Ökad oro för private credit: ”Marknaden är överhettad”

I början av hösten varnade finansmannen Christer Gardell för private credit och att "det bör hållas under strikt uppsikt för att undvika en ny finanskris", sa han till EFN då. Och han var inte ensam om att dra paralleller till subprimelånen och finanskrisen 2008.

Sedan dess har två amerikanska bolag gått omkull och kritiken har blossat upp på nytt.

– När marknaden växer ökar systemrisken och då kan det bli större konsekvenser om det skulle uppstå problem. Den största marknaden är i USA just nu. Generellt är det främst små och medelstora företag som tar den här typen av lån, men i takt med att marknaden blir större har även en del större bolag valt att gå in på den för att få en ökad flexibilitet och med mindre transparens, säger Louis Landeman, kreditchef på Danske Bank.

I november gick Fed-guvernören Lisa Cook ut och sa att private credit behöver närmare tillsyn eftersom fonderna blir allt mer sammanflätade med banksystemet. Samtidigt pekade även den amerikanska finansinspektionen SEC ut private credit som ett av sina prioriterade granskningsområden inför 2026.

– Banksystemets direkta eller indirekta exponering till Private Markets (private equity och private credit) är än så länge och förvånansvärt nog inte kartlagt av ansvariga myndigheter. Om det skulle visa sig att banksystemet har en betydande exponering så är det bekymmersamt ur ett systemriskperspektiv, säger Christer Gardell.

Private credit växer globalt

En skillnad från subprime-lånen som utlöste finanskrisen, är den globala aspekten. Kraschen 2008 triggades av riskfyllda bolån i USA. När Lehman Brothers konkurs var ett faktum utlöstes panik på världens finansmarknader och börserna föll samtidigt som ekonomin bromsade in.

Det resulterade i skärpta regleringar för bankerna och private credit, privata lån som ges direkt från fonder eller andra icke-banker till företag, föddes som ett alternativt tillgångsslag och sträcker sig numera långt utanför USA:s gränser. En rapport från Morgan Stanley visar att private credit-marknaden växer dubbelt så fort i Europa som i USA och även i Asien och Mellanöstern börjar private credit ta fart.

Hur stor den globala private credit-marknaden är råder det delade meningar om. Enligt IMF uppgår marknaden till 2 000 miljarder dollar, medan siffror från AIMA - Alternative Investment Management Association – visar att marknaden värderas till 3 000 dollar.

– En del av problemet med private credit är att man inte helt säkert vet hur stor marknaden faktiskt är. Eftersom det är dålig transparens är det jättesvårt att hitta någon bra data att utgå ifrån, samtidigt som summorna varierar beroende på vad som inkluderas i de olika beräkningarna. När en marknad växer så här fort finns risken att man inte hinner med från övervakningshåll och inte ser risken innan det är försent, säger Landeman.

"Jättesvårt att hitta bra data"

Enligt Roger Håkanson, vd på Ticworks som är finansieringsrådgivare till små och medelstora företag i Sverige, är private credit ett välkommet alternativ för att bolagen ska kunna växa.

– Private credit-fonderna är mer flexibla och har mer av en dialog med företagen. De är ofta mer specialiserade rent kunskapsmässigt och kan därför ta lite mer risk än en bank, säger han och fortsätter:

– Den internationella marknaden är sammanflätad, och det är klart det kan finnas spridningseffekter. Det såg vi i finanskrisen också. Men att Sverige skulle vara katalysatorn för det har jag svårt att se. I USA ligger väldigt mycket av finansieringen utanför banksystemet till skillnad från Sverige där det är precis tvärtom. Vilket gör att private credit är ett mindre problem här än internationellt. Här är det inte en systemrisk på samma sätt som i USA. 

Och i Sverige är riskerna mer begränsade, menar Roger Håkanson.

– Självklart finns det risk i utlåning, men diskuterar vi systemrisk så beror det väldigt mycket på vem som finansierar utlåningen. När private credit inte finansieras av banker är systemrisken mindre, till skillnad från om bankerna går utanför sin egen balansräkning via andra verktyg eller andra investeringar. Då är det ett problem. Samtidigt som flera storbanker både kritiserar marknaden och tar del av den, vilket är lite konstigt, säger Roger Håkanson.

Ett exempel på en sådan bank är JP Morgans vd Jamie Dimon som varnar för riskerna, samtidigt som banken själv investerar i en egen kreditstrategi. Även Morgan Stanley, BNP Paribas och Jefferies tar sig in i private credit och SEB skriver i ett marknadsbrev för november att banken ställer sig positiva för tillgångsslaget. I slutet av november meddelade Jefferies att man gått in med ett lån till Saudiarabien för 125 miljoner dollar.

"Marknaden är överhettad"

– Att en del storbanker ökat sin exponering mot private credit är delvis en effekt av att det är olika regleringar på olika delmarknader. Till exempel kan bankerna få en indirekt exponering mot den privata kreditmarknaden genom att låna ut pengar till private equity-bolag som i sin tur belånar sig på den privata kreditmarknaden. Just nu tror jag inte att den övergripande exponeringen för europeiska banker mot den privata kreditmarknaden är så stor, men ju mer marknaden växer desto mer kan ju bankerna exponeras, säger Louis Landeman och fortsätter:

– Givet att marknaden växer så tror jag att behövs mer översyn och bevakning från myndighetshåll, till exempel av lånevillkor och bolagens sundhet. Det behövs för att ha koll på marknaden steget innan det blir problem som det blev nu i höstas när två bolag kraschade i USA.

De kraschade bolagen hänvisar till när First Brand och Tricolor gick omkull i oktober. Två bolag som som tagit lån från privata kreditfonder.

– Det var två väldigt olika bolag även om båda råkade vara exponerade mot bilmarknaden. Att bolagen kraschade är för mig ett tydligt tecken på att marknaden är överhettad. När man nu tittat närmare på de här fallet så ser det ut som att man lånat ut pengarna på ganska lösa grunder, säger kreditchefen.