marginalmänniskor. Människor som är udda och lite konstiga på något sätt. Eller som är vanliga, men har udda sidor. När man skriver om folk som har det gott ställt får man leta lite extra efter smärtpunkterna. På ytan ser det ju ofta ut som att de har gjort allt rätt. Men jag tror att skickliga och fantastiska människor också undrar över om allt de gjort egentligen tjänar något till.

Hur mycket fältstudier runt Karlaplan har du gjort?

– Jag har bott där i tio år nu, och jag går runt och lyssnar hela tiden. Jag är ganska bra på att höra hur folk pratar, om det finns konstigheter i tonfall och sådant. Sedan vaknar jag ofta tidigt och tycker att det är skönt att komma ut på morgonpromenad. Stan är väldigt vacker när den är tom. Men också lite kuslig.

Måns Wadensjö skildrar Östermalm i sin bok Karlaplanspraktikan. Foto: Lisa Mattisson

Hur skiljer sig Karlaplan från andra platser du bott på?

– Jag har bott på många olika ställen. Till Karlaplan kom jag direkt från Södermalm. På Söder är alla klädda ungefär som jag och jobbar med ungefär samma saker. Så att komma till Östermalm kändes som att besöka en främmande värld. Ingen såg ut som jag och jag kände inte en enda människa. Jag tyckte att det var jätteskönt.

Från köksfönstret i lägenheten vid Tessinparken har Måns Wadensjö kunnat följa människornas och stadsdelens rytm. Snart upptäckte han att vissa invånare varje dag tog en buss från en hållplats precis utanför hans hus, en buss som inte ingick i den vanliga kollektivtrafiken. Det visade sig vara Nasdaq-bussen. Ett chartrat fordon som i åratal kört anställda till och från Stockholmsbörsen i Frihamnen.

– Jag blev så jäkla nyfiken, säger han om busslinjen som också fick vara med i Karlaplanspraktikan. Det är en sådan kul blandning av folk som ska ut till börsen. Å ena sidan servicepersonalen, å den andra kostymnissarna. Jag började fundera över vilka alla var. Jag har tänkt flera gånger att jag borde prova om jag får åka med, jag vet ju inte om de kollar vem man är om man kliver på. Men det har inte blivit av än.

En skyddad zon

Precis nu, under vintern 2026, flyttar Stockholmsbörsen in till city. Nasdaq-bussen kommer inte längre trafikera Karlaplan. Men pengarna lämnar inte området för det. Stockholms mesta höginkomsttagare, och därmed också några av landets rikaste människor, bor i stadsdelen. Adresser som Grevgatan, Styrmansgatan och Skeppargatan syns ofta bredvid namnen på kvällstidningarnas listor över dem som tjänar mest.

Med detta har en speciell uppfattning om kvarteren vuxit fram. Runt Karlaplan, Stureplan och Östermalmstorg är alla förmögna, tror svenska folket. Där är det snobbigt, ogästvänligt och trångt. Måns Wadensjö menar att det där mest är en kliché. Folk är inte surare på Karlaplan än på andra ställen. Snarare tvärtom.

Det finns en föreställning om Östermalm som en upphöjd plats där det pågår viktiga och premierade saker, säger han. Alla vill ju föreställa sig att just ens egna kretsar är de bästa. Konstfolket jämför sig med konstfolket. Läkarna med läkarna. Så kommer man till Östermalm och tänker ”jävlar, vilken stark värdeskala det var här!”. Man blir rädd för att inte kunna konkurrera och bli utesluten.

"Vid Karlaplan är människor lugna, trygga och öppna. Jag tror att det är något man kan kosta på sig om man har sitt på det torra", säger Måns Wadensjö. Foto: Lisa Mattisson

Hur märker du att du bor på en plats där det finns pengar?

– Det går så klart inte att komma ifrån. Vid Karlaplan är människor lugna, trygga och öppna. Jag tror att det är något man kan kosta på sig om man har sitt på det torra. Man har råd att vara generös och nyfiken på ett sätt som man kanske inte har på andra ställen.

I boken skriver du att ”våld utövas aldrig någonsin här”. Men så blir en pojke skjuten. Vad händer då?

– Den scenen är byggd på hur vi som jobbade i Fältöversten upplevde en verklig skjutning för ett par år sedan. En pojke kom in på McDonald’s med en skottskada. Men ingen hade hört eller sett någonting. Polisen hade jättesvårt att hitta vittnen. Det var som att det var så otänkbart att något sådant skulle hända vid Karlaplan att folk inte ens reagerade på smällen.

I Karlaplanspraktikan är stadsdelen en skyddad zon. När våldet läcker in från omvärlden vet människorna i boken inte riktigt hur de ska reagera. Skjutningen får dem att tänka på att andra platser och andra sorts liv än just deras faktiskt finns. Samma sak gäller för alkisgänget i parken. De återkommer på flera ställen och är både jättejobbiga och oerhört älskvärda.

– I boken pratar de nästan som om de vore med i Iliaden, säger Måns Wadensjö.

Enligt Måns Wadensjö är de inte riktigt så välformulerade i verkligheten, men han menar att han mött många av originalförlagorna och att de är roliga och verbala personer. Han förklarar att människorna runt Karlaplan pendlar mellan att vilja vårda alkisarna i parken och att tycka att de är lite läskiga. För honom fungerar de som en påminnelse i stadsbilden om att inte ens en plats som Karlaplan kan göra sig av med allt lidande.

"Människor inbillar sig gärna att skillnaden mellan dem och andra är väldigt stor", säger Måns Wadensjö. Foto: Lisa Mattisson

Prisad för sina skildringar

År 2019 fick Måns Wadensjö Svenska Pens Bernspris för sina skildringar av Stockholm. I tidigare romaner har han skrivit bland annat om Solna, där han växte upp, och om Vällingby, där han också bott. Boken om Karlaplan innehåller en del utvikningar om stadsdelens historia, men någon direkt research har han inte gjort. Han ville inte att romanen skulle bli ”tråkig stockholmiana”.

I stället är Karlaplanspraktikan framför allt en berättelse om människor och om det som förenar oss. Oavsett om man är den som lever rövare på en parkbänk eller den som aldrig kommer hinna dricka upp all champagne. 

– Människor inbillar sig gärna att skillnaden mellan dem och andra är väldigt stor, säger Måns Wadensjö. Men skillnaden är jätteliten. Det är därför det är så sinnessjukt med klasskillnader och stora lönegap. Skillnaden mellan oss i förmåga, talang och begåvning är marginell – ändå har vi skapat en hel kultur kring den, för att vi behöver den för vår självbild.

Så, egentligen är vi ungefär likadana överallt?

– Ja, folk är lika fnoskiga på Karlaplan som i en rejäl söderort eller på det kulturella Södermalm. Det enda stället som inte är fnoskigt överhuvudtaget är AIK:s Solna.

Hämta EFN:s app för iOS och Android - gratis: nyheter, analyser, börs, video, podd
Nästa Artikel
;