Niklas Ekdal: Låt inte FN gå i konkurs
USA drar in finansieringen till FN och andra följer efter, så även Sverige. Omsorg om effektiviteten är ett sorgligt argument för strypta anslag.
Åttio lär vara det nya femtio, men det finns ett katastrofalt undantag från regeln. Världens viktigaste 80-åring stapplar sig fram med artros och alzheimer, utan pengar till medicin. Det gäller förstås Förenta nationerna. Kalla krigets handlingsförlamning – avhjälpt av den mytomspunne Dag Hammarskjöld – var mindre livshotande för FN-tanken än dagens aktiva motstånd. Många vill att organisationen ska misslyckas och utan budget är det självuppfyllande.
Man blir förbryllad. Allt som mänskligheten måste hantera, från krig och flyktingströmmar till klimathot och pandemier, kräver internationellt samarbete. Om FN går i putten får det uppfinnas igen.
50 länder ligger efter med årets betalningar, särskilt USA som står för en femtedel. Sveriges regering drar ner anslagen med 2,5 miljarder. Samtidigt har världen aldrig sett så många flyktingar som nu uppgår till 120 miljoner eller så många väpnade konflikter som dagens 60.
Det går inte ihop filosofiskt, och inte i den verkliga världen heller.
Om godhetsknark står lågt i kurs 2025 kan man utgå ifrån rent egenintresse. För medelviktiga exportländer som Sverige är en rimlig världsordning allt. Inte bara vore det bra pr att backa upp ett FN i motvind, utan bra för allt vi håller kärt. Typ planeten.
Sverige har genomfört en historisk rockad på senare år, lika radikal som det mesta vi gör när proppen lossnar. Medan säkerhetspolitiken gått från realism (allt är anarki, säkrast att vara neutral) till idealism (Ukrainas och Baltikums sak är vår), så har synen på FN gjort en motsatt resa.
Den utrikespolitiska idealismens själ och hjärta ligger i folkrätt, avtal, institutioner, mänskliga rättigheter. Demokratier krigar inte med varandra.
Varför då dumpa FN till förmån för Nato? Det går inte ihop filosofiskt, och inte i den verkliga världen heller. Donald Trump är åtminstone konsekvent.
USA låg bakom bildandet av FN och huserar dess högkvarter, men har motarbetat sin skapelse under merparten av 2000-talet. För att slå larm om följderna skrev jag 2010 en bok ihop med Inga-Britt Ahlenius: Mr Chance. FN:s förfall under Ban Ki-Moon. Inga-Britt Ahlenius hade ett förflutet som riksrevisor, lika tuff mot svenska ministrar som mot korrupta EU-kommissionärer, när hon rekryterades till FN i New York.
Efter fem år som chef för internrevisionen, som nummer tre i FN-hierarkin, lämnade hon en svidande slutrapport. Kritiken mot generalsekreteraren gav internationellt eko. Vår avsikt med boken var ingen mindre än att få Ban Ki-Moon avsatt efter en mandatperiod.
Utrymmet för förbättringar av FN är såklart gigantiskt.
Det misslyckades, och han fortsatte till 2016. Huvudpersonen var dock inte en luftlandsatt sydkoreansk diplomat, omgiven av ja-sägare och döv för negativa nyheter från sin egen revision. Huvudpersoner var USA:s president George W. Bush och FN-ambassadör John Bolton, som värvat denna generalsekreterare i det uttalade syftet att sänka FN.
När Donald Trump stänger dollarkranen och misstar generalförsamlingen för en dokusåpa i byggbranschen är det attityder som varit i säck innan de hamnade i påse.
Utrymmet för förbättringar av FN är såklart gigantiskt. Säkerhetsrådet lamslaget av konflikter. Människorättsrådet ett makabert skämt. Fackorganen klämda mellan administrationens feta katter i New York och Genève, och de bottenlösa behoven i fält. Blå baskrar förnedrade i länder som Bosnien, Rwanda och Libanon.
Det speglar tillståndet i världen. Skäl att öka ansträngningarna, inte att lägga sig ner och dö.
KÖP
Världshandelsorganisationen. Nära 70 procent av den globala handeln sker fortfarande inom ramen för WTO.
SÄLJ
Tullar som skattekälla och dominansbeteende.
Följ taggar