Nu utspelas vår tids kanske farligaste chicken race

Efter bara en vecka har Israels och USA:s krig mot Iran kastat världen in i en energikris som inte skådats sedan 1970-talet. Spåren från detta ekonomiskt förlorade decennium förskräcker, när upprepade geopolitiska chocker i Mellanöstern ledde till utdragen stagflation i Väst.

Skillnaden mellan nu och då är ett generellt mindre oljeberoende i utvecklade ekonomier, och större produktion i USA. Samtidigt är våldsutbrottet mer omfattande än något vi sett tidigare i Mellanöstern, och centrerat just kring de känsliga anläggningarna och skeppsrutterna i Persiska viken.

USA:s president har varit lika otydlig om sina krigsmål som det iranska ledarskapet om responsen. Förra veckan kom en ursäkt från Teheran till de arabländer som drabbats av vedergällningen, vilket många tolkade som en spricka inom regimen och öppning för de-eskalering. Men beskjutningen fortsatte och oljepriset fortsatte att rusa. Valet av Mojtaba Khamenei kan bara uppfattas som långfinger till angriparna.

Timme för timme utspelas nu vår tids kanske farligaste chicken race. Donald Trump oroar sig uppenbarligen inte särskilt för flyktingströmmar och energichocker som drabbar Europa, men är desto mera känslig för rusande bensinpriser i USA och ökade räntekostnader på den amerikanska statsskulden.

Irans svar på luftkriget har varit avsett att höja just dessa insatser, för att minska den amerikanska aptiten på en utdragen konflikt. ”Ursäkten” till grannländerna man bombarderar ska ses i den kontexten. För Gulfstaterna som tidigare sökt avspänning med Iran är kriget en katastrof. Inte minst har statusen som säkert turistmål och flygnav fått en knäck som det kan ta decennier att återhämta sig ifrån.

Så vad händer nu? Experter på Iran gissar att landets högste ledare i ett första skede försöker höja insatserna ytterligare, för att ganska snart söka diplomatiska utvägar. I ett sådant läge kan det bli tydligare att också USA:s och Israels intressen går isär. Donald Trump har sista ordet, även om Benjamin Netanyahu framgångsrikt fått med honom på sin agenda hittills.

För världsekonomin hänger allt på hur länge Hormuz-sundet är stängt för trafik, och på hur allvarliga attackerna på oljeanläggningar blir. Oljepriset är den uppenbara indikatorn, men det handlar om så mycket mer: naturgas, konstgödsel, aluminium med mera.

Qatars energiminister Saad Sherida al-Kaabi varnade i fredags för ett oljepris över 150 dollar per fat om kriget drar ut på tiden. Med så många missiler flygande i luften och så många osäkra faktorer är det en prognos som måste tas på allvar, samtidigt som den i sig ingår i nervkriget.

Frågan blir vem som blinkar först – Donald Trumps kärnväljare som inte beställt detta krig och drabbas av stigande bensinpriser, eller ett pressat iranskt ledarskikt hukande under bombregnet.