Niklas Ekdal: Näringslivet är näst ut att radikaliseras

För 40 år sedan hade jag ett ensamt jobb i den djupa staten. Uppdrag: bevaka våldsam extremism. Arbetsplats: Försvarsstabens säkerhetsavdelning. Beväpning: skrivmaskin.

Titeln var byråsekreterare, månadslönen mindre än vad en smart mobil kostar i dag. På den polisiära sidan var resurserna lite större, men 1986 framstår som rätt idylliskt i fråga om extrema rörelser och övervakningen av dem.
Terrorhotet ansågs på den tiden komma från vänster, efter ett 1970-tal av spektakulära dåd i Tyskland, Frankrike och Italien. Sovjetunionen drog sina sista, subversiva suckar. Att radikaliseras i denna analoga tid krävde viss ansträngning – man var ju tvungen att träffa folk – men även skinnskallar och religiösa fanatiker började anta utmaningen.

20 år senare var det bokstavligen en annan värld. Kommunismen låg på historiens skräphög. Terrordåd i New York, Madrid och London hade visat jihadismens potential, med bakgrund i detta eviga Mellanöstern. Digitaliseringen hade skapat galaxer av kaninhål, där våldsbenägna män drogs ner för den ena eller andra sakens skull.
Kalla kriget följdes av kulturkriget. En tidstypisk bok 2007 hette Chockdoktrinen, av vänsterdebattören Naomi Klein. Hon försökte bevisa att USA:s feltänkta invasion i Irak hängde ihop med Chicagoskolans fria marknadsekonomi. Nyliberaler skyr inga medel!

Det var prilligt, men med tillräckliga korn av sanning för att göra intryck. Naomi Klein såg en kapitalism på anabola steroider, fast konflikten handlade om geopolitik. Visst var det ett misstag av USA att marschera till Bagdad, men om det skett för Coca-Colas skull hade det varit enklare att göra affärer med Saddam Hussein.

Kruxet med konspirationsteorier är dock att tiden ibland hinner i kapp dem. Nutidens techmoguler, som Elon Musk, Peter Thiel och Alex Karp, bekräftar mer än gärna bilden. Chockdoktrinen 2.0 har blivit officiell policy för tongivande delar av amerikanskt näringsliv, i teknikens frontlinje, med djupa fickor tack vare statliga kontrakt.

Världens rikaste Elon Musk ökade sitt twittrande från 9 inlägg om dagen 2019 till 61 om dagen 2024. På den egna plattformen X radikaliserar han i sin tur över 200 miljoner följare, med budskap som “kämpa emot (invandringen) eller dö“.

Mjukvarubolaget Palantirs vd Alex Karp har också lyckliggjort X, med ett “manifest” i 22 febriga punkter. Filosofin känns igen från grundaren Peter Thiel och investeraren Marc Andreessens Teknik-optimist-manifest:
Ge oss fria händer att forma framtiden, eller gå under.

Styrka, teknologi, acceleration – på bekostnad av den tröga, feminina demokratin. Det behövs inte mycket fantasi eller historiekunskaper för att inse riskerna med detta evangelium. Googla gärna “futuristiska manifestet” från 1909, med punkter som:

“Vi vill förhärliga kriget – världens enda hygien – militarismen, patriotismen, anarkistens destruktiva handling, de sköna idéer för vilka man dör samt föraktet för kvinnan.”

Europa lärde sig den hårda vägen vart sådana tankefigurer kunde leda. Det krävdes ett liberalt USA med alla dess tekniska och ekonomiska muskler för att befria oss från fascismen. Samma USA är nu öppet fientligt mot EU, med en oroande axel mellan politisk och kommersiell makt utan spärrar.

Den djupa staten – författningsskyddet, som det heter i Tyskland – får hålla ögonen öppna åt ett nytt håll.